Illa regisserad mjukporr
The Demoniacs
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2008
Ljud: Dolby Digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.66:1
Jean Rollin visar återigen prov på sin förkärlek till surrealistiskt berättande, minimalistisk story och, förstås, nakna brudar i "The Demoniacs" från 1974. Tyvärr avslöjar filmen även hans totala brist på regissörstalang, för detta är en riktigt katastrofdålig film.
Den utspelas i en kuststad i Frankrike, där fyra sadistiska vrakplundrare tjänar sitt leverbröd på att lura intet ont anande skepp mot reven, för att därefter plundra dem på värdesaker och snabbt ha ihjäl eventuella överlevande. Men när dessa busar, tre män och en kvinna, en natt våldtar och försöker mörda två överlevande, unga, blonda och mycket lättklädda flickor inser de snart att de tagit sig vatten över huvudet. Flickorna överlever (till synes utan en skråma) angreppet, och är nu fast beslutade att ta en gruvlig hämnd på de skurkaktiga sjömännen!
När man ser en Rollin-film blir det snart uppenbart att karln inte är så mycket för dialog och sånt tjafs. Här har han löst en stor del av det problemet genom att låta de två protagonisterna vara stumma. Så smart. Och de onda pratar inte så mycket de heller, de står mest och spanar ut över de mörka vattnen eller sitter och dricker sprit på den lokala tavernan/bordellen. Faktum är att i stort sett hela filmen går ut på att någon rör sig i någon riktning, eller utför någon handling, varpå en annan karaktär på något sätt reagerar på detta. Varför Rollin inte tog det hela ett steg längre och spelade in en stumfilm istället övergår mitt förstånd.
Att våra hjältinnor inte talar är dock en välsignelse, då de som spelar dem har problem att ens röra sig eller reagera på ett trovärdigt vis. Bland antagonisterna är spelet lite vassare, men de flesta karaktärerna är så hopplöst underutvecklade och ointressanta att man ändå inte bryr sig.
Idén till storyn är inte helt fel, men manuset är så oerhört magert att det aldrig borde sträckts ut till långfilmslängd. En halvtimme hade gott och väl räckt för att berätta den mörka historien. I nuvarande skick är filmen en enda lång gäspning. Visst, Rollin försöker hålla intresset uppe genom att allt efter som lägga till nya karaktärer och miljöer, men ofta är dessa så långsökta, meningslösa och godtyckliga att de gör en redan dålig film sämre.
Efterhand introduceras en del övernaturliga element, som en synsk tavernaägarinna/bordellmamma, samt någon sorts medeltidssnubbe som sitter instängd i en gammal slottsruin. Inledningsvis verkar dessa lägga till en ny intressant dimension till filmen, men visar sig till slut inte ha någon inverkan alls på berättelsen. De finns bara där för att Rollin tyckte de var häftiga att ha med, och för att dra ut spellängden en smula. Helt meningslöst.
Den stora säljpunkten för Rollins filmer är förstås de många nakenscenerna, och hans filmer balanserar ofta på gränsen till mjukporr. Men speciellt upphetsande är inte detta, så jag har svårt att förstå att någon skulle vilja se "The Demoniacs" bara på grund av lite hud.
Filmen fungerar inte som skräck, inte som drama och inte som erotik. Förutom ett visst kultvärde har "The Demoniacs' ingenting att komma med.
Den utspelas i en kuststad i Frankrike, där fyra sadistiska vrakplundrare tjänar sitt leverbröd på att lura intet ont anande skepp mot reven, för att därefter plundra dem på värdesaker och snabbt ha ihjäl eventuella överlevande. Men när dessa busar, tre män och en kvinna, en natt våldtar och försöker mörda två överlevande, unga, blonda och mycket lättklädda flickor inser de snart att de tagit sig vatten över huvudet. Flickorna överlever (till synes utan en skråma) angreppet, och är nu fast beslutade att ta en gruvlig hämnd på de skurkaktiga sjömännen!
När man ser en Rollin-film blir det snart uppenbart att karln inte är så mycket för dialog och sånt tjafs. Här har han löst en stor del av det problemet genom att låta de två protagonisterna vara stumma. Så smart. Och de onda pratar inte så mycket de heller, de står mest och spanar ut över de mörka vattnen eller sitter och dricker sprit på den lokala tavernan/bordellen. Faktum är att i stort sett hela filmen går ut på att någon rör sig i någon riktning, eller utför någon handling, varpå en annan karaktär på något sätt reagerar på detta. Varför Rollin inte tog det hela ett steg längre och spelade in en stumfilm istället övergår mitt förstånd.
Att våra hjältinnor inte talar är dock en välsignelse, då de som spelar dem har problem att ens röra sig eller reagera på ett trovärdigt vis. Bland antagonisterna är spelet lite vassare, men de flesta karaktärerna är så hopplöst underutvecklade och ointressanta att man ändå inte bryr sig.
Idén till storyn är inte helt fel, men manuset är så oerhört magert att det aldrig borde sträckts ut till långfilmslängd. En halvtimme hade gott och väl räckt för att berätta den mörka historien. I nuvarande skick är filmen en enda lång gäspning. Visst, Rollin försöker hålla intresset uppe genom att allt efter som lägga till nya karaktärer och miljöer, men ofta är dessa så långsökta, meningslösa och godtyckliga att de gör en redan dålig film sämre.
Efterhand introduceras en del övernaturliga element, som en synsk tavernaägarinna/bordellmamma, samt någon sorts medeltidssnubbe som sitter instängd i en gammal slottsruin. Inledningsvis verkar dessa lägga till en ny intressant dimension till filmen, men visar sig till slut inte ha någon inverkan alls på berättelsen. De finns bara där för att Rollin tyckte de var häftiga att ha med, och för att dra ut spellängden en smula. Helt meningslöst.
Den stora säljpunkten för Rollins filmer är förstås de många nakenscenerna, och hans filmer balanserar ofta på gränsen till mjukporr. Men speciellt upphetsande är inte detta, så jag har svårt att förstå att någon skulle vilja se "The Demoniacs" bara på grund av lite hud.
Filmen fungerar inte som skräck, inte som drama och inte som erotik. Förutom ett visst kultvärde har "The Demoniacs' ingenting att komma med.
EXTRAMATERIALET
Ett bildspel och en originaltrailer är allt som finns.
TRE SAKER
1. Filmen utspelas på 1800-talet, men en bikaraktär ser ut som en klockren hippietyp med långt hår, sideburns och V-sväng på jeansen.
2. Jag blir inte klok på medeltidsmuppen som sitter inspärrad i slottsruinen. Meningen ska vara att huvudpersonerna ska befria honom från hans fängelse så han ska kunna hjälpa dem att hämnas. Detta gör de (nakna, bör poängteras), men de skiter i att hämnas och han säger senare att han "inte kan lämna ruinerna". Så vad var poängen?
3. Det största underhållningsvärdet har en scen i mitten, där plundrarkaptenen får ett psykbryt på fyllan med efterföljande knivslagsmål.
2. Jag blir inte klok på medeltidsmuppen som sitter inspärrad i slottsruinen. Meningen ska vara att huvudpersonerna ska befria honom från hans fängelse så han ska kunna hjälpa dem att hämnas. Detta gör de (nakna, bör poängteras), men de skiter i att hämnas och han säger senare att han "inte kan lämna ruinerna". Så vad var poängen?
3. Det största underhållningsvärdet har en scen i mitten, där plundrarkaptenen får ett psykbryt på fyllan med efterföljande knivslagsmål.
JOEL FORNBRANT (2008-04-12)