Invasion nummer 4
The Invasion
Genre: Science fictionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2008
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
The pod people are back! Men när Jack Finneys bok "The Body Snatchers" filmatiseras för fjärde gången kommer inte det utomjordiska hotet från gigantiska frökapslar, utan i form av smittsamma sporer som lättast verkar spridas via kaskadspyor. När den smittade lägger sig för att sova inleder den intergalaktiska parasiten sitt arbete, och när värden vaknar är han eller hon inte längre samma person, utan en kall och känslolös kopia.
En rymdfärja bärande den dödliga lasten kraschar på jorden, och det dröjer inte länge förrän folk börjar bete sig märkligt, något psykiatrikern Carol (Nicole Kidman) snart märker av. Hon får ett samtal från sin ex-make, som efter ett antal års frånvaro helt plötsligt bestämt sig för att vilja träffa sin son. På Washingtons gator går folk omkring med ovanligt tomt stirrande blickar. En av hennes patienter hävdar sig ha en man som på något vis blivit utbytt.
När hennes son kommer hem med någon skum substans i Halloweengodispåsen kontaktar hon kollegan Ben (Daniel Craig), och tillsammans börjar de förstå att världen håller på att övertas av en okänd och illvillig kraft.
Trots att man uppdaterat den klassiska historien, den nya versionen är anpassad för dagens ack så trendiga pandemi-panik, är "The Invasion" i stort sett samma berättelse som ursprungsfilmatiseringen från 1956. Då var det underliggande temat rädslan för kommunismen och ett totalitärt samhälle, eller om man så vill kritik av 40- och 50-talens McCarthyism, och den starka och intressanta subtexten förklarar sannolikt storyns ihållande popularitet.
Den nya versionen är inte alls lika implicit tydlig, och man kan med lätthet tolka dess innebörd på ett flertal sätt. En aspekt jag fann intressant var att utomjordingarnas värld visar sig vara harmonisk och i total avsaknad av krig och konflikter, och när en smittad sent i filmen propagerar för denna ståndpunkt är det svårt att argumentera emot.
Den viktigaste beståndsdelen i "Body Snatchers"-filmerna är och förblir dock paranoian. Hur känns det att undan för undan upptäcka att arbetskamrater, grannar, släkt och familj inte går att lita på och till och med är fientligt inställda mot din existens, och hur lyckas "The Invasion" förmedla detta? Ganska väl, måste jag säga. Trots en hyfsat kort speltid lyckas man klämma in tillräckligt mycket uppbyggnad för att ge känslan av ett tyst hot som sakta växer sig mer högljutt när Ben, Carol och hennes son finner sig alltmer utlämnade åt varandra.
Filmen är möjligtvis lite för förutsägbar och okontroversiell för sitt eget bästa när det gäller vilka karaktärer som kommer att förlora sin mänsklighet, men jag kan leva med det då den i övrigt är övertygande. Svårare att acceptera är slutet, som känns mycket familjevänligt och tillrättalagt à la Steven Spielberg i hans sämsta stunder. Jag spyr på sådant. Märkligt nog skulle man dock kunna betrakta det tillrättalagda slutet som passande på grund av att även "Invasion of the Body Snatchers" från 1956 plågas av en tillrättalagd upplösning.
Mot slutet har man brett på rejält med actionsekvenser i form av biljakter och skottlossning, och om detta är klokt eller galet beror lite på de personliga preferenserna. Vissa kommer grymta åt att man låtit Hollywoodkonventionerna ta överhanden, men själv ser jag inga problem med denna popcornifiering. Man får inte glömma att även originalfilmatiseringen i första hand ville underhålla och skrämma. Och spännande blir det även i "The Invasion".
En rymdfärja bärande den dödliga lasten kraschar på jorden, och det dröjer inte länge förrän folk börjar bete sig märkligt, något psykiatrikern Carol (Nicole Kidman) snart märker av. Hon får ett samtal från sin ex-make, som efter ett antal års frånvaro helt plötsligt bestämt sig för att vilja träffa sin son. På Washingtons gator går folk omkring med ovanligt tomt stirrande blickar. En av hennes patienter hävdar sig ha en man som på något vis blivit utbytt.
När hennes son kommer hem med någon skum substans i Halloweengodispåsen kontaktar hon kollegan Ben (Daniel Craig), och tillsammans börjar de förstå att världen håller på att övertas av en okänd och illvillig kraft.
Trots att man uppdaterat den klassiska historien, den nya versionen är anpassad för dagens ack så trendiga pandemi-panik, är "The Invasion" i stort sett samma berättelse som ursprungsfilmatiseringen från 1956. Då var det underliggande temat rädslan för kommunismen och ett totalitärt samhälle, eller om man så vill kritik av 40- och 50-talens McCarthyism, och den starka och intressanta subtexten förklarar sannolikt storyns ihållande popularitet.
