Tidernas bästa zombiefilm?
Zombie Flesh Eaters
Genre: SplatterFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2007
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Den här Lucio Fulci-filmen från 1979 såg jag för första gången för kanske 15 år sedan när zombiefilmer började rotera i kompiskretsen. Kopian var väl säkert 10:e generationen, kornig, suddig och dov men jag minns att jag gillade filmen.
Att nu se "Zombie Flesh Eaters" med knivskarp bild, nyrestaurerad och oklippt är rena fröjden, om man nu kan beskriva zombiefilmstittande på det viset.
Jag ska inte påstå att jag sett varenda film i genren, långt därifrån faktiskt, men "Zombie Flesh Eaters" är helt klart den bästa jag sett, och filmen har onekligen fått en klassikerstämpel så det är fler än jag som uppskattar den.
Storyn är bra. En obemannad segelbåt glider in mot New York. När kustbevakningen undersöker den dyker det upp en hemsk typ som hinner attackera en människa innan han skjuts ihjäl och hamnar i vattnet.
Båten spåras till en forskare som den senare tiden varit på en ö i anslutning till Antillerna. Forskarens dotter är orolig för sin far, och samtidigt får en journalist i uppdrag att rota lite i båtskandalen. De båda slår sig ihop och ger sig av mot Antillerna för att få reda på vad som hänt forskaren.
De slår följe med ett amerikanskt par och hittar till slut ön (efter en oerhört dramatisk scen under vattnet där en zombie slåss med en haj!) och där är en annan forskare envist kvar. Han försöker hitta en naturlig anledning till att de döda vaknar till liv, och tror inte på snacket om voodoo - men vad det än är så måste han skynda sig för de döda vaknar i allt snabbare takt och de är hungriga på kött!
Snart hamnar våra vänner mitt i händelsernas centrum och det gäller att på liv och död försvara sig mot de levande döda...
Filmen har snart 30 år på nacken och ändå är effekterna riktigt, riktigt bra. Själva zombisarna är mycket väldesignade och agerar precis som de ska och splattereffekterna är väldigt bra. Här är det mängder av det där målarfärgsröda blodet som är så vanligt i italienska filmer och kilovis med slafs. Om inte effekterna hade varit så bra hade "Zombie Flesh Eaters" kollapsat totalt, trots en ganska bra story.
Som pricken över i:et har filmen ett riktigt pessimistiskt slut. En riktigt bra zombiefilm med andra ord.
Att nu se "Zombie Flesh Eaters" med knivskarp bild, nyrestaurerad och oklippt är rena fröjden, om man nu kan beskriva zombiefilmstittande på det viset.
Jag ska inte påstå att jag sett varenda film i genren, långt därifrån faktiskt, men "Zombie Flesh Eaters" är helt klart den bästa jag sett, och filmen har onekligen fått en klassikerstämpel så det är fler än jag som uppskattar den.
Storyn är bra. En obemannad segelbåt glider in mot New York. När kustbevakningen undersöker den dyker det upp en hemsk typ som hinner attackera en människa innan han skjuts ihjäl och hamnar i vattnet.
Båten spåras till en forskare som den senare tiden varit på en ö i anslutning till Antillerna. Forskarens dotter är orolig för sin far, och samtidigt får en journalist i uppdrag att rota lite i båtskandalen. De båda slår sig ihop och ger sig av mot Antillerna för att få reda på vad som hänt forskaren.
De slår följe med ett amerikanskt par och hittar till slut ön (efter en oerhört dramatisk scen under vattnet där en zombie slåss med en haj!) och där är en annan forskare envist kvar. Han försöker hitta en naturlig anledning till att de döda vaknar till liv, och tror inte på snacket om voodoo - men vad det än är så måste han skynda sig för de döda vaknar i allt snabbare takt och de är hungriga på kött!
Snart hamnar våra vänner mitt i händelsernas centrum och det gäller att på liv och död försvara sig mot de levande döda...
Filmen har snart 30 år på nacken och ändå är effekterna riktigt, riktigt bra. Själva zombisarna är mycket väldesignade och agerar precis som de ska och splattereffekterna är väldigt bra. Här är det mängder av det där målarfärgsröda blodet som är så vanligt i italienska filmer och kilovis med slafs. Om inte effekterna hade varit så bra hade "Zombie Flesh Eaters" kollapsat totalt, trots en ganska bra story.
