Larvigt men kul om hopplös våghals
Hot Rod
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
...och i kategorin "töntkomedi" finner vi "Hot Rod", en kul och upplyftande film som ständigt balanserar på gränsen mellan det roliga och det obegripligt konstiga. Många betraktar den här sortens rullar som lägre stående, men för oss som älskar larvig humor är "Hot Rod" en riktig godbit.
"Saturday Night Live"-komikern Andy Samberg spelar en aspirerande stuntman som uppbackad av sina struntpratande och öldrickande polare försöker genomföra det ena efterblivna stuntet efter det andra. Men Rod, som han heter, har större ambitioner än bara kaosartade Jackass-påhitt. Hans far var assistent åt den legendariske våghalsen Evel Knievel, och inspirerad av honom ska han försöka bräcka den senares bedrift att göra ett motorcykelhopp över fjorton skolbussar, och helst överleva också.
Problemet är bara att Rod är totalt misslyckad inom sitt gebit. Istället för en motorcykel använder han sig av en moped, och klarar inte ens av ett hopp över en fjuttig simbassäng. Men när hans skitstövel till styvfarsa (Ian McShane) får problem med hjärtat och måste opereras ser han bara en möjlighet att skrapa in de 50 000 dollar som krävs för ingreppet, och det är att börja kampanja för ett försök på det vansinniga skolbussrekordet. Men tro inte att Rod vill hjälpa sin styvfar av ren välvilja, han vill bara få gubben i så pass bra skick att han kan besegra honom i ett regelrätt slagsmål.
Komedier om hopplösa töntar har utvecklats till en solid subgenre de senaste 20 åren. Från klassiker som Steve Martin-filmen "The Jerk" via "Wayne's World" till "Dum & Dummare" och nu "Hot Rod". Deras framgång och ihållighet kan antagligen härledas till identifikationsfaktorn - vem har inte någon gång känt sig som en riktig förlorare? Det är också härligt att få se en underdog överkomma oddsen och visa belackarna att allt är möjligt om man håller fast vid sina drömmar. I verkligheten stämmer detta ofta inte alls, och folk som Rod utvecklas istället till byfånar, men ändå.
Idén att fokusera på en misslyckad stuntmans öden känns inspirerad, och upplägget leder förstås till massor av roliga situationer och skämt. Regissören Akiva Schaffer och manusförfattaren Pam Brady är inte heller rädda för att verkligen mjölka varje skämt till sista droppen. Detta leder till att vissa scener blir lite forcerade, men samtidigt vansinnigt roliga, som när Rod efter ett misslyckat träningspass ramlar nedför ett berg i ungefär en minut. Det måste ses. Det finns också en scen där frasen "cool beans" används på ett sätt som leder till en orgie i så dålig humor och är så malplacerat att man inte kan låta bli att flina åt att någon överhuvudtaget kom på den.
Berättelsen är av den klassiska "Rocky"-typen, komplett med träningsmontage, plötsliga motgångar och en bihistoria där Rod försöker imponera på granntjejen. Men roligt uttänkta scener är inte nog för en bra komedi, den måste ha bra komiker också. Och Samberg är som klippt och skuren för sin roll. Jag har inte sett något han gjort tidigare, men får tydliga vibbar av en lysande framtida karriär inom genren för honom. Han både ser rätt ut, rör sig rätt och har rätt tonläge för den här sortens filmer.
En helt perfekt komedi är dock inte "Hot Rod". Manuset kunde ha fått finputsats ett par extra gånger för att få bort lite ojämnheter, och vissa storyelement känns ofärdiga - granntjejens idiot till pojkvän är sorgligt underanvänd, och vart tog servitrisen som Rod bjöd ut vägen? Men trots dessa brister är filmen en av de bättre inom sin genre på senare tid.
"Saturday Night Live"-komikern Andy Samberg spelar en aspirerande stuntman som uppbackad av sina struntpratande och öldrickande polare försöker genomföra det ena efterblivna stuntet efter det andra. Men Rod, som han heter, har större ambitioner än bara kaosartade Jackass-påhitt. Hans far var assistent åt den legendariske våghalsen Evel Knievel, och inspirerad av honom ska han försöka bräcka den senares bedrift att göra ett motorcykelhopp över fjorton skolbussar, och helst överleva också.
