Dubbelt så mycket ”Oz” än vanligt
Oz - Säsong 4
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 6 skivor
Bolag: Paramount, 2008
Ljud: Digital dolby 2.0
Bild: 4:3 1.33:1
Samtliga säsonger av "Oz" har bestått av åtta avsnitt var - förutom denna fjärde säsong som består av 16. När serien visades på HBO gick det ett halvår mellan det åttonde och nionde avsnittet och även storymässigt märker man att det gått viss tid. Varför andra hälften inte blev säsong 5 är därmed en gåta.
Hur som helst - denna box ger alltså dubbelt så mycket "Oz" och jag klagar inte för det, det är nämligen en(/två) väldigt bra säsong(er). Vid det här laget har man lärt sig seriens struktur väldigt väl. Det är med andra ord ungefär samma handling som i de tidigare säsongerna med en evig maktkamp mellan fångarna och en ständig satsning på rehabilitering från fångväktarna.
Förra säsongen slutade i ett rejält raskrig och när en insmugglad pistol hamnar i helt fel händer med ett tragiskt resultat måste någonting hända i Emerald City. Fängelsedirektören Leo Glynn (Ernie Hudson) har chans att bli viceguvernör till guvernören Devlin (Zeljko Ivanek) och pressas från olika håll att hitta en syndabock. Det blir inte helt oväntat Emerald City-grundaren Tim McManus (Terry Kinney) som får gå och i hans ställe träder en svart man - Martin Querns (Reg E. Cathey) - som har en helt annan agenda för att få styr på Em City. Till att börja med jobbar han hårt för att få avdelningen helsvart, vilket är precis enligt de svarta fångarnas plan, och sedan låter han allting vara tillåtet när det gäller droger och sex, så länge det inte existerar något våld.
Givetvis leder detta till en ännu mer spänd stämning och ett rejält förfall som eskalerar till en väntad uppgörelse mellan den svarta ledaren Simon Adebesi (Adewale Akinnuoye-Agbaje) och muslimledaren Kareem Said (Eamonn Walker) lagom till när McManus återvänder.
Som vanligt innehåller alla avsnitt monologer av den rullstolsbundne Augustus Hill (Harold Perrineau) som talar om olika teman som tas upp i avnsitten. Jag börjar allt mer uppskatta Hills monologer som i denna säsong är extra politiska.
Ett tema som sträcker sig över alla 16 avsnitten är dödsstraff och vi får se mer scener från "death row" än vanligt. Till slut hamnar även min favorit William Giles (Austin Pendleton) där och lyckas - trots att han bara kommunicerar genom enstaka, till synes osammanhängande ord, få hela systemet i rubbning. Pendleton är med sina små medel makalös i rollen.
Min stora favorit i serien är dock muslimledaren Kareem Said. Han har verkligen visat upp alla möjliga sidor under seriens gång. Som en intelligent man som tror på rättvisan, och som en brutal kraft som drivs av inre demoner. Att man inte ser Eamonn Walker i de stora Hollywoodrollerna är för mig obegripligt.
Givetvis händer det otroligt mycket mer under säsongens gång. Det är lite av tjusningen med "Oz", det händer vansinnigt mycket. Det är kanske 10-12 karaktärer som kan ses som "huvudpersoner" i serien, men utöver det finns det kanske ett 30-tal karaktärer till som får nästan lika mycket utrymme. Här kan man verkligen snacka om en ensemble.
Det är också stor omsättning på karaktärer. Serien har en hög "death rate" där både gamla trotjänare och tillfälliga karaktärer får sätta livet till. Bland annat gör den gamla "Beverly Hills"-glidaren Luke Perry entré som en fängslad tv-evangelist i mustigt helskägg en bit in i andra hälften av säsongen, men som så många andra går han ett brutalt öde till mötes, detta kanske mer skräckinjagande än andra.
Säsongen avslutas med en stor smäll vilket ger ett lovande avstamp inför den femte och näst sista säsongen. Det ska bli ytterst spännande att se fortsättningen om ett par månader.
Hur som helst - denna box ger alltså dubbelt så mycket "Oz" och jag klagar inte för det, det är nämligen en(/två) väldigt bra säsong(er). Vid det här laget har man lärt sig seriens struktur väldigt väl. Det är med andra ord ungefär samma handling som i de tidigare säsongerna med en evig maktkamp mellan fångarna och en ständig satsning på rehabilitering från fångväktarna.
