It's SHITE being Scottish!
Trainspotting
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2008
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Okej, här kommer ett chockerande erkännande: Jag har inte sett "Trainspotting" tidigare. Skäms jag? Lite kanske - det hör väl kanske till allmänbildningen för min generation att ha sett filmen, men när den kom tyckte jag den verkade så... äcklig att jag helt enkelt lät bli att se den. Och sen har det liksom inte blivit av.
Nu släpps filmen i en nyutgåva, 12 år efter den ursprungligen kom ut. För mig är nästan det roligaste att notera att det gått riktigt bra för skådespelarna i den här filmen. Att Ewan McGregor är en superstjärna vet ju alla men här finns ju även Kevin McKidd som nyligen gjorde en av huvudrollerna i jättesatsningen "Rome".
Filmen skildrar fyra unga män och en lite äldre i Edinburgh. Tre av dem - Renton (McGregor), Spud (Ewen Bremner) och Sick Boy (Jonny Lee Miller) - är hopplöst fast i herointräsket och de övriga två - Tommy (McKidd) och Begbie (Robert Carlyle) - kan inte tänka sig att röra skiten, men är ändå polare med dem. Den sistnämnda är dessutom en fullständig galning med millimeterkort stubin, redo att börja veva och vifta med kniven så fort han får chans.
Historien berättas genom Renton och han gör sina idoga försök att bli ren, men faller alltid tillbaka. Till slut försöker han göra sig fri från sitt förflutna genom att flytta till London, men det dröjer inte länge innan halva ligan hamnat i hans lilla skruttiga lägenhet, vissa på flykt från rättvisan och andra med nya idiotiska idéer.
Om Renton en gång för alla ska bli ren och fri så krävs det ett drastiskt initiativ, något som kan få avgörande konsekvenser.
Regissören Danny Boyle tar oss med på en hissnande resa genom Skottlands Värsta Toalett, via den ena lägenheten skabbigare än den andra, till underåriga skolflickor och blodiga pubslagsmål, och stannar upp då och då för att skildra heroinrusets alla sidor. Inledningsvis känns filmen tämligen drogromantisk med alla möjliga argument om varför det är bättre att dra i sig heroin än att leva ett normalt liv, men det är så klart inte poängen med filmen.
Här varvas lite allvar med ganska mycket humor och tämligen speciella karaktärer. Man kan misstänka att "Trainspotting" satte en ny standard bland brittiska filmer, då Guy Richie på sätt och vis fortsatte på det här spåret med sina "Lock, stock and two smoking barrels" och "Snatch" - två filmer som jag tycker bättre om än "Trainspotting".
Jag är inte helt övertygad om filmens briljans, men det hade nog varit en helt annan upplevelse om jag sett den 1996 - som alla andra...
Nu släpps filmen i en nyutgåva, 12 år efter den ursprungligen kom ut. För mig är nästan det roligaste att notera att det gått riktigt bra för skådespelarna i den här filmen. Att Ewan McGregor är en superstjärna vet ju alla men här finns ju även Kevin McKidd som nyligen gjorde en av huvudrollerna i jättesatsningen "Rome".
Filmen skildrar fyra unga män och en lite äldre i Edinburgh. Tre av dem - Renton (McGregor), Spud (Ewen Bremner) och Sick Boy (Jonny Lee Miller) - är hopplöst fast i herointräsket och de övriga två - Tommy (McKidd) och Begbie (Robert Carlyle) - kan inte tänka sig att röra skiten, men är ändå polare med dem. Den sistnämnda är dessutom en fullständig galning med millimeterkort stubin, redo att börja veva och vifta med kniven så fort han får chans.
Historien berättas genom Renton och han gör sina idoga försök att bli ren, men faller alltid tillbaka. Till slut försöker han göra sig fri från sitt förflutna genom att flytta till London, men det dröjer inte länge innan halva ligan hamnat i hans lilla skruttiga lägenhet, vissa på flykt från rättvisan och andra med nya idiotiska idéer.
Om Renton en gång för alla ska bli ren och fri så krävs det ett drastiskt initiativ, något som kan få avgörande konsekvenser.
Regissören Danny Boyle tar oss med på en hissnande resa genom Skottlands Värsta Toalett, via den ena lägenheten skabbigare än den andra, till underåriga skolflickor och blodiga pubslagsmål, och stannar upp då och då för att skildra heroinrusets alla sidor. Inledningsvis känns filmen tämligen drogromantisk med alla möjliga argument om varför det är bättre att dra i sig heroin än att leva ett normalt liv, men det är så klart inte poängen med filmen.
Här varvas lite allvar med ganska mycket humor och tämligen speciella karaktärer. Man kan misstänka att "Trainspotting" satte en ny standard bland brittiska filmer, då Guy Richie på sätt och vis fortsatte på det här spåret med sina "Lock, stock and two smoking barrels" och "Snatch" - två filmer som jag tycker bättre om än "Trainspotting".
Jag är inte helt övertygad om filmens briljans, men det hade nog varit en helt annan upplevelse om jag sett den 1996 - som alla andra...
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är lyft från en engelsk specialutgåva från 2003 och har alltså några år på nacken, men har i sitt innehåll tillräckligt mycket distans till filmen att det blir riktigt intressant. Det hela är nämligen klipp från intervjuer med manusförfattaren John Hodge, regissören Danny Boyle och producenten Andrew Macdonald.
Först kommer två kortare inslag om filmens utseende och filmens musik. Utseendemässigt är filmen verkligen spektakulär med både djärva bildkompositioner och ett sannligen färgsprakande sceneri. Filmen får mig faktiskt att associera lite till "A clockwork orange", inte minst för att det finns en referens till Korova Milkbar och Ewan McGregor har den unga Malcolm McDowells galna utseende.
Sen kommer tre individuella intervjuer med de ovan nämna männen och kommer en hel del intressant fram, speciellt i intervjuerna med Hodge och Boyle. Det är intervjuer av det slag som stärker ens egen bild av filmen.
Trevligt extramaterial med andra ord.
Först kommer två kortare inslag om filmens utseende och filmens musik. Utseendemässigt är filmen verkligen spektakulär med både djärva bildkompositioner och ett sannligen färgsprakande sceneri. Filmen får mig faktiskt att associera lite till "A clockwork orange", inte minst för att det finns en referens till Korova Milkbar och Ewan McGregor har den unga Malcolm McDowells galna utseende.
Sen kommer tre individuella intervjuer med de ovan nämna männen och kommer en hel del intressant fram, speciellt i intervjuerna med Hodge och Boyle. Det är intervjuer av det slag som stärker ens egen bild av filmen.
Trevligt extramaterial med andra ord.
TRE SAKER
1. Det gamla uttrycket "toalettdykare" får en ny betydelse i en klassisk scen från filmen.
2. På samma tema måste man nämna Spuds uppvaknande i flickvännens säng - och dess efterspel... Yuk!
3. Filmen innehåller ett antal referenser till The Beatles som man dock kanske inte tänker på direkt.
2. På samma tema måste man nämna Spuds uppvaknande i flickvännens säng - och dess efterspel... Yuk!
3. Filmen innehåller ett antal referenser till The Beatles som man dock kanske inte tänker på direkt.
ANDERS JAKOBSON (2008-04-24)