Mer misär i radhuslängan
Svenska hjärtan - Säsong 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Digital dolby 2.0
Bild: 4:3
1989 fick vi anledning att för andra gång, av sammanlagt fyra, återvända till våra svenska hjärtan i en radhuslänga i västra Sverige. Under den första säsongen var det minst sagt turbulent bland grannarna och den andra säsongen tar förstås vid där den första slutade.
Kristina (Doris Funcke) och Henrik (Sten Ljungberg) har separerat efter Henriks förhållande med Elisabet (Solveig Ternström). Kristina bor kvar i huset med de båda döttrarna och Henrik har odlat skägg och bor numera i en liten studentlägenhet. Elisabet å sin sida har rest till USA och kvar hemma sitter Torsten (Ulf Qvarsebo) smått hjälplös och undrar när hon ska komma hem. Börje (Stig Torstensson) och Hellen (Anita Nyman) har utökat sin familj med sonen Olle, men vad ingen vet är att Olle inte är hos dem utan på sjukhus med en misstänkt hjärnskada. Och Marianne (Agneta Danielsson) har hamnat i en jobbig sits då hennes ex-man skaffat en ny familj och de gemensamma barnen verkar tycka att det är mycket roligare där än i radhuset.
Givetvis rivstartar allt med en kräftskiva hemma hos Hellen och Börje. Till en början är allt trevligt men sedan kommer det förflutna upp till ytan och stämningen blir sämre. I huset bredvid har Tomas (Lars-Christer Karlsson) flyttat in och den alltid lika chosefria Börje bjuder in honom. Genast hamnar Tomas i en liten fejd med Marianne. Henrik ansluter till festen vilket får Kristina ur balans, och när Torsten - full och fin - slutligen tar sig hem står Elisabet där. Hela gänget är åter samlat.
I fyllan och villan hamnar Kristina och Henrik i säng med varandra igen, medan Elisabet inte alls vill sova med Torsten. Den gråa musen från första säsongen har blivit en stark och självständig kvinna med planer för framtiden. Torsten grymtar överlägset åt alla idéer, men Elisabet är stark, vilket påverkar Torsten. Han börjar bli dålig och i slutet av säsongen förändras hans liv totalt.
Detta går inte ihop med de planer som Elisabet och Henrik dragit upp för sin framtid, och det blir inte bättre av att Kristina blev gravid den där natten. Och Henrik, som värderar sin frihet, kan inte riktigt acceptera att Kristina börjar umgås med konstnären Hasse (Bernt Lundquist), en riktig glidare med basröst och en rejäl snorbroms.
Olle-situationen har skadat Hellen och Börje ordentligt. Han, som redan i första säsongen ganska tydligt visade att han inte ville ha ett barn, vill helst bara göra sig av med Olle, medan Hellen tror att hon blivit straffad på något sätt. Allting stretar emot, men de ger inte upp.
Glädjande nog har Marianne fått större plats i den här säsongen. I den första var hon mest ett bollplank för de andra kvinnornas problem. Hennes hatförhållande till Tomas vänder när hon inser att hans sambo är hans dotter och hela säsongen avslutas med att alla kvinnorna har en möhippa tillsammans, en kväll då både nostalgiska minnen och försoningar får plats. Men anslaget inför nästa säsong blir trots allt inte muntert.
Säsong 2 av "Svenska hjärtan" är två avsnitt kortare än den första, även om två avsnitt är lite längre än de andra. Ändå klarar Carin Mannheimer av att avverka ett helt år och en hel del intriger och historier. Allting flyter på på ett smidigt sätt och det är lätt att sugas in i historien.
Jag tycker fortfarande att några av skådespelarna spelar lite stelt och onaturligt, vilket jag tror kan bero på mer teatererfarenheter än tv-vana. Det blir lite av de stora gesterna i agerandet som inte känns helt klockrent. Överlag är det dock bättre skådespeleri, och det verkar som skådespelarna växt in i sina karaktärer lite mer. Ändå blir jag inte klok på Doris Funckes Kristina som är en otroligt jobbig karaktär. Jag minns inte om hon är med i resten av serien men hon kan gärna försvinna till nästa säsong.
I jämförelse med den första säsongen så tycker jag allt att säsong 2 är lite svagare. Det händer i och för sig ganska mycket med karaktärerna, men den första gav ett mycket starkare intryck.