Förra säsongen slutade i ett rejält raskrig och när en insmugglad pistol hamnar i helt fel händer med ett tragiskt resultat måste någonting hända i Emerald City. Fängelsedirektören Leo Glynn (Ernie Hudson) har chans att bli viceguvernör till guvernören Devlin (Zeljko Ivanek) och pressas från olika håll att hitta en syndabock. Det blir inte helt oväntat Emerald City-grundaren Tim McManus (Terry Kinney) som får gå och i hans ställe träder en svart man - Martin Querns (Reg E. Cathey) - som har en helt annan agenda för att få styr på Em City. Till att börja med jobbar han hårt för att få avdelningen helsvart, vilket är precis enligt de svarta fångarnas plan, och sedan låter han allting vara tillåtet när det gäller droger och sex, så länge det inte existerar något våld.
Givetvis leder detta till en ännu mer spänd stämning och ett rejält förfall som eskalerar till en väntad uppgörelse mellan den svarta ledaren Simon Adebesi (Adewale Akinnuoye-Agbaje) och muslimledaren Kareem Said (Eamonn Walker) lagom till när McManus återvänder.
Som vanligt innehåller alla avsnitt monologer av den rullstolsbundne Augustus Hill (Harold Perrineau) som talar om olika teman som tas upp i avnsitten. Jag börjar allt mer uppskatta Hills monologer som i denna säsong är extra politiska.
Ett tema som sträcker sig över alla 16 avsnitten är dödsstraff och vi får se mer scener från "death row" än vanligt. Till slut hamnar även min favorit William Giles (Austin Pendleton) där och lyckas - trots att han bara kommunicerar genom enstaka, till synes osammanhängande ord, få hela systemet i rubbning. Pendleton är med sina små medel makalös i rollen.
Min stora favorit i serien är dock muslimledaren Kareem Said. Han har verkligen visat upp alla möjliga sidor under seriens gång. Som en intelligent man som tror på rättvisan, och som en brutal kraft som drivs av inre demoner. Att man inte ser Eamonn Walker i de stora Hollywoodrollerna är för mig obegripligt.
Givetvis händer det otroligt mycket mer under säsongens gång. Det är lite av tjusningen med "Oz", det händer vansinnigt mycket. Det är kanske 10-12 karaktärer som kan ses som "huvudpersoner" i serien, men utöver det finns det kanske ett 30-tal karaktärer till som får nästan lika mycket utrymme. Här kan man verkligen snacka om en ensemble.
Det är också stor omsättning på karaktärer. Serien har en hög "death rate" där både gamla trotjänare och tillfälliga karaktärer får sätta livet till. Bland annat gör den gamla "Beverly Hills"-glidaren Luke Perry entré som en fängslad tv-evangelist i mustigt helskägg en bit in i andra hälften av säsongen, men som så många andra går han ett brutalt öde till mötes, detta kanske mer skräckinjagande än andra.
Säsongen avslutas med en stor smäll vilket ger ett lovande avstamp inför den femte och näst sista säsongen. Det ska bli ytterst spännande att se fortsättningen om ett par månader.
EXTRAMATERIALET
Som vanligt ingenting. Det känns väldigt osannolikt att någon av de avslutande två boxarna ska ha något i extramaterialsväg, men man kan ju alltid hoppas på något.
TRE SAKER
1. En av de gästande skådespelarna i säsongen är gamla New York Dolls-sångaren David Johansen. Han är dock inte den enda musikern som medverkat, en av de huvudsakliga ensemblemedlemmarna är Biohazard-sångaren Evan Seinfeld (spelar Hoyt), vars övriga skådespelarkarriär består av roller i delvis självproducerade porrfilmer.
2. Inte mindre än tre av de större skådespelare från "Dexter" är med i den här säsongen: Lauren Vélez, David Zayas och Erik King. Till skillnad från "Dexter" har de i "Oz" inte en enda scen tillsammans. Även Scott William Winters gör en liten, liten roll i "Dexter".
3. Precis som med säsong 1-boxen är slipcasefodralet alldeles för stort och glider av så fort man tar i det. Men det fixar man med lite kartongremsor lätt själv. Lite märkligt dock.
2. Inte mindre än tre av de större skådespelare från "Dexter" är med i den här säsongen: Lauren Vélez, David Zayas och Erik King. Till skillnad från "Dexter" har de i "Oz" inte en enda scen tillsammans. Även Scott William Winters gör en liten, liten roll i "Dexter".
3. Precis som med säsong 1-boxen är slipcasefodralet alldeles för stort och glider av så fort man tar i det. Men det fixar man med lite kartongremsor lätt själv. Lite märkligt dock.
ANDERS JAKOBSON (2008-03-18)