Ett spöke i en bister verklighet
The Devil's Backbone
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Atlantic, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Denna sju år gamla Guillermo del Toro-film utspelar sig, precis som "Pan's Labyrinth" och kommande "3993", under det spanska inbördeskriget, men kriget är bara en fond i historien, en orsak till att karaktärerna är som de är och mår som de mår.
Unga pojken Carlos pappa är en frihetskämpe. Han har nyligen dött, men det vet inte Carlos om och pappans vänner dumpar honom i ett barnhem för pojkar mitt ute i obygden. Det tar ett tag för Carlos att smälta in, några pojkar som är lite styva i korken visar att nykomlingar inte har något speciellt stort värde, men till slut accepteras han. Redan då har han upptäckt ett spöke på barnhemmet.
En annan pojke, Santi, försvann en natt då en stor bomb damp ned mitt på gården. Bomben briserade inte och står nu kvar, eventuellt desarmerad, som en otäck symbol för det pågående kriget. Bara ett fåtal vet vad som egentligen hände med Santi, men det är egentligen bara Carlos som fått kontakt. Santi väser fram att många kommer att dö snart. Är det en varning eller ett hot?
Parallellt med allt detta berättas historien om de vuxna som driver barnhemmet. Det är den enbenta kvinnan Carmen och doktor Caseras. Med i periferin finns den numera vuxna pojken Jacinto som helst vill komma därifrån och förstöra stället. Det är nämligen så att barnhemmet förvaltar frihetskämparnas guld i ett kassaskåp och Jacinto gör allt han kan för att komma åt det.
När Carlos pappas vänner avrättas i en närliggande stad antar doktor Caseras att slutet är nära, men när han planerar att förflytta sig själv och barnen därifrån så ställer sig Jacinto i vägen med ett brutalt resultat.
Det märks att filmen har några år på nacken - eller så hade jag för högt ställda förväntningar - för del Toro lyckas inte riktigt få fram sin personliga röst på samma sätt som i hans senare filmer. Jag menar inte att filmen är något misslyckande, utan bara att den inte riktigt är så bra som jag hade hoppats på. Själva spökbiten i filmen, trots cool design av Santi, är inte så värst skrämmande. Spökbarn har liksom gjort sitt vid det här laget.
Det är i stället stämningen och attitiyderna mellan de vuxna som är mest otäckt i filmen. Del Toro har lyckats få till ganska rika karaktärer som interagerar fint med varandra och omvärlden. Sedan har han jobbat med spänningsmomentet när barnen gör något förbjudet, som till exempel går och hämtar vatten mitt i natten och får både smyga och gömma sig från vuxna ögon.
På sätt och vis är "The Devil's Backbone" en ganska typisk del Toro-film med sin mix av genrar - den bistra allvarliga verkligheten och ett övernaturligt moment. Men fullträffen kom drygt fem år senare med "Pan's Labyrinth".
Unga pojken Carlos pappa är en frihetskämpe. Han har nyligen dött, men det vet inte Carlos om och pappans vänner dumpar honom i ett barnhem för pojkar mitt ute i obygden. Det tar ett tag för Carlos att smälta in, några pojkar som är lite styva i korken visar att nykomlingar inte har något speciellt stort värde, men till slut accepteras han. Redan då har han upptäckt ett spöke på barnhemmet.
En annan pojke, Santi, försvann en natt då en stor bomb damp ned mitt på gården. Bomben briserade inte och står nu kvar, eventuellt desarmerad, som en otäck symbol för det pågående kriget. Bara ett fåtal vet vad som egentligen hände med Santi, men det är egentligen bara Carlos som fått kontakt. Santi väser fram att många kommer att dö snart. Är det en varning eller ett hot?
Parallellt med allt detta berättas historien om de vuxna som driver barnhemmet. Det är den enbenta kvinnan Carmen och doktor Caseras. Med i periferin finns den numera vuxna pojken Jacinto som helst vill komma därifrån och förstöra stället. Det är nämligen så att barnhemmet förvaltar frihetskämparnas guld i ett kassaskåp och Jacinto gör allt han kan för att komma åt det.
När Carlos pappas vänner avrättas i en närliggande stad antar doktor Caseras att slutet är nära, men när han planerar att förflytta sig själv och barnen därifrån så ställer sig Jacinto i vägen med ett brutalt resultat.
