Arbetslöshet och terapi i Sverige 1980
Lycka till!
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Pan Vision, 2008
Ljud: Stereo
Bild: 4:3 (1.33:1)
Jag inget minne av att jag sett Peter Schildts "Lycka till!" tidigare. Den visades i och för sig 1980 då jag lite för ung för att se den, men den kan ju ha gått i repris.
Hur som helst, den skildrar tre familjer i ett lägenhetsområde i Stockholm. Tonåringsbarnen Jan (Benny Haag), "Kilen" (Matz Hasselbom) och Eva (Camilla Malmquist) är bästa kompisar och bedriver diverse bus enligt noga planeringar. Deras föräldrar är inte bekanta men interagerar med varandra under seriens gång. Peter Schildt har en scen i det första entimmesavsnittet (av fyra) där seriens samtliga huvudpersoner alla korsar ett torg i anslutning till höghusen på ett smart sätt.
Jans pappa Börje (Sten Elfström) är ingenjör på Digital Futura och hans mamma Ann-Sofi (Margareta Olsson) är terapeut. Hon jobbar på att få familjen att prata mer med varandra, för hur briljant Börje är som ingenjör lika kass är han på att öppna upp sig. Det finns även ett barn i familjen (Jenny Eriksson) som hamnat i trotsåldern och defintivt ledsnat på Ann-Sofis önskemål om att "prata, prata". Jan går i pappas fotspår och sitter mest på sitt rum och knepar ihop uppfinningar.
"Kilen" bor med sin pappa, slaktaren Reijo (Nils Brandt). Efter en dispyt med en lärare hoppar "Kilen" av skolan och "grejar ett kneg". Pappa Reijo som har en stor yrkesstolthet är inte glad över "Kilens" val och är heller inte nöjd över sonens lättsamma inställning till jobb. Tillsammans med Börje har Reijo utvecklat en effektiv styckningsrobot som sedermera tar över hans jobb så han får sparken.
Evas pappa Magnus (Niels Dybeck) är en riktig glidare som åker runt i sin Trans-am. Han säljer varor till restauranger men har hittat ett lönsamt svartjobb där han köper kvalitetskött billigt från Reijos slakteri och säljer med stor vinst till stadens krogar. Slakteriägaren Enar (Lars-Gunnar Aronsson) undrar vad han gör med pengarna. Ja, inte spenderar han dem på Eva och hemmafrun Lill (Marianne Hedengrahn) som råkat så mycket i luven på varandra att Eva mer eller mindre ber henne fara och flyga.
Där är grundupplägget och vi får i serien följa dessa människor i vad som känns som ett par månader. Kompistrion får en liten törn när Jan och Eva får ihop det under ett litet tag och när de gör ett bus som går helt åt skogen.
Ett genomgående tema i serien är de problem som arbetslöshet skapar och vad som egentligen är meningen med terapi. Vet inte om det var heta ämnen runt 1980 men det känns så. Börje och Ann-Sofi åker iväg på en gruppkurs i äkta velour-70-talsanda med avspända kläder och övningar där folk ska "känna" på varandra. Det går inte så bra, men det blir en ganska kul scen.
Serien i stort blandar drama med lite humor på känt Peter Schildt-manér, som jag känner igen från "Ebba och Didrik". Schildt har en utsökt förmåga att skildra vanliga människors liv och problem på ett sätt som känns i princip autentiskt. Det är väldigt lätt att ta åt sig det som de här tre familjerna upplever. Han har också en visionär stil som känns fräsch än idag.
Men serien sätter sig inte riktigt hos mig och i det sista avsnittet ballar det ur lite med ett övernaturligt inslag (som visserligen får en stor betydelse för Börje) och ett bisarrt tv-program i serien där Schildt själv spelar en smått obehaglig programledare. Dessutom tycker jag inte serien får ett konkluderande slut utan det känns lite öppet och oklart. Men i det stora hela en ganska bra serie.
Hur som helst, den skildrar tre familjer i ett lägenhetsområde i Stockholm. Tonåringsbarnen Jan (Benny Haag), "Kilen" (Matz Hasselbom) och Eva (Camilla Malmquist) är bästa kompisar och bedriver diverse bus enligt noga planeringar. Deras föräldrar är inte bekanta men interagerar med varandra under seriens gång. Peter Schildt har en scen i det första entimmesavsnittet (av fyra) där seriens samtliga huvudpersoner alla korsar ett torg i anslutning till höghusen på ett smart sätt.
