Högklassigt från tre generationer
Georgia Rule
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Tre generationer högklassiska skådespelerskor - Jane Fonda, Felicity Huffman och Lindsey Lohan - samlas för att spela mormor, mor och dotter i den här filmen. Jo, jag beskriver Lindsay Lohan som en högklassig skådespelerska. Jag återkommer till det.
Georgia (Fonda) har uppfostrat sin dotter Lilly (Huffman) efter strikta regler, men det har inte gått så bra. Det har skurit sig rejält mellan mor och dotter och Lilly har utvecklat alkoholproblem. Hon har i sin tur inte lyckats så bra med sin dotter Rachel (Lohan) som är en ljugande förförerska med hjärna och en hel kappsäck fylld av problem.
För att få fason på Rachel har Lilly beslutat att efter 13 år återvända hem till Georgia i Idaho och dumpa henne där över sommaren, både för att lugna ned och straffa henne. De hinner inte ens komma till staden Hull innan problemen börjar. Man kan säga att den lilla staden där alla känner alla - lite väl mycket - inte är riktigt redo för en rebellisk tjej. Rachel kan dock förtro sig åt jämnåriga Harlan (Garrett Hedlund) och doktorn Simon (Dermot Mulroney) som hon börjar jobba hos.
Efter ett tag kommer det fram att Rachel bär på en hemsk hemlighet som är anledningen till att hon är som hon är, vilket ställer till det ordentligt för de tre kvinnorna. Men frågan är om Rachel verkligen säger sanningen - hon har ju ljugit förr.
Det här i allra högsta grad ett ganska seriöst drama men så klart kryddat med ett komiskt puder för att lätta upp filmen. Regissören Garry Marshall har tidigare gjort filmer som "Runaway bride" och "Pretty woman", som innehåller ungefär samma mix som "Georgia Rule". Apropå det så går Georgias regler som en röd tråd genom filmen, men har egentligen inte så stor betydelse för handlingen. Lohan spelar väldigt tydligt huvudrollen i filmen, och som jag redan konstaterat så tycker jag att hon är en bra skådespelare. Hennes privata liv verkar vara oerhört turbulent och jag tycker det är lite tråkigt. Förhoppningsvis ska det inte ha för stor inverkan på hennes yrkesliv.
Även Jane Fonda och Felicity Huffman spelar bra. Den nu 70-åriga Fonda, som 2005 gjorde comeback efter 15 år som förmodad oönskad skådespelerska, är en rutinerad veteran som fått en mycket tacksam roll som ganska cynisk och principfast kvinna, men som ändå har ett varmt hjärta. Huffman har filmens kanske svåraste roll och den som utvecklar sin karaktär mest under filmens gång.
Alltså: bra skådespel, en bra historia och på det stora hela en riktigt bra film vars 108 minuter känns som de går fortare än i andra filmer.
Georgia (Fonda) har uppfostrat sin dotter Lilly (Huffman) efter strikta regler, men det har inte gått så bra. Det har skurit sig rejält mellan mor och dotter och Lilly har utvecklat alkoholproblem. Hon har i sin tur inte lyckats så bra med sin dotter Rachel (Lohan) som är en ljugande förförerska med hjärna och en hel kappsäck fylld av problem.
För att få fason på Rachel har Lilly beslutat att efter 13 år återvända hem till Georgia i Idaho och dumpa henne där över sommaren, både för att lugna ned och straffa henne. De hinner inte ens komma till staden Hull innan problemen börjar. Man kan säga att den lilla staden där alla känner alla - lite väl mycket - inte är riktigt redo för en rebellisk tjej. Rachel kan dock förtro sig åt jämnåriga Harlan (Garrett Hedlund) och doktorn Simon (Dermot Mulroney) som hon börjar jobba hos.
Efter ett tag kommer det fram att Rachel bär på en hemsk hemlighet som är anledningen till att hon är som hon är, vilket ställer till det ordentligt för de tre kvinnorna. Men frågan är om Rachel verkligen säger sanningen - hon har ju ljugit förr.
Det här i allra högsta grad ett ganska seriöst drama men så klart kryddat med ett komiskt puder för att lätta upp filmen. Regissören Garry Marshall har tidigare gjort filmer som "Runaway bride" och "Pretty woman", som innehåller ungefär samma mix som "Georgia Rule". Apropå det så går Georgias regler som en röd tråd genom filmen, men har egentligen inte så stor betydelse för handlingen. Lohan spelar väldigt tydligt huvudrollen i filmen, och som jag redan konstaterat så tycker jag att hon är en bra skådespelare. Hennes privata liv verkar vara oerhört turbulent och jag tycker det är lite tråkigt. Förhoppningsvis ska det inte ha för stor inverkan på hennes yrkesliv.
Även Jane Fonda och Felicity Huffman spelar bra. Den nu 70-åriga Fonda, som 2005 gjorde comeback efter 15 år som förmodad oönskad skådespelerska, är en rutinerad veteran som fått en mycket tacksam roll som ganska cynisk och principfast kvinna, men som ändå har ett varmt hjärta. Huffman har filmens kanske svåraste roll och den som utvecklar sin karaktär mest under filmens gång.
Alltså: bra skådespel, en bra historia och på det stora hela en riktigt bra film vars 108 minuter känns som de går fortare än i andra filmer.
EXTRAMATERIALET
Ingenting i denna svenska utgåva.
TRE SAKER
1. Filmen inleds på ett väldigt intensivt sätt vilket gör att man väldigt snabbt kommer in i handlingen. Lite oväntat, men väldigt effektivt och förmodligen något som andra filmer skulle må bra av.
2. Rolig replik i filmen: "Don't hit me with fish!"
3. Det var i samband med den här filmen som ett brev till Lohan från Morgan Creek Productions VD läckte ut. Lohan slarvade och VD:n hotade att stämma henne om hon inte skärpte sig. Han menade att hennes "bortskämt barn-agerande" "has endangered the quality of this picture." Personligen tycker jag det snarare har höjt kvaliteten på filmen eftersom Rachel har lite av Lohans privata egenskaper i sin karaktär.
2. Rolig replik i filmen: "Don't hit me with fish!"
3. Det var i samband med den här filmen som ett brev till Lohan från Morgan Creek Productions VD läckte ut. Lohan slarvade och VD:n hotade att stämma henne om hon inte skärpte sig. Han menade att hennes "bortskämt barn-agerande" "has endangered the quality of this picture." Personligen tycker jag det snarare har höjt kvaliteten på filmen eftersom Rachel har lite av Lohans privata egenskaper i sin karaktär.
ANDERS JAKOBSON (2008-04-20)