Problemet är bara att Rod är totalt misslyckad inom sitt gebit. Istället för en motorcykel använder han sig av en moped, och klarar inte ens av ett hopp över en fjuttig simbassäng. Men när hans skitstövel till styvfarsa (Ian McShane) får problem med hjärtat och måste opereras ser han bara en möjlighet att skrapa in de 50 000 dollar som krävs för ingreppet, och det är att börja kampanja för ett försök på det vansinniga skolbussrekordet. Men tro inte att Rod vill hjälpa sin styvfar av ren välvilja, han vill bara få gubben i så pass bra skick att han kan besegra honom i ett regelrätt slagsmål.
Komedier om hopplösa töntar har utvecklats till en solid subgenre de senaste 20 åren. Från klassiker som Steve Martin-filmen "The Jerk" via "Wayne's World" till "Dum & Dummare" och nu "Hot Rod". Deras framgång och ihållighet kan antagligen härledas till identifikationsfaktorn - vem har inte någon gång känt sig som en riktig förlorare? Det är också härligt att få se en underdog överkomma oddsen och visa belackarna att allt är möjligt om man håller fast vid sina drömmar. I verkligheten stämmer detta ofta inte alls, och folk som Rod utvecklas istället till byfånar, men ändå.
Idén att fokusera på en misslyckad stuntmans öden känns inspirerad, och upplägget leder förstås till massor av roliga situationer och skämt. Regissören Akiva Schaffer och manusförfattaren Pam Brady är inte heller rädda för att verkligen mjölka varje skämt till sista droppen. Detta leder till att vissa scener blir lite forcerade, men samtidigt vansinnigt roliga, som när Rod efter ett misslyckat träningspass ramlar nedför ett berg i ungefär en minut. Det måste ses. Det finns också en scen där frasen "cool beans" används på ett sätt som leder till en orgie i så dålig humor och är så malplacerat att man inte kan låta bli att flina åt att någon överhuvudtaget kom på den.
Berättelsen är av den klassiska "Rocky"-typen, komplett med träningsmontage, plötsliga motgångar och en bihistoria där Rod försöker imponera på granntjejen. Men roligt uttänkta scener är inte nog för en bra komedi, den måste ha bra komiker också. Och Samberg är som klippt och skuren för sin roll. Jag har inte sett något han gjort tidigare, men får tydliga vibbar av en lysande framtida karriär inom genren för honom. Han både ser rätt ut, rör sig rätt och har rätt tonläge för den här sortens filmer.
En helt perfekt komedi är dock inte "Hot Rod". Manuset kunde ha fått finputsats ett par extra gånger för att få bort lite ojämnheter, och vissa storyelement känns ofärdiga - granntjejens idiot till pojkvän är sorgligt underanvänd, och vart tog servitrisen som Rod bjöd ut vägen? Men trots dessa brister är filmen en av de bättre inom sin genre på senare tid.
EXTRAMATERIALET
En hel del för att vara en singeldisc-utgåva. Vi får ett kommentarspår, ett kort men roligt bakom kulisserna-segment, och ett långt stycke med borttagna scener. Normalt tycker jag inte bortklippt material är så intressant, men här kan man se klippen tillsammans med filmskaparnas kommentarer, och de blir då genast mer sevärda. Vi får även se en liten film i filmen om Rods alla misslyckade stuntförsök, samt ett klipp om inspelningen av filmmusiken samt en teasertrailer.
TRE SAKER
1. Filmen har ett mycket bra 80-talssoundtrack, och extra roligt är det för oss svenskar då Joey Tempest och co i Europe totalt dominerar med ett antal gamla hederliga hits.
2. Förutom musiken genomsyras en stor del av filmen genom kostym med mera av just 80-talet, trots att den utspelar sig i nutid. Anledningen får de lärde tvista om.
3. Mot slutet kommer en genialisk scen som parodierar det tillfälle i filmer när hela stan sluter upp bakom hjälten på gatan och marscherar och sjunger. Fast nu med en mycket oväntad twist.
2. Förutom musiken genomsyras en stor del av filmen genom kostym med mera av just 80-talet, trots att den utspelar sig i nutid. Anledningen får de lärde tvista om.
3. Mot slutet kommer en genialisk scen som parodierar det tillfälle i filmer när hela stan sluter upp bakom hjälten på gatan och marscherar och sjunger. Fast nu med en mycket oväntad twist.
JOEL FORNBRANT (2008-03-29)