Som pricken över i:et har filmen ett riktigt pessimistiskt slut. En riktigt bra zombiefilm med andra ord.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är riktigt fullmatat. Här finns ett rikt utbud av traliers och TV-spotar samt bildgalleri och biografier.
Det finns också en färsk intervju med effektskaparen Rosario Prestopino som egentligen bara var lärling på filmen. Han berättar i en halvtimmes intervju om sitt liv som effektskapare, med en viss tonvikt på "Zombie Flesh Eaters".
Vi får veta lite om hur vissa effekter i filmen gjordes och får höra om hur hans mästare Giannetto De Rossi föredrog att jobba in effekterna på skådespelarna istället för att fuska med närbilder på modeller etc. Detta är givetvis en av "Zombie Flesh Eaters" stora fördelar jämfört med andra zombiefilmer.
Regissören Lucio Fulci dog 1996, men hedras på "Zombie Flesh Eaters" med första delen i en dokumentär med namnet "Do you remember Lucio Fulci?" och i dokumentären är det rätt många som gör just det: minns Lucio Fulci.
Här har mängder med italienska filmarbetare samlats för att prata om den store mästaren. Allt från fotografer, musiker till skådespelare och effektmänniskor pratar om Fulci så att man till slut får en hyfsat klar bild av honom.
Samtidigt som han geniförklaras av vissa och beskrivs som en mycket kulturell människa med stor kunskap inom både film och litteratur, verkar han också varit snudd på en skitstövel som kritiserade och svor åt folk, tills han fått tillräckligt med respekt för dem. Ibland måste man uppenbarligen ha lite attityd för att få fram det bästa ur folk.
Det finns också en färsk intervju med effektskaparen Rosario Prestopino som egentligen bara var lärling på filmen. Han berättar i en halvtimmes intervju om sitt liv som effektskapare, med en viss tonvikt på "Zombie Flesh Eaters".
Vi får veta lite om hur vissa effekter i filmen gjordes och får höra om hur hans mästare Giannetto De Rossi föredrog att jobba in effekterna på skådespelarna istället för att fuska med närbilder på modeller etc. Detta är givetvis en av "Zombie Flesh Eaters" stora fördelar jämfört med andra zombiefilmer.
Regissören Lucio Fulci dog 1996, men hedras på "Zombie Flesh Eaters" med första delen i en dokumentär med namnet "Do you remember Lucio Fulci?" och i dokumentären är det rätt många som gör just det: minns Lucio Fulci.
Här har mängder med italienska filmarbetare samlats för att prata om den store mästaren. Allt från fotografer, musiker till skådespelare och effektmänniskor pratar om Fulci så att man till slut får en hyfsat klar bild av honom.
Samtidigt som han geniförklaras av vissa och beskrivs som en mycket kulturell människa med stor kunskap inom både film och litteratur, verkar han också varit snudd på en skitstövel som kritiserade och svor åt folk, tills han fått tillräckligt med respekt för dem. Ibland måste man uppenbarligen ha lite attityd för att få fram det bästa ur folk.
TRE SAKER
1. Jag nämnde fightscenen mellan en zombie och en haj lite i förbifarten. Det är en helt fantastisk och unik scen som skulle kunna vara skrattretande men den är faktiskt helt suveränt bra och dessutom galet välgjord.
2. En viss titelförvirring finns. Den italienska originaltiteln är "Zombi 2", vilket blev "Zombie Flesh Eaters" för oss andra. Men när filmen drar igång står det bara "Zombie". I Danmark heter dock filmen "Rædslernes grønne ø" vilket inte låter så himla läskigt.
3. Med tanke på det Superman-fokus vi haft på DVDKritik.se under december så är det lite komiskt att en av amerikanerna i filmen har en "Daily planet"-tröja på sig.
2. En viss titelförvirring finns. Den italienska originaltiteln är "Zombi 2", vilket blev "Zombie Flesh Eaters" för oss andra. Men när filmen drar igång står det bara "Zombie". I Danmark heter dock filmen "Rædslernes grønne ø" vilket inte låter så himla läskigt.
3. Med tanke på det Superman-fokus vi haft på DVDKritik.se under december så är det lite komiskt att en av amerikanerna i filmen har en "Daily planet"-tröja på sig.
ANDERS JAKOBSON (2007-01-11)