Lögnen borde varit närmare sanningen
Sanningen bakom
Genre: Humor, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: , 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 1.33:1
Jag kan hålla med om att "Sanningen bakom" bitvis faktiskt är riktigt underhållande, men det beror nästan i alla fallen på smådetaljer och sätten de levereras på, som när Kaj Kindvall i en ruta beskrivs som "Programledare för Tracks 1931-", eller när Mauro Scocco efter att ha pratat om hur rik han blev på intäkterna från singeln "Sarah" frågar Felix Herngren:
- Så du plasma-tv:n?
- Också "Sarah"?
- Nej, den var i och för sig ett Finax-lån på 200 papp.
Programidén lider däremot av ett helt annat problem; alla förutsättningar finns att göra något riktigt bra, men genomförandet lämnar egentligen allt annat att önska. Varje av de sex avsnitten (som först sändes i TV3) bjuder på fejkade avslöjningsreportage om svenska kändisar, där Thomas Bodström exempelvis utpekas som utomjording. Inslaget är skittråkigt, men räddas av att Bo Ringholm ställer upp som snustorr, bekymrad kollega. På samma sätt är inslaget om Mauro Scocco inget vidare (Scocco målas upp som en kille med hybris), men får en behållning av att korta passager eller replikskiften levereras så väl av just Scocco.
Herngren har fått en rad svenska kändisar att verkligen ställa upp, att verkligen leverera och bjuda på sig själva eller, om ni så vill, sätta skämtet i första rummet. Nackdelen är att skämtet oftast känns som en tafflig produkt av korta redaktionsmöten där produktionen bakom "Sanningen bakom" verkar nöja sig med att ha fått de kändisar de hittat att ställa upp, vad de faktiskt ska göra verkar ha spelat mindre roll. Kort sagt: "Sanningen bakom" hade mått mycket bättre av att lägga lögnen om kändisen betydligt närmre sanningen, nu är det istället det påhittade alldeles för långsökt, och resultatet blir substanslöst på gränsen till direkt fånigt.
En gång funkar ändå absurditeten kontra kändisens vilja att ställa upp så pass väl att jag skrattar riktigt ordentligt, det är när Henrik Larsson och Orup skanderar "Simma runt bland Larssons ben: Ål, ål jag ska göra mål, mål", samtidigt som Larsson drar en död ål genom kortbyxorna han är klädd i: Dels är det kanske det mest öppenhjärtliga porträttet som gjorts av den ohyggligt icke medieintresserade Larsson, dels är det skitroligt. Dvd:n är värd att nosa upp enbart på grund av den scenen.
- Så du plasma-tv:n?
- Också "Sarah"?
- Nej, den var i och för sig ett Finax-lån på 200 papp.
Programidén lider däremot av ett helt annat problem; alla förutsättningar finns att göra något riktigt bra, men genomförandet lämnar egentligen allt annat att önska. Varje av de sex avsnitten (som först sändes i TV3) bjuder på fejkade avslöjningsreportage om svenska kändisar, där Thomas Bodström exempelvis utpekas som utomjording. Inslaget är skittråkigt, men räddas av att Bo Ringholm ställer upp som snustorr, bekymrad kollega. På samma sätt är inslaget om Mauro Scocco inget vidare (Scocco målas upp som en kille med hybris), men får en behållning av att korta passager eller replikskiften levereras så väl av just Scocco.
Herngren har fått en rad svenska kändisar att verkligen ställa upp, att verkligen leverera och bjuda på sig själva eller, om ni så vill, sätta skämtet i första rummet. Nackdelen är att skämtet oftast känns som en tafflig produkt av korta redaktionsmöten där produktionen bakom "Sanningen bakom" verkar nöja sig med att ha fått de kändisar de hittat att ställa upp, vad de faktiskt ska göra verkar ha spelat mindre roll. Kort sagt: "Sanningen bakom" hade mått mycket bättre av att lägga lögnen om kändisen betydligt närmre sanningen, nu är det istället det påhittade alldeles för långsökt, och resultatet blir substanslöst på gränsen till direkt fånigt.
En gång funkar ändå absurditeten kontra kändisens vilja att ställa upp så pass väl att jag skrattar riktigt ordentligt, det är när Henrik Larsson och Orup skanderar "Simma runt bland Larssons ben: Ål, ål jag ska göra mål, mål", samtidigt som Larsson drar en död ål genom kortbyxorna han är klädd i: Dels är det kanske det mest öppenhjärtliga porträttet som gjorts av den ohyggligt icke medieintresserade Larsson, dels är det skitroligt. Dvd:n är värd att nosa upp enbart på grund av den scenen.
EXTRAMATERIALET
Bortklippta bloopers med dåligt ljud och kommentatorspår. Känns inkastat som utfyllnad, och känns överlag bara direkt onödigt.
TRE SAKER
1. Göran Hägglund
Citatet: "What the fuck is going on, dude?". Vår socialminister är folkligt uppsluppen när han kommenterar lögnerna kring Thomas Bodströms härkomst. Inget sensationellt som så, men kul att korgossen svär.
2. Henrik Larsson
Citatet: "Det är ingen turgrej, bara nåt jag kände för att göra". Henrik kommenterar varför han plötsligt öppnade ett omklädningsrum och sjunger på "Strangers in the night". Låter tråkigare än vad det faktiskt är.
3. Replikskifte mellan Felix Herngren och Mauro Scocco
Felix: "Vad är det där för någonting?".
Mauro: "Kräftost".
Scoccos sätt att leverera svaret är näst roligast på hela dvd:n.
Citatet: "What the fuck is going on, dude?". Vår socialminister är folkligt uppsluppen när han kommenterar lögnerna kring Thomas Bodströms härkomst. Inget sensationellt som så, men kul att korgossen svär.
2. Henrik Larsson
Citatet: "Det är ingen turgrej, bara nåt jag kände för att göra". Henrik kommenterar varför han plötsligt öppnade ett omklädningsrum och sjunger på "Strangers in the night". Låter tråkigare än vad det faktiskt är.
3. Replikskifte mellan Felix Herngren och Mauro Scocco
Felix: "Vad är det där för någonting?".
Mauro: "Kräftost".
Scoccos sätt att leverera svaret är näst roligast på hela dvd:n.
JOAKIM JOHANSSON (2008-03-03)