Kaos på knasigt kollo
Kollopapporna
Genre: Barn o familjFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sony, 2008
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Den här filmen är en uppföljare till "Dagispapporna" (2003) men man behöver inte ha sett den för att kunna se "Kollopapporna". Jag har inte gjort det, men kan ändå räkna ut vad den filmen gick ut på. Papporna Charlie Hinton (Cuba Gooding Jr) och Phil Ryerson (Paul Rae) startade ett dagis som mot förmodan gick bra.
Nu har det gått några år och deras barn har vuxit upp och önskar att gå på sommarkollo. De vill givetvis gå på det lyxiga Canola-kollot som har allehanda läckra aktviteter, men Charlie och Phil propsar på att de ska gå på deras gamla kollo Driftwood. Dock har Driftwood helt och hållet förfallit och står på ruinens brant. Canola-kollots ägare Lance (Lochlyn Munro) vill ta över Driftwood och meja ned det. Charlie och Phil kan absolut inte tänka sig detta och skjuter in lite pengar i Driftwood med resultatet att ägaren överger dem och lämnar kollot helt i deras händer.
Efter en katastrofal första dag är det bara en handfull barn kvar. Det är en skara stereotypa karaktärer som den arga tjocka killen, bondläppskillen med hockeyfrissa, den snygga tjejen, dataspelsnörden och hans smarta lillebror, den lilla killen som blir sjuk och kräks hela tiden, den snusförnuftiga lillgamla tjejen och så Charlie och Phils söner såklart. Givetvis får Charlie och Phil inte styrsel på det hela och lägret attackeras gång på gång av Lance och Canola-barnen som vill utmana Driftwood på den traditionella olympiaden. Charlie vägrar - det var nämligen under den olympiaden han snubblade på mållinjen så att Lance vann och Charlie tänker inte låta "sina" barn bli förstörda av en degenererande tävlingsanda.
Han ser sig tvungen att kalla in sin gamle far, militären Buck (Richard Gant). Först då blir det lite fart i filmen och Buck får fason på ungarna och lär dem att bli ett team. Så bra att Charlie till slut går med på att delta i olympiaden, då en vinst där kan rädda kollot från den analkande undergången.
Regissören Fred Savage är en sådan där kille som är född med en stor påse moralkakor i handen (se Tre saker) och det blir en del tvångsmatning av sådana under filmens gång. Det blir nämligen lite av ett triangeldrama bland de tre generationerna Hinton då det finns en del ouppklarat. Men i sanningens namn är detta inget som direkt stör filmen utan snarare ganska väntat.
Faktum är att "Kollopapporna" inte alls är så hemsk som jag hade förväntat mig, och absolut inte förtjänt av den negativa kritik den dragit på sig på till exempel IMDB.com. En ganska typisk amerikansk familjefilm där de goda alltid vinner, vilket i och för sig är trevligt. Jag har en känsla av att den talangfulla Cuba Gooding Jr får akta sig lite från att fastna i det här träsket, men han gör huvudrollen ganska galant. En typisk Steve Martin-roll för 10 år sedan, lite klantig och fumlig men med hjärtat på det rätta stället. Och stor omsorg för familjen.
Barnskådespeleriet är överlag bra. Vissa av karaktärerna har fått ganska besvärliga repliker men klarar av att leverera dem fint. Men karaktärerna är som sagt tämligen stereotypa och i det hela känns det som man på sätt och vis sett den här filmen tidigare (se Tre saker igen).
Lite märkligt dock att filmen inte finns dubbad på svenska. När filmer som "Evan den allsmäktige" och "The Simpsons-filmen" finns dubbade är det konstigt att denna inte finns med svenskt tal.
Nu har det gått några år och deras barn har vuxit upp och önskar att gå på sommarkollo. De vill givetvis gå på det lyxiga Canola-kollot som har allehanda läckra aktviteter, men Charlie och Phil propsar på att de ska gå på deras gamla kollo Driftwood. Dock har Driftwood helt och hållet förfallit och står på ruinens brant. Canola-kollots ägare Lance (Lochlyn Munro) vill ta över Driftwood och meja ned det. Charlie och Phil kan absolut inte tänka sig detta och skjuter in lite pengar i Driftwood med resultatet att ägaren överger dem och lämnar kollot helt i deras händer.