Jans pappa Börje (Sten Elfström) är ingenjör på Digital Futura och hans mamma Ann-Sofi (Margareta Olsson) är terapeut. Hon jobbar på att få familjen att prata mer med varandra, för hur briljant Börje är som ingenjör lika kass är han på att öppna upp sig. Det finns även ett barn i familjen (Jenny Eriksson) som hamnat i trotsåldern och defintivt ledsnat på Ann-Sofis önskemål om att "prata, prata". Jan går i pappas fotspår och sitter mest på sitt rum och knepar ihop uppfinningar.
"Kilen" bor med sin pappa, slaktaren Reijo (Nils Brandt). Efter en dispyt med en lärare hoppar "Kilen" av skolan och "grejar ett kneg". Pappa Reijo som har en stor yrkesstolthet är inte glad över "Kilens" val och är heller inte nöjd över sonens lättsamma inställning till jobb. Tillsammans med Börje har Reijo utvecklat en effektiv styckningsrobot som sedermera tar över hans jobb så han får sparken.
Evas pappa Magnus (Niels Dybeck) är en riktig glidare som åker runt i sin Trans-am. Han säljer varor till restauranger men har hittat ett lönsamt svartjobb där han köper kvalitetskött billigt från Reijos slakteri och säljer med stor vinst till stadens krogar. Slakteriägaren Enar (Lars-Gunnar Aronsson) undrar vad han gör med pengarna. Ja, inte spenderar han dem på Eva och hemmafrun Lill (Marianne Hedengrahn) som råkat så mycket i luven på varandra att Eva mer eller mindre ber henne fara och flyga.
Där är grundupplägget och vi får i serien följa dessa människor i vad som känns som ett par månader. Kompistrion får en liten törn när Jan och Eva får ihop det under ett litet tag och när de gör ett bus som går helt åt skogen.
Ett genomgående tema i serien är de problem som arbetslöshet skapar och vad som egentligen är meningen med terapi. Vet inte om det var heta ämnen runt 1980 men det känns så. Börje och Ann-Sofi åker iväg på en gruppkurs i äkta velour-70-talsanda med avspända kläder och övningar där folk ska "känna" på varandra. Det går inte så bra, men det blir en ganska kul scen.
Serien i stort blandar drama med lite humor på känt Peter Schildt-manér, som jag känner igen från "Ebba och Didrik". Schildt har en utsökt förmåga att skildra vanliga människors liv och problem på ett sätt som känns i princip autentiskt. Det är väldigt lätt att ta åt sig det som de här tre familjerna upplever. Han har också en visionär stil som känns fräsch än idag.
Men serien sätter sig inte riktigt hos mig och i det sista avsnittet ballar det ur lite med ett övernaturligt inslag (som visserligen får en stor betydelse för Börje) och ett bisarrt tv-program i serien där Schildt själv spelar en smått obehaglig programledare. Dessutom tycker jag inte serien får ett konkluderande slut utan det känns lite öppet och oklart. Men i det stora hela en ganska bra serie.
EXTRAMATERIALET
Det finns inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Jag vill åter igen belysa att Sten Elfström är en av Sveriges mest underskattade och sorgligt outnyttjade skådespelare för just den här typen av papparoller han gör. Även om han inte är lika virrig som i "Ebba och Didrik" så levererar han precis det som jag förväntar mig i "Lycka till!".
2. Nils Brandt, för de flesta svenskar kanske mest känd som Rocky i de två första "Jönssonligan"-filmerna, är en riktig karaktärsskådespelare som man såg mycket av på 70- och 80-talet. Scenen där han får sparken och super sig full på restaurang för att sedan ramla ur en taxi, fastna med rocken i dörren och slutligen skrika ur sin frustration på det lilla torget innehåller allt man kan hitta mellan komik och tragik. Fantastiskt.
3. Niels Dybeck är ytterligare en fin gammal svensk skådespelare som gör seriens kanske roligaste roll, vilket man känner direkt när han dyker upp för första gången.
2. Nils Brandt, för de flesta svenskar kanske mest känd som Rocky i de två första "Jönssonligan"-filmerna, är en riktig karaktärsskådespelare som man såg mycket av på 70- och 80-talet. Scenen där han får sparken och super sig full på restaurang för att sedan ramla ur en taxi, fastna med rocken i dörren och slutligen skrika ur sin frustration på det lilla torget innehåller allt man kan hitta mellan komik och tragik. Fantastiskt.
3. Niels Dybeck är ytterligare en fin gammal svensk skådespelare som gör seriens kanske roligaste roll, vilket man känner direkt när han dyker upp för första gången.
ANDERS JAKOBSON (2008-04-27)