En klassisk coming-of-age-story
Hallam Foe
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
"Issues" – så skulle de psykoanalysgalna amerikanerna summera den här berättelsen. Hallam Foe (Jamie Bell), sjutton år, har sannerligen ett och annat djupt rotat problem: hans mors död väger tungt i hjärtat och nästan direkt i handlingen får vi se prov på grabbens störning (alternativt överlevnadsstrategi). Han ägnar hela sin vakna tid åt att smygtitta på grannar, jämnåriga – och pappan och hans nya kvinna. Han för noggrant dagbok över sina fynd, och när styvmodern får tag i hans anteckningar finner hon äntligen ett sätt att få honom ut ur huset.
Han ger sig av till Edinburgh utan att tala om vart han skall, och han klipper banden till familjen genom att slänga ut sim-kortet till telefonen genom tågfönstret. Snart får han syn på Kate (Sophia Myles), som är förvillande lik hans egen mor. Besatt som han är lägger han all kraft på att komma henne nära, och sin vana trogen bevakar han henne ständigt med kikare och genom att klättra upp på hennes tak. Han lyckas både med att få ett jobb vid det hotell där hon arbetar, och att bli bekant med henne. Det är när han blir upptäckt med kikaren i hand som problemen börjar.
Filmen saknar inte humor, vilket känns helt nödvändigt för att driva ett så gravallvarligt ämne framåt. Det är rätt dråplig humor, men på gränsen till svart: Hallam försöker slingra sig ur en skapligt rättfram förförelseakt, Hallam kliver helt skamlöst rakt in i fiendens hem och så vidare.
"Hallam Foe" utmärker sig på flera sätt: tempot är avgjort mera nordeuropeiskt än hollywoodskt, dialogen är snärtig och ickepladdrig och när det leks med filmtekniska grepp är det aldrig för att vara arty, utan för att det höjer själva berättelsen ytterligare.
En klassisk coming-of-age-story med en hel del lånat från de grekiska tragedierna, i en förpackning som skulle kunna vara tidlös om det inte vore för några få förekomster av mobiltelefoner. Det är en skön paradox att en så tragisk berättelse levereras som om det vore rena feelgood-filmen.
Han ger sig av till Edinburgh utan att tala om vart han skall, och han klipper banden till familjen genom att slänga ut sim-kortet till telefonen genom tågfönstret. Snart får han syn på Kate (Sophia Myles), som är förvillande lik hans egen mor. Besatt som han är lägger han all kraft på att komma henne nära, och sin vana trogen bevakar han henne ständigt med kikare och genom att klättra upp på hennes tak. Han lyckas både med att få ett jobb vid det hotell där hon arbetar, och att bli bekant med henne. Det är när han blir upptäckt med kikaren i hand som problemen börjar.
Filmen saknar inte humor, vilket känns helt nödvändigt för att driva ett så gravallvarligt ämne framåt. Det är rätt dråplig humor, men på gränsen till svart: Hallam försöker slingra sig ur en skapligt rättfram förförelseakt, Hallam kliver helt skamlöst rakt in i fiendens hem och så vidare.
"Hallam Foe" utmärker sig på flera sätt: tempot är avgjort mera nordeuropeiskt än hollywoodskt, dialogen är snärtig och ickepladdrig och när det leks med filmtekniska grepp är det aldrig för att vara arty, utan för att det höjer själva berättelsen ytterligare.
En klassisk coming-of-age-story med en hel del lånat från de grekiska tragedierna, i en förpackning som skulle kunna vara tidlös om det inte vore för några få förekomster av mobiltelefoner. Det är en skön paradox att en så tragisk berättelse levereras som om det vore rena feelgood-filmen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen var tillåten från 11 år på bio. Det kan vara värt att upplysa om att det förekommer rätt explicita sexscener (även om det naturligtvis knappast rör sig om pornografi).
2. Hur löjligt är det att filmen döps om till "Mister Foe" för den amerikanska marknaden?
3. Det är märkligt att ett skitigt, regnigt, sunkigt Edinburgh kan te sig så lockande!
2. Hur löjligt är det att filmen döps om till "Mister Foe" för den amerikanska marknaden?
3. Det är märkligt att ett skitigt, regnigt, sunkigt Edinburgh kan te sig så lockande!
ÅSA JONSÉN (2008-