Mannen med tusen röster
Pablo Francisco: Ouch!
Genre: UnderhållningFormat: DVD, region 0, 2 skivor
Bolag: Playground, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
När den populära ståuppkomikern Pablo Francisco går upp på scenen är det fullt ställ direkt från början så att svetten sprutar. Den långe latinons stora trumfkort är att han använder sin röst på tusentals sätt för att komplettera sina skämt med ljudeffekter, göra egen musik, imitera kändisar eller helt enkelt skapa både manliga och kvinnliga karaktärer.
Hans stora paradnummer, som man kunde se redan i "Bits and pieces Live", är "trailerrösten". Ni vet den där otroligt basiga rösten som betonar "det häftiga" i varje film. Den rösten poppar upp ett antal gånger under showen "Ouch!".
Filmreferenserna duggar tätt - Pablo lyckas imitera "alla" Jackie Chans filmer på ett träffande sätt ("What's happening? Leave me alone!") och mot slutet av showen skapar Pablo en liten filmsekvens där Al Pacino i "Scarface" gör en knarkdeal med grodan Kermit... Jo, det är sant och det är kul.
Annars är det mycket sexuellt laddade skämt. Pablo skämtar lite kring ryggslutstatueringar på tjejer och menar att om tjejer verkligen vill tända killarna ska de tatuera in en X-Box-kontroll där. Pablo lägger även fram det bästa sättet att blockera en rumkompis försök att ha sex genom att sätta ihop en låtsamling med osexiga låtar - det första exemplet är Björn Skifs/Blue Swedes "Hooked on a feeling" ("Oogga chacka...").
Hela showen avslutas med ett mycket roligt "Grand Theft Auto"-skämt där Pablo tar hjälp av några vänner och spelar upp en liten sekvens där han springer så där konstigt glidande som dataspelskaratärer gör. Mycket skickligt.
Det är ganska uppenbart att Pablo Francisco är en komiker för den yngre vuxna generationen. I publiken sitter någon enstaka "äldre" person medan resten är helt klart i åldersgruppen 20-35, och skämten är tydligt riktade mot den publiken.
Ganska kul, möjligen lite enformigt, men den där "trailerrösten" slutar aldrig att vara rolig.
Hans stora paradnummer, som man kunde se redan i "Bits and pieces Live", är "trailerrösten". Ni vet den där otroligt basiga rösten som betonar "det häftiga" i varje film. Den rösten poppar upp ett antal gånger under showen "Ouch!".
Filmreferenserna duggar tätt - Pablo lyckas imitera "alla" Jackie Chans filmer på ett träffande sätt ("What's happening? Leave me alone!") och mot slutet av showen skapar Pablo en liten filmsekvens där Al Pacino i "Scarface" gör en knarkdeal med grodan Kermit... Jo, det är sant och det är kul.
Annars är det mycket sexuellt laddade skämt. Pablo skämtar lite kring ryggslutstatueringar på tjejer och menar att om tjejer verkligen vill tända killarna ska de tatuera in en X-Box-kontroll där. Pablo lägger även fram det bästa sättet att blockera en rumkompis försök att ha sex genom att sätta ihop en låtsamling med osexiga låtar - det första exemplet är Björn Skifs/Blue Swedes "Hooked on a feeling" ("Oogga chacka...").
Hela showen avslutas med ett mycket roligt "Grand Theft Auto"-skämt där Pablo tar hjälp av några vänner och spelar upp en liten sekvens där han springer så där konstigt glidande som dataspelskaratärer gör. Mycket skickligt.
Det är ganska uppenbart att Pablo Francisco är en komiker för den yngre vuxna generationen. I publiken sitter någon enstaka "äldre" person medan resten är helt klart i åldersgruppen 20-35, och skämten är tydligt riktade mot den publiken.
Ganska kul, möjligen lite enformigt, men den där "trailerrösten" slutar aldrig att vara rolig.
EXTRAMATERIALET
Det finns lite extramaterial av varierande kvalitet. Det första är ett MTV Cribs-liknande klipp (förmodligen självproducerat) där Pablo visar upp delar av sitt hem. Ganska oseriöst, vilket sannolikt är meningen med det hela.
Vidare ett sjuminuters "bootleg"-klipp från ett framträdande på Island. Det vi får ser är från samma show som finns med på "Pablo Francisco: Bits and pieces Live", det vill säga paradnumret "trailerrösten", vilket fortfarande är mycket kul.
De två sista inslagen är smått överflödiga. Det första är ett bildgalleri med studiofoton på Pablo där han gör grimascher (jaha?) och sedan några ljudklipp med fraser från "Ouch!"-showen. Antar att poängen med de sista är att man ska kunna plocka ut dem till sin mobiltelefon eller liknande.
Med i förpackningen följer även en CD med samma show som finns DVD:n.
Vidare ett sjuminuters "bootleg"-klipp från ett framträdande på Island. Det vi får ser är från samma show som finns med på "Pablo Francisco: Bits and pieces Live", det vill säga paradnumret "trailerrösten", vilket fortfarande är mycket kul.
De två sista inslagen är smått överflödiga. Det första är ett bildgalleri med studiofoton på Pablo där han gör grimascher (jaha?) och sedan några ljudklipp med fraser från "Ouch!"-showen. Antar att poängen med de sista är att man ska kunna plocka ut dem till sin mobiltelefon eller liknande.
Med i förpackningen följer även en CD med samma show som finns DVD:n.
TRE SAKER
1. Showen spelades in och visades ursprungligen på Comedy Central.
2. I den långa Jackie Chan-utläggningen lyckas översättaren få "indian" att bli "indier". Lite slarvigt, men historiskt sett är det ju lite korrekt... eftersom det var Indien Columbus och gänget trodde att de hade kommit till när de "upptäckte" USA.
3. "Ouch!" ska väl syfta på att man faktiskt känner lite smärta när ett standupskämt träffar lite extra. Här gör det ont i mig när Pablo inleder hela showen genom att göra sig lustig över dödsmetallsångare (som enligt Pablo låter som en blandning av kakmonstret, Jabba De Hutt och en arg katt)...
2. I den långa Jackie Chan-utläggningen lyckas översättaren få "indian" att bli "indier". Lite slarvigt, men historiskt sett är det ju lite korrekt... eftersom det var Indien Columbus och gänget trodde att de hade kommit till när de "upptäckte" USA.
3. "Ouch!" ska väl syfta på att man faktiskt känner lite smärta när ett standupskämt träffar lite extra. Här gör det ont i mig när Pablo inleder hela showen genom att göra sig lustig över dödsmetallsångare (som enligt Pablo låter som en blandning av kakmonstret, Jabba De Hutt och en arg katt)...
ANDERS JAKOBSON (2008-05-09)