Alla talar engelska!
Svarta nejlikan
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Harald Edelstam var en svensk diplomat och ambassadör i Chile under militärkuppen 1973. Han gjorde något av en "Raoul Wallenberg", och hjälpte en stor mängd anhängare till den störtade presidenten Allende till säkerhet genom att erbjuda dem svenskt beskydd. Detta lyckades han med genom att bryta mot diverse diplomatiska regler och agera helt på eget initiativ. I alla fall om man ska tro "Svarta nejlikan", en svensk-dansk-mexikansk-chilensk samproduktion där Michael Nyqvist har huvudrollen som den kontroversielle Edelstam.
Sydamerika har en intressant och blodig 1900-talshistoria, med ekonomisk instabilitet och militärkupper fram och tillbaka. Det känns därför välkommet med en film som inriktar sig på en del av den, men förvänta er inte att lämna filmsessionen visare än ni anlände. Svenska regissörerna Ulf Hultberg och Åsa Faringer förutsätter att vi redan har all nödvändig bakgrundsinfo, och kastar oss in i handlingen efter att pliktskyldigast ha redogjort för tidens politiska läge i cirka 20 sekunder. Så visste du exempelvis inte att militären leddes av den gamle stöten Pinochet är det din förlust, han nämns nämligen inte någonstans i filmen. Själv var jag skapligt förvirrad mer än en gång, och jag hade helst sett att man placerat storyn i en tydligare historisk kontext.
Vem var då Harald Edelstam? Tja, efter att ha sett filmen vet jag inte riktigt, då han i Nyqvists gestalt är extremt svår att få grepp om. Faktum är att porträttet av honom är rätt tvådimensionellt, vilket får anses vara ett misslyckande när man nu tagit sig tid att göra en hel film om karln. Hans två karaktärsdrag är att han har ett starkt rättspatos samt en fäbless för kvinnoaffärer. Okej.
En av dessa affärer är central för filmens narrativ. Edelstam träffar Ana, en aktivist på vänsterkanten. Hon är cirka 40 år yngre än honom, det vill säga Hollywood själva hade inte kunnat tänka ut scenariot bättre. Romansen dem emellan är stendöd och vi förstår aldrig varför de attraheras av varandra. Även detta måste rimligtvis betraktas som ett misslyckande från filmskaparnas sida.
Huvudpersonen måste inte bara kämpa mot illvilliga militärer, utan också mot sina diplomatkollegor. Till skillnad från Edelstam är de för det mesta ett stockkonservativt släkte som inte viker en tum från regelboken. Men interaktionen dem emellan på den svenska ambassaden är rent outhärdlig. Varför? Jo, för att de svenska tjänstemännen talar engelska med varandra. Knackig högstadieengelska. Jag förstår inte varför "Svarta nejlikan" är på engelska till att börja med. Inga av karaktärerna har det som modersmål. Konstigt och dåligt blir det hur som helst.
I övrigt är filmen halvtrist och något osammanhängande. Den är inte helt utan meriter, då fotot är fint och en del skådespelarinsatser bra. Det räcker dock inte på långa vägar. Harald Edelstam hann uträtta mycket och levde uppenbarligen ett spännande liv, men "Svarta nejlikan" är inte en rättvisande biografi. Den är ett misslyckande.
Sydamerika har en intressant och blodig 1900-talshistoria, med ekonomisk instabilitet och militärkupper fram och tillbaka. Det känns därför välkommet med en film som inriktar sig på en del av den, men förvänta er inte att lämna filmsessionen visare än ni anlände. Svenska regissörerna Ulf Hultberg och Åsa Faringer förutsätter att vi redan har all nödvändig bakgrundsinfo, och kastar oss in i handlingen efter att pliktskyldigast ha redogjort för tidens politiska läge i cirka 20 sekunder. Så visste du exempelvis inte att militären leddes av den gamle stöten Pinochet är det din förlust, han nämns nämligen inte någonstans i filmen. Själv var jag skapligt förvirrad mer än en gång, och jag hade helst sett att man placerat storyn i en tydligare historisk kontext.
Vem var då Harald Edelstam? Tja, efter att ha sett filmen vet jag inte riktigt, då han i Nyqvists gestalt är extremt svår att få grepp om. Faktum är att porträttet av honom är rätt tvådimensionellt, vilket får anses vara ett misslyckande när man nu tagit sig tid att göra en hel film om karln. Hans två karaktärsdrag är att han har ett starkt rättspatos samt en fäbless för kvinnoaffärer. Okej.
En av dessa affärer är central för filmens narrativ. Edelstam träffar Ana, en aktivist på vänsterkanten. Hon är cirka 40 år yngre än honom, det vill säga Hollywood själva hade inte kunnat tänka ut scenariot bättre. Romansen dem emellan är stendöd och vi förstår aldrig varför de attraheras av varandra. Även detta måste rimligtvis betraktas som ett misslyckande från filmskaparnas sida.
Huvudpersonen måste inte bara kämpa mot illvilliga militärer, utan också mot sina diplomatkollegor. Till skillnad från Edelstam är de för det mesta ett stockkonservativt släkte som inte viker en tum från regelboken. Men interaktionen dem emellan på den svenska ambassaden är rent outhärdlig. Varför? Jo, för att de svenska tjänstemännen talar engelska med varandra. Knackig högstadieengelska. Jag förstår inte varför "Svarta nejlikan" är på engelska till att börja med. Inga av karaktärerna har det som modersmål. Konstigt och dåligt blir det hur som helst.
I övrigt är filmen halvtrist och något osammanhängande. Den är inte helt utan meriter, då fotot är fint och en del skådespelarinsatser bra. Det räcker dock inte på långa vägar. Harald Edelstam hann uträtta mycket och levde uppenbarligen ett spännande liv, men "Svarta nejlikan" är inte en rättvisande biografi. Den är ett misslyckande.
EXTRAMATERIALET
En 20 minuters dokumentär medföljer, där de medverkande på otextad engelska redogör för sina känslor om filmen. Precis som längden antyder går den inte in på djupet vad gäller arbetet med filmen, och väldigt mycket tid slösas bort på att hajpa Edelstam som människa.
TRE SAKER
1. Harald Edelstams son Erik var inte så nöjd med filmen. Han skrev en artikel i Expressen där han anklagade den för historieförfalskning.
2. Filmen är inspelad på plats i Chile, och man har till och med filmat scener inne på nationalstadion, där Juntan samlade upp, förhörde, torterade och sköt politiska motståndare.
3. Under efttertexterna spelas delar av en intervju med Harald Edelstam upp. Den är mer intressant än filmen i sig.
2. Filmen är inspelad på plats i Chile, och man har till och med filmat scener inne på nationalstadion, där Juntan samlade upp, förhörde, torterade och sköt politiska motståndare.
3. Under efttertexterna spelas delar av en intervju med Harald Edelstam upp. Den är mer intressant än filmen i sig.
JOEL FORNBRANT (2008-02-17)