Det coola monstret som blev råtöntigt
Skinwalkers
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
När jag var barn var varulven det absolut coolaste filmmonstret, fräckare än trista Transylvanska vampyrer och återuppståndna likdelsgubbar. Men någon gång runt 1983 när Ozzy Osbourne klistrade på sig en miljard hårstrån till "Bark at the moon"-omslaget/videon så tror jag intresset nådde sin kulmen. Fränare än så kunde det inte bli, och idag är varulvar mest något råtöntigt när de dyker upp på film.
Som i "Skinwalkers", en relativt sömnig skräckfilm från det massproducerande filmbolaget Lionsgate, ett bolag som inte står bakom de bästa skräckfilmer man sett, snarare de sämsta. Här handlar det om kampen mellan onda och goda varulvar (= skinwalkers), och i fokus står en pojke som snart ska fylla 13 år. Det är nämligen så att när den här pojken fyller 13 så har han förmågan att bota alla skinwalkers från sin förbannelse. Detta har endast de goda varulvarna, de som spänner fast sig i selar varje gång månen blir full glädje av, för de onda - som glufsat i sig kött och blod och således upplevt något helt annat - vill alls inte bli botade och bli normala, svaga människor igen.
Alltså jagar de onda pojken och de goda skyddar honom. Tiden är knapp, för födelsedagen närmar sig.
Här kan man bromsa upp lite och analysera hur man ser skillnad på de goda och onda. Jo, de goda är tämligen vanliga personer som flyr undan i en skruttig gammal buss, medan de onda har coola solglasögon, långt hår och glider efter på fräcka motorcyklar. Något att kolla efter i vardagen: god = tönt på buss, ond = cool på motorcykel.
Mitt i filmen kommer en liten mid movie twist som gör att allting helt plötsligt blir personligt, vilket senare leder till ett riktigt smörigt slut med 80-procentig fetthalt. Lite oväntad twist, men väldigt väntad utveckling.
Ungefär då blir filmen faktiskt lite spännande, men det blir aldrig speciellt bra. Filmen är dock tämligen välgjord och varulvarna - i alla sin prakt - ser väl helt okej ut, men varken skrämmande eller läskiga, och filmen i sin helhet är heller varken skrämmande eller läskig.
Tyvärr lär detta knappast vara sista gången någon försöker sig på en varulvsfilm, men det kommer att krävas något extraordinärt om denna klassiska monsterfigur ska bli något vettigt igen.
Som i "Skinwalkers", en relativt sömnig skräckfilm från det massproducerande filmbolaget Lionsgate, ett bolag som inte står bakom de bästa skräckfilmer man sett, snarare de sämsta. Här handlar det om kampen mellan onda och goda varulvar (= skinwalkers), och i fokus står en pojke som snart ska fylla 13 år. Det är nämligen så att när den här pojken fyller 13 så har han förmågan att bota alla skinwalkers från sin förbannelse. Detta har endast de goda varulvarna, de som spänner fast sig i selar varje gång månen blir full glädje av, för de onda - som glufsat i sig kött och blod och således upplevt något helt annat - vill alls inte bli botade och bli normala, svaga människor igen.
Alltså jagar de onda pojken och de goda skyddar honom. Tiden är knapp, för födelsedagen närmar sig.
Här kan man bromsa upp lite och analysera hur man ser skillnad på de goda och onda. Jo, de goda är tämligen vanliga personer som flyr undan i en skruttig gammal buss, medan de onda har coola solglasögon, långt hår och glider efter på fräcka motorcyklar. Något att kolla efter i vardagen: god = tönt på buss, ond = cool på motorcykel.
Mitt i filmen kommer en liten mid movie twist som gör att allting helt plötsligt blir personligt, vilket senare leder till ett riktigt smörigt slut med 80-procentig fetthalt. Lite oväntad twist, men väldigt väntad utveckling.
Ungefär då blir filmen faktiskt lite spännande, men det blir aldrig speciellt bra. Filmen är dock tämligen välgjord och varulvarna - i alla sin prakt - ser väl helt okej ut, men varken skrämmande eller läskiga, och filmen i sin helhet är heller varken skrämmande eller läskig.
Tyvärr lär detta knappast vara sista gången någon försöker sig på en varulvsfilm, men det kommer att krävas något extraordinärt om denna klassiska monsterfigur ska bli något vettigt igen.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Givetvis bygger allting i filmen på någon gammal indianskröna. Börjar inte allt detta med gamla begravningsplatser för indianer, profetior och förbannelser bli lite tjatigt nu?
2. I den första bataljen mellan de goda och onda blir det ett jäkla pangpang och en av de som skjuter mest är pojkens farmor, vilket ser väldigt kul ut. För ett kort ögonblick tänkte jag på de pangpangade pensionärerna i "Hot Fuzz".
3. Ozzy Osbournes klassiska "Bark at the moon"-video på YouTube, kalaslåt 20 år innan Ozzy hasade runt på MTV och en video som är bra mycket bättre än "Skinwalkers".
2. I den första bataljen mellan de goda och onda blir det ett jäkla pangpang och en av de som skjuter mest är pojkens farmor, vilket ser väldigt kul ut. För ett kort ögonblick tänkte jag på de pangpangade pensionärerna i "Hot Fuzz".
3. Ozzy Osbournes klassiska "Bark at the moon"-video på YouTube, kalaslåt 20 år innan Ozzy hasade runt på MTV och en video som är bra mycket bättre än "Skinwalkers".
ANDERS JAKOBSON (2008-03-20)