Kristina (Doris Funcke) och Henrik (Sten Ljungberg) har separerat efter Henriks förhållande med Elisabet (Solveig Ternström). Kristina bor kvar i huset med de båda döttrarna och Henrik har odlat skägg och bor numera i en liten studentlägenhet. Elisabet å sin sida har rest till USA och kvar hemma sitter Torsten (Ulf Qvarsebo) smått hjälplös och undrar när hon ska komma hem. Börje (Stig Torstensson) och Hellen (Anita Nyman) har utökat sin familj med sonen Olle, men vad ingen vet är att Olle inte är hos dem utan på sjukhus med en misstänkt hjärnskada. Och Marianne (Agneta Danielsson) har hamnat i en jobbig sits då hennes ex-man skaffat en ny familj och de gemensamma barnen verkar tycka att det är mycket roligare där än i radhuset.
Givetvis rivstartar allt med en kräftskiva hemma hos Hellen och Börje. Till en början är allt trevligt men sedan kommer det förflutna upp till ytan och stämningen blir sämre. I huset bredvid har Tomas (Lars-Christer Karlsson) flyttat in och den alltid lika chosefria Börje bjuder in honom. Genast hamnar Tomas i en liten fejd med Marianne. Henrik ansluter till festen vilket får Kristina ur balans, och när Torsten - full och fin - slutligen tar sig hem står Elisabet där. Hela gänget är åter samlat.
I fyllan och villan hamnar Kristina och Henrik i säng med varandra igen, medan Elisabet inte alls vill sova med Torsten. Den gråa musen från första säsongen har blivit en stark och självständig kvinna med planer för framtiden. Torsten grymtar överlägset åt alla idéer, men Elisabet är stark, vilket påverkar Torsten. Han börjar bli dålig och i slutet av säsongen förändras hans liv totalt.
Detta går inte ihop med de planer som Elisabet och Henrik dragit upp för sin framtid, och det blir inte bättre av att Kristina blev gravid den där natten. Och Henrik, som värderar sin frihet, kan inte riktigt acceptera att Kristina börjar umgås med konstnären Hasse (Bernt Lundquist), en riktig glidare med basröst och en rejäl snorbroms.
Olle-situationen har skadat Hellen och Börje ordentligt. Han, som redan i första säsongen ganska tydligt visade att han inte ville ha ett barn, vill helst bara göra sig av med Olle, medan Hellen tror att hon blivit straffad på något sätt. Allting stretar emot, men de ger inte upp.
Glädjande nog har Marianne fått större plats i den här säsongen. I den första var hon mest ett bollplank för de andra kvinnornas problem. Hennes hatförhållande till Tomas vänder när hon inser att hans sambo är hans dotter och hela säsongen avslutas med att alla kvinnorna har en möhippa tillsammans, en kväll då både nostalgiska minnen och försoningar får plats. Men anslaget inför nästa säsong blir trots allt inte muntert.
Säsong 2 av "Svenska hjärtan" är två avsnitt kortare än den första, även om två avsnitt är lite längre än de andra. Ändå klarar Carin Mannheimer av att avverka ett helt år och en hel del intriger och historier. Allting flyter på på ett smidigt sätt och det är lätt att sugas in i historien.
Jag tycker fortfarande att några av skådespelarna spelar lite stelt och onaturligt, vilket jag tror kan bero på mer teatererfarenheter än tv-vana. Det blir lite av de stora gesterna i agerandet som inte känns helt klockrent. Överlag är det dock bättre skådespeleri, och det verkar som skådespelarna växt in i sina karaktärer lite mer. Ändå blir jag inte klok på Doris Funckes Kristina som är en otroligt jobbig karaktär. Jag minns inte om hon är med i resten av serien men hon kan gärna försvinna till nästa säsong.
I jämförelse med den första säsongen så tycker jag allt att säsong 2 är lite svagare. Det händer i och för sig ganska mycket med karaktärerna, men den första gav ett mycket starkare intryck.
EXTRAMATERIALET
Boxen innehåller inget extramaterial, däremot finns det en text av Carin Mannheimer på omslaget där hon berättar hur tog sig an uppgiften att göra en till säsong, något hon egentligen inte var så pigg på.
TRE SAKER
1. Mariannes ex-man Ove spelas av Hans Mosesson, numera känd som Ica-Stig.
2. Den sorgsna vinjettmusiken har förändrats lite till den här säsongen. Samma melodi men lite annorlunda arrangemang.
3. Mannheimer-favoriten Gerd Hegnell är med i en biroll och det är en typ av karaktär man inte vanligtvis ser henne göra. Mycket intressant.
2. Den sorgsna vinjettmusiken har förändrats lite till den här säsongen. Samma melodi men lite annorlunda arrangemang.
3. Mannheimer-favoriten Gerd Hegnell är med i en biroll och det är en typ av karaktär man inte vanligtvis ser henne göra. Mycket intressant.
ANDERS JAKOBSON (2008-06-06)