Det märks att filmen har några år på nacken - eller så hade jag för högt ställda förväntningar - för del Toro lyckas inte riktigt få fram sin personliga röst på samma sätt som i hans senare filmer. Jag menar inte att filmen är något misslyckande, utan bara att den inte riktigt är så bra som jag hade hoppats på. Själva spökbiten i filmen, trots cool design av Santi, är inte så värst skrämmande. Spökbarn har liksom gjort sitt vid det här laget.
Det är i stället stämningen och attitiyderna mellan de vuxna som är mest otäckt i filmen. Del Toro har lyckats få till ganska rika karaktärer som interagerar fint med varandra och omvärlden. Sedan har han jobbat med spänningsmomentet när barnen gör något förbjudet, som till exempel går och hämtar vatten mitt i natten och får både smyga och gömma sig från vuxna ögon.
På sätt och vis är "The Devil's Backbone" en ganska typisk del Toro-film med sin mix av genrar - den bistra allvarliga verkligheten och ett övernaturligt moment. Men fullträffen kom drygt fem år senare med "Pan's Labyrinth".
EXTRAMATERIALET
Det finns ett kommentarspår med Guillermo del Toro och hans trogna fotograf Guillermo Navarro till filmen, men frågan är om det ska ses som bonusmaterial. Det är nämligen så att kommentarspåret går igång av sig själv vare sig man klickar på det eller inte. En liten produktionsmiss misstänker jag.
Det övriga som är värt att nämna har hamnat på den andra skivan och det är en making of där man kåserar lite kring spöktemat och sedan går in i detalj på alla karaktärer, utom barnen, vilket är lite konstigt eftersom de ändå är huvudpersonerna.
Är man vansinnigt intresserad av storyboards kan man titta på ett antal scener ur filmen i splitscreen med det slutgiltiga resultatet till vänster och storyboardbilderna till höger. Måttligt spännande om ni frågar mig.
Avslutningsvis ett ganska utdraget (dock enbart en dryg kvart) inslag med specialeffekter ur filmen. Dessa är väldigt torrt visade. Vi får se de olika beståndsdelarna som utgör bombningssekvensen i filmen och en scen där Carlos jagar spöket Santi. Å ena sidan är det lite intressant att se hur en scen byggs upp av ett myller av detaljer, men det här inslaget blir bara tråkigt att titta på i längden.
Inte så vidare upphetsande extramaterial som jag tror man kunde klämt in på samma skiva som filmen utan större problem.
Det övriga som är värt att nämna har hamnat på den andra skivan och det är en making of där man kåserar lite kring spöktemat och sedan går in i detalj på alla karaktärer, utom barnen, vilket är lite konstigt eftersom de ändå är huvudpersonerna.
Är man vansinnigt intresserad av storyboards kan man titta på ett antal scener ur filmen i splitscreen med det slutgiltiga resultatet till vänster och storyboardbilderna till höger. Måttligt spännande om ni frågar mig.
Avslutningsvis ett ganska utdraget (dock enbart en dryg kvart) inslag med specialeffekter ur filmen. Dessa är väldigt torrt visade. Vi får se de olika beståndsdelarna som utgör bombningssekvensen i filmen och en scen där Carlos jagar spöket Santi. Å ena sidan är det lite intressant att se hur en scen byggs upp av ett myller av detaljer, men det här inslaget blir bara tråkigt att titta på i längden.
Inte så vidare upphetsande extramaterial som jag tror man kunde klämt in på samma skiva som filmen utan större problem.
TRE SAKER
1. Titeln förklaras när doktor Caseras visar upp ett foster i en glasburk med utvändig ryggrad. Mysigt!
2. Jag nämnde att spöket Santi har en cool design, och det har han verkligen. Bland annat har han ett öppet sår i pannan som blöder uppåt. Ganska originellt.
3. Jag tycker det är lite intressant att del Toro fastnat så mycket för det spanska inbördeskriget. Han är ju trots allt mexikan och inte spanjor.
2. Jag nämnde att spöket Santi har en cool design, och det har han verkligen. Bland annat har han ett öppet sår i pannan som blöder uppåt. Ganska originellt.
3. Jag tycker det är lite intressant att del Toro fastnat så mycket för det spanska inbördeskriget. Han är ju trots allt mexikan och inte spanjor.
ANDERS JAKOBSON (2008-03-08)