Den nya versionen är inte alls lika implicit tydlig, och man kan med lätthet tolka dess innebörd på ett flertal sätt. En aspekt jag fann intressant var att utomjordingarnas värld visar sig vara harmonisk och i total avsaknad av krig och konflikter, och när en smittad sent i filmen propagerar för denna ståndpunkt är det svårt att argumentera emot.
Den viktigaste beståndsdelen i "Body Snatchers"-filmerna är och förblir dock paranoian. Hur känns det att undan för undan upptäcka att arbetskamrater, grannar, släkt och familj inte går att lita på och till och med är fientligt inställda mot din existens, och hur lyckas "The Invasion" förmedla detta? Ganska väl, måste jag säga. Trots en hyfsat kort speltid lyckas man klämma in tillräckligt mycket uppbyggnad för att ge känslan av ett tyst hot som sakta växer sig mer högljutt när Ben, Carol och hennes son finner sig alltmer utlämnade åt varandra.
Filmen är möjligtvis lite för förutsägbar och okontroversiell för sitt eget bästa när det gäller vilka karaktärer som kommer att förlora sin mänsklighet, men jag kan leva med det då den i övrigt är övertygande. Svårare att acceptera är slutet, som känns mycket familjevänligt och tillrättalagt à la Steven Spielberg i hans sämsta stunder. Jag spyr på sådant. Märkligt nog skulle man dock kunna betrakta det tillrättalagda slutet som passande på grund av att även "Invasion of the Body Snatchers" från 1956 plågas av en tillrättalagd upplösning.
Mot slutet har man brett på rejält med actionsekvenser i form av biljakter och skottlossning, och om detta är klokt eller galet beror lite på de personliga preferenserna. Vissa kommer grymta åt att man låtit Hollywoodkonventionerna ta överhanden, men själv ser jag inga problem med denna popcornifiering. Man får inte glömma att även originalfilmatiseringen i första hand ville underhålla och skrämma. Och spännande blir det även i "The Invasion".
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet utgörs av fyra featurettes. Den första är kallad "We've Been Snatched Before: Invasion in Media History", och är den enda egentligt sevärda. Här intervjuas en mängd människor som jobbat med filmen och skådespelat, och även ett par läkare och en filmvetare. De talar om allt från själva historien till filmens medicinska teorier, och det är är ganska intressant. Segmentet är knappt 20 minuter långt. De tre efterföljande inslagen är extremt korta ryggdunkarklipp i promosyfte, där de medverkande pratar om hur fantastiskt det var att jobba med den och den. Inte värt att ödsla någon tid på.
TRE SAKER
1. Det diskuteras fortfarande huruvida Don Siegels "Invasion of the Body Snatchers" från 1956 varnar för kommunismen eller för den amerikanska kommunistskräcken. Regissören själv förnekade bägge tolkningarna, och påstod sig aldrig ha försökt göra mer än en utomjordingshistoria.
2. Historien filmatiserades för andra gången 1978, igen som "Invasion of the Body Snatchers" och med Donald Sutherland i huvudrollen. 1993 dök den upp igen, då med den kortare titeln "Body Snatchers".
3. "The Invasion" är den tyske regissören Oliver Hirschbiegels (Der Untergang) första engelskspråkiga film. Studion gillade dock inte hans version av filmen, så man plockade in Wachowski-bröderna (Matrix-filmerna) för manusändringar och lät James McTeigue (V för Vendetta) regissera de nya scenerna. Förbluffande att filmen håller trots denna soppa. Det är min förhoppning att någon framtida utgåva av den även kommer att innehålla Hirschbiegel-versionen, då den lär vara väldigt annorlunda.
2. Historien filmatiserades för andra gången 1978, igen som "Invasion of the Body Snatchers" och med Donald Sutherland i huvudrollen. 1993 dök den upp igen, då med den kortare titeln "Body Snatchers".
3. "The Invasion" är den tyske regissören Oliver Hirschbiegels (Der Untergang) första engelskspråkiga film. Studion gillade dock inte hans version av filmen, så man plockade in Wachowski-bröderna (Matrix-filmerna) för manusändringar och lät James McTeigue (V för Vendetta) regissera de nya scenerna. Förbluffande att filmen håller trots denna soppa. Det är min förhoppning att någon framtida utgåva av den även kommer att innehålla Hirschbiegel-versionen, då den lär vara väldigt annorlunda.
JOEL FORNBRANT (2008-03-12)