Så här inleddes succén
South Park - Säsong 1
Genre: Animerad, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Paramount, 2007
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Fem år innan "South Park" debuterade på Comedy Central 13 augusti 1997 träffades Trey Parker och Matt Stone på en filmskola och gjorde en animerad kortfilm som var ursprunget till "South Park". Inspirerade av Terry Gilliams animationer till Monthy Python klippte de till små pappfigurer som de animerade för hand.
Föga anade de då att de var på väg att skapa en smärre succé som i dagsläget enligt kontrakt kommer att gå i minst 15 säsonger fram till 2011.
Den första säsongsboxen av "South Park" innehåller 13 avsnitt med start i "Cartman gets an anal probe" och slutar med cliffhangern "Cartman's mom is a dirty slut" som får sin upplösning i den andra säsongsboxen.
Däremellan presenteras alla karaktärer i serien i mer eller mindre skruvade avsnitt. Kändisar imiteras ("dåligt", enligt varningstexten före varje avsnitt) men då och då dyker en och annan riktig kändis upp, som The Cure-sångaren Robert Smith som förvandlas till ett japanskt jättemonster i ett av säsongens mer urflippade avsnitt - "Mecha-Streisand".
Det är en ganska bra säsong med vissa ojämna inslag. Jag minns att jag hatade den kletiga julfekalien Mr Hankey första gången jag såg julavsnittet men idag kan jag skratta lite mer åt det fullkomligt absurda i karaktären.
Under den första säsongen verkade man etablera lite mer situationer kring de fyra åttaåringarna Cartman, Kyle, Stan och Kennys familjer, speciellt Kyle och Stan där den förre har en jobbig lillebror och den senare en elak tandställningsförsedd storasyster, men dessa karaktärer försvann nästan helt och hållet i säsong 2.
Den enkla animationsstilen har gjort att serien åldrats väldigt bra. Den har ju alltid sett exakt likadan ut, vilket gör att man utan problem kan se avsnitt från olika säsonger utan att det känns konstigt, något man till exempel inte kan säga om "The Simpsons" som förändrats ganska drastiskt från de tidiga åren.
Det finns mycket kul under säsongen, men det avsnitt jag gillar bäst tror jag är "Starvin' Marvin" där pojkarna lyckas adoptera en liten etiopier som faktiskt levereras hem till dem, och där favoriten Cartman lite längre fram i avsnittet förflyttas till Etiopien av misstag. Skruvat och kul.
Föga anade de då att de var på väg att skapa en smärre succé som i dagsläget enligt kontrakt kommer att gå i minst 15 säsonger fram till 2011.
Den första säsongsboxen av "South Park" innehåller 13 avsnitt med start i "Cartman gets an anal probe" och slutar med cliffhangern "Cartman's mom is a dirty slut" som får sin upplösning i den andra säsongsboxen.
Däremellan presenteras alla karaktärer i serien i mer eller mindre skruvade avsnitt. Kändisar imiteras ("dåligt", enligt varningstexten före varje avsnitt) men då och då dyker en och annan riktig kändis upp, som The Cure-sångaren Robert Smith som förvandlas till ett japanskt jättemonster i ett av säsongens mer urflippade avsnitt - "Mecha-Streisand".
Det är en ganska bra säsong med vissa ojämna inslag. Jag minns att jag hatade den kletiga julfekalien Mr Hankey första gången jag såg julavsnittet men idag kan jag skratta lite mer åt det fullkomligt absurda i karaktären.
Under den första säsongen verkade man etablera lite mer situationer kring de fyra åttaåringarna Cartman, Kyle, Stan och Kennys familjer, speciellt Kyle och Stan där den förre har en jobbig lillebror och den senare en elak tandställningsförsedd storasyster, men dessa karaktärer försvann nästan helt och hållet i säsong 2.
Den enkla animationsstilen har gjort att serien åldrats väldigt bra. Den har ju alltid sett exakt likadan ut, vilket gör att man utan problem kan se avsnitt från olika säsonger utan att det känns konstigt, något man till exempel inte kan säga om "The Simpsons" som förändrats ganska drastiskt från de tidiga åren.
Det finns mycket kul under säsongen, men det avsnitt jag gillar bäst tror jag är "Starvin' Marvin" där pojkarna lyckas adoptera en liten etiopier som faktiskt levereras hem till dem, och där favoriten Cartman lite längre fram i avsnittet förflyttas till Etiopien av misstag. Skruvat och kul.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av tre korta men väldigt roliga klipp. Det första är när Jay Leno kommer till South Park för att prata om thanksgiving, men samtalet går snabbt in på hans gigantiska haka. Det är den riktiga Leno som är med och till slut får vi veta varför hakan är så stor.
Därefter kommer två julsånger med Cartman och Ned (karaktären som pratar genom ett sådant där elektroniskt struphuvud). Låter kanske inte så roligt på pappret, men det är det faktiskt. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hur röstskådespelare lyckas sjunga med sina röster som Trey Parker gör med Cartman. Imponerande.
Förutom detta finns det introduktioner till varje avsnitt av Trey Parker och Matt Stone. Och diverse djur och en indian.
Därefter kommer två julsånger med Cartman och Ned (karaktären som pratar genom ett sådant där elektroniskt struphuvud). Låter kanske inte så roligt på pappret, men det är det faktiskt. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hur röstskådespelare lyckas sjunga med sina röster som Trey Parker gör med Cartman. Imponerande.
Förutom detta finns det introduktioner till varje avsnitt av Trey Parker och Matt Stone. Och diverse djur och en indian.
TRE SAKER
1. De som inte uppfattat vad den i sin parkas inmurade Kenny sjunger i vinjetten kan få reda på det på "South Parks" wikipedia-sida. Det är nämligen för fräckt för att skriva här...
2. En bit in i säsongen, faktiskt samtidigt som Mr Hankey, kommer studievägledaren Mackey (med sitt patenterade "m'kay?" i var och varannan mening) in, vilket var en fröjd.
3. "South Park" måste vara en av de få serier där det faktiskt finns med en varning om att serien inte är lämplig för barn. Undrar hur många ouppmärksamma föräldrar som bänkat sina telningar framför "South Park" utan att veta vad som väntade?
2. En bit in i säsongen, faktiskt samtidigt som Mr Hankey, kommer studievägledaren Mackey (med sitt patenterade "m'kay?" i var och varannan mening) in, vilket var en fröjd.
3. "South Park" måste vara en av de få serier där det faktiskt finns med en varning om att serien inte är lämplig för barn. Undrar hur många ouppmärksamma föräldrar som bänkat sina telningar framför "South Park" utan att veta vad som väntade?
ANDERS JAKOBSON (2008-01-28)