Välbalanserad våldsfilm
Rogue Assassin
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: DTS, Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Det var ett tag sen jag såg en riktigt maffig actionrökare, och därför är jag glad att se att "Rogue Assassin" är just en sådan film. Inom genren "grabbfilm" fyller den till punkt och pricka sin funktion, och levererar biffiga slagsmål, häftiga skottdueller och bistra, arga män i mängder.
Utmaningen för den här sortens film har alltid varit att hitta rätt balans mellan actionsekvenserna och de storydrivande scenerna däremellan. Överdosera våldsinslagen och filmen kommer kännas som en meningslös, hjärnförtvinande, långfilmslång trailer, och om dialog och karaktärsutveckling å sin sida tar för stor plats börjar publiken rastlöst skruva på sig och önska att de valt att se om "Commando" ytterligare en gång. Denna fälla lyckas "Rogue Assassin" galant undvika, inte bara genom ett väl avvägt action/story-innehåll, utan också genom att göra bägge delarna mycket bra.
Berättelsen, som rör en FBI-agent (Jason Statham) och hans jakt på Yakuza-torpeden Rogue (Jet Li) som för tre år sedan mördade hans partner, avhandlas rappt men inte utan nyanser. Till en början känns handlingen skriven enligt formulär 1A, men mot slutet visar sig saker och ting inte alls vara som man trott. Jag ska inte avslöja någonting, det skulle förstöra nöjet, men det pågår mer under ytan än vad som först är skönjbart.
Historien utspelas i San Francisco under brinnande gängkrig. Yakuzan och Triaderna ligger i luven på varandra, och mitt i dramat befinner sig Rogue, som verkar köra Clint Eastwoods "Fistful of Dollars"-rutin. Asiat-upplägget är skräddarsytt för karatesparkande och svärdsduellerande, och sådant blir det mycket av. Bildspråket är modernt och hippt med snabba klipp, snabbspolningar och stillbilder när det händer något tufft.
Statham och Li gör det de ska, det vill säga de är mer av ikoner än skådespelare. Den förre den stenhårde, oborstade amerikanen och den senare den iskalle, dödlige asiaten. Några prisvinnande karaktärsporträtt rör det sig inte om, men det har ju heller aldrig varit meningen. Min största invändning mot filmen är dock avsaknaden av bra one-liners. Dylika yttranden är ett viktigt inslag i actionfilmen, och en bidragande orsak till dess stjärnors popularitet. De behöver egentligen inte ens vara bra för att bli klassiska, det räcker att de yttras med rätt timing och inlevelse. Men i fallet "Rogue Assassin" verkar man inte ens ha ansträngt sig på detta område, då käftslängandet under slagsmålen är riktigt trist.
Trots denna lilla fadäs är "Rogue Assassin" en underhållande film. Mycket våld för pengarna, och samtidigt en historia som håller intresset uppe i snackpauserna.
Utmaningen för den här sortens film har alltid varit att hitta rätt balans mellan actionsekvenserna och de storydrivande scenerna däremellan. Överdosera våldsinslagen och filmen kommer kännas som en meningslös, hjärnförtvinande, långfilmslång trailer, och om dialog och karaktärsutveckling å sin sida tar för stor plats börjar publiken rastlöst skruva på sig och önska att de valt att se om "Commando" ytterligare en gång. Denna fälla lyckas "Rogue Assassin" galant undvika, inte bara genom ett väl avvägt action/story-innehåll, utan också genom att göra bägge delarna mycket bra.
Berättelsen, som rör en FBI-agent (Jason Statham) och hans jakt på Yakuza-torpeden Rogue (Jet Li) som för tre år sedan mördade hans partner, avhandlas rappt men inte utan nyanser. Till en början känns handlingen skriven enligt formulär 1A, men mot slutet visar sig saker och ting inte alls vara som man trott. Jag ska inte avslöja någonting, det skulle förstöra nöjet, men det pågår mer under ytan än vad som först är skönjbart.
Historien utspelas i San Francisco under brinnande gängkrig. Yakuzan och Triaderna ligger i luven på varandra, och mitt i dramat befinner sig Rogue, som verkar köra Clint Eastwoods "Fistful of Dollars"-rutin. Asiat-upplägget är skräddarsytt för karatesparkande och svärdsduellerande, och sådant blir det mycket av. Bildspråket är modernt och hippt med snabba klipp, snabbspolningar och stillbilder när det händer något tufft.
Statham och Li gör det de ska, det vill säga de är mer av ikoner än skådespelare. Den förre den stenhårde, oborstade amerikanen och den senare den iskalle, dödlige asiaten. Några prisvinnande karaktärsporträtt rör det sig inte om, men det har ju heller aldrig varit meningen. Min största invändning mot filmen är dock avsaknaden av bra one-liners. Dylika yttranden är ett viktigt inslag i actionfilmen, och en bidragande orsak till dess stjärnors popularitet. De behöver egentligen inte ens vara bra för att bli klassiska, det räcker att de yttras med rätt timing och inlevelse. Men i fallet "Rogue Assassin" verkar man inte ens ha ansträngt sig på detta område, då käftslängandet under slagsmålen är riktigt trist.
Trots denna lilla fadäs är "Rogue Assassin" en underhållande film. Mycket våld för pengarna, och samtidigt en historia som håller intresset uppe i snackpauserna.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. "Rogue Assassin" är ju en härlig B-filmstitel, men i original heter filmen kort och gott "War".
2. Filmen innehåller en hel del klichéer. Som om det skulle spela någon roll.
3. I ett kort, fruktansvärt ögonblick hotar filmen att sluta med förlåtelse i stället för hämnd. Jag är lite besviken att man inte vågade prova en sådan upplösning, då jag aldrig någonsin sett något liknande i en sån här film.
2. Filmen innehåller en hel del klichéer. Som om det skulle spela någon roll.
3. I ett kort, fruktansvärt ögonblick hotar filmen att sluta med förlåtelse i stället för hämnd. Jag är lite besviken att man inte vågade prova en sådan upplösning, då jag aldrig någonsin sett något liknande i en sån här film.
JOEL FORNBRANT (2008-04-25)