Efter en katastrofal första dag är det bara en handfull barn kvar. Det är en skara stereotypa karaktärer som den arga tjocka killen, bondläppskillen med hockeyfrissa, den snygga tjejen, dataspelsnörden och hans smarta lillebror, den lilla killen som blir sjuk och kräks hela tiden, den snusförnuftiga lillgamla tjejen och så Charlie och Phils söner såklart. Givetvis får Charlie och Phil inte styrsel på det hela och lägret attackeras gång på gång av Lance och Canola-barnen som vill utmana Driftwood på den traditionella olympiaden. Charlie vägrar - det var nämligen under den olympiaden han snubblade på mållinjen så att Lance vann och Charlie tänker inte låta "sina" barn bli förstörda av en degenererande tävlingsanda.
Han ser sig tvungen att kalla in sin gamle far, militären Buck (Richard Gant). Först då blir det lite fart i filmen och Buck får fason på ungarna och lär dem att bli ett team. Så bra att Charlie till slut går med på att delta i olympiaden, då en vinst där kan rädda kollot från den analkande undergången.
Regissören Fred Savage är en sådan där kille som är född med en stor påse moralkakor i handen (se Tre saker) och det blir en del tvångsmatning av sådana under filmens gång. Det blir nämligen lite av ett triangeldrama bland de tre generationerna Hinton då det finns en del ouppklarat. Men i sanningens namn är detta inget som direkt stör filmen utan snarare ganska väntat.
Faktum är att "Kollopapporna" inte alls är så hemsk som jag hade förväntat mig, och absolut inte förtjänt av den negativa kritik den dragit på sig på till exempel IMDB.com. En ganska typisk amerikansk familjefilm där de goda alltid vinner, vilket i och för sig är trevligt. Jag har en känsla av att den talangfulla Cuba Gooding Jr får akta sig lite från att fastna i det här träsket, men han gör huvudrollen ganska galant. En typisk Steve Martin-roll för 10 år sedan, lite klantig och fumlig men med hjärtat på det rätta stället. Och stor omsorg för familjen.
Barnskådespeleriet är överlag bra. Vissa av karaktärerna har fått ganska besvärliga repliker men klarar av att leverera dem fint. Men karaktärerna är som sagt tämligen stereotypa och i det hela känns det som man på sätt och vis sett den här filmen tidigare (se Tre saker igen).
Lite märkligt dock att filmen inte finns dubbad på svenska. När filmer som "Evan den allsmäktige" och "The Simpsons-filmen" finns dubbade är det konstigt att denna inte finns med svenskt tal.
EXTRAMATERIALET
Det finns en kort men helt klart godkänd bakomfilm från inspelningen där många av barnen får komma till tals. Och barn är ju som ni vet alltid barn, därför är det en del roliga kommentarer som de kommer med, inte det vanliga rövslickeriet som annars brukar dominera sådan här filmer. Småtrevligt alltså.
Därefter kan man - om man orkar - svara på en quiz med frågor kopplade till bakomfilmen. Ja, den featuren lär snurra många gånger i folks DVD-spelare... eller inte.
Dessa två inslag plus en trailer är vad man får på denna skiva.
Därefter kan man - om man orkar - svara på en quiz med frågor kopplade till bakomfilmen. Ja, den featuren lär snurra många gånger i folks DVD-spelare... eller inte.
Dessa två inslag plus en trailer är vad man får på denna skiva.
TRE SAKER
1. Regissören Fred Savage, för de flesta i min generation mest känd som Kevin Arnold i moralkakefyllda tv-serien "The Wonder Years", har tidigare regisserat en massa tv-serieavsnitt men det här är hans långfilmsdebut.
2. Filmen har vissa likheter med "Troop Beverly Hills" (1989) med Shelley Long i huvudrollen, en film jag av någon underlig anledning sett flera gånger.
3. Det ska skjutas in att ingen (!) av skådespelarna i den första filmen är med i denna. I den spelades Charlie Hinton av Eddie Murphy.
2. Filmen har vissa likheter med "Troop Beverly Hills" (1989) med Shelley Long i huvudrollen, en film jag av någon underlig anledning sett flera gånger.
3. Det ska skjutas in att ingen (!) av skådespelarna i den första filmen är med i denna. I den spelades Charlie Hinton av Eddie Murphy.
ANDERS JAKOBSON (2008-01-25)