Pratig och långsam politisk thriller
FILMEN
En ung Sylvester Stallone har huvudrollen i denna politiska thriller från 1970. I ett försök att casha in på den tidens counter culture-strömningar skildrar den hur en grupp studenter, revolutionärer och vietnamveteraner planerar att spränga en skyskrapa på Manhattan i protest mot USAs inblandning i Vietnam-kriget. Vad de inte vet är att de har en förrädare mitt ibland sig, utskickad av självaste FBI.
Detta är en mycket pratig film. Fram till slutet passerar inte en enda sekund utan att någon öppnar käften. Detta hade varit okej om dialogen hade varit fyndig, rolig eller intressant på något annat vis, men det är den dessvärre inte. Vi följer parallellt terrorgruppens förberedelser och FBI-agenternas utredning, men spännande blir det aldrig. Dessutom introduceras karaktärerna på ett oerhört irriterande sätt - så fort en ny person dyker upp i rutan stannar bilden och en text dyker upp som informerar oss om dennes namn, ålder och yrke, ackompanjerat av ett infernaliskt skrivmaskinsknatter.
Man förstår snabbt varför man valt denna introduktionsmetod, för någon presentation eller karaktärsutveckling existerar inte i dialogen. Slys karraktär Jerry Savage träffar mellan terrormötena en hippiebrud på landsbygden, och dessa möten föranleder en liten konflikt inom honom, men denna är så banal och fånig att man inte kan ta den på allvar. Ska han bomba skyskrapor eller flytta från stan och ägna sig åt auror, trädkramande och allmänt flummande? Pest eller kolera låter det som.
Den största svagheten hos "Rebel" är ändå dess tempo. Filmen är så obarmhärtigt långsam att jag allvarligt talat hade problem att ta mig förbi de första femton minuterna. Detta är oacceptabelt. En film måste ha någonting som drar in åskådaren, som skapar ett intresse redan från början, och det saknas helt här. Inte heller blir det bättre senare.
Det enda positiva jag kan säga om "Rebel" är att den är ett tidigt prov på Stallones skådespelartalang. Karln har redan här en naturlig karisma, och i vissa scener kan man se embryot till Rocky Balboa kika fram. Men det är som sagt allt. Undvik.
Detta är en mycket pratig film. Fram till slutet passerar inte en enda sekund utan att någon öppnar käften. Detta hade varit okej om dialogen hade varit fyndig, rolig eller intressant på något annat vis, men det är den dessvärre inte. Vi följer parallellt terrorgruppens förberedelser och FBI-agenternas utredning, men spännande blir det aldrig. Dessutom introduceras karaktärerna på ett oerhört irriterande sätt - så fort en ny person dyker upp i rutan stannar bilden och en text dyker upp som informerar oss om dennes namn, ålder och yrke, ackompanjerat av ett infernaliskt skrivmaskinsknatter.
Man förstår snabbt varför man valt denna introduktionsmetod, för någon presentation eller karaktärsutveckling existerar inte i dialogen. Slys karraktär Jerry Savage träffar mellan terrormötena en hippiebrud på landsbygden, och dessa möten föranleder en liten konflikt inom honom, men denna är så banal och fånig att man inte kan ta den på allvar. Ska han bomba skyskrapor eller flytta från stan och ägna sig åt auror, trädkramande och allmänt flummande? Pest eller kolera låter det som.
Den största svagheten hos "Rebel" är ändå dess tempo. Filmen är så obarmhärtigt långsam att jag allvarligt talat hade problem att ta mig förbi de första femton minuterna. Detta är oacceptabelt. En film måste ha någonting som drar in åskådaren, som skapar ett intresse redan från början, och det saknas helt här. Inte heller blir det bättre senare.
Det enda positiva jag kan säga om "Rebel" är att den är ett tidigt prov på Stallones skådespelartalang. Karln har redan här en naturlig karisma, och i vissa scener kan man se embryot till Rocky Balboa kika fram. Men det är som sagt allt. Undvik.
EXTRAMATERIALET
Tre saker
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "No Place to Hide".
2. Det dröjde ända till 1978 innan filmen fick premiär i Sverige.
3. Både för- och eftertexter ligger mot en blå bakgrund istället för den sedvanliga svarta. Detta ser oerhört fult och amatörmässigt ut.
2. Det dröjde ända till 1978 innan filmen fick premiär i Sverige.
3. Både för- och eftertexter ligger mot en blå bakgrund istället för den sedvanliga svarta. Detta ser oerhört fult och amatörmässigt ut.
JOEL FORNBRANT (2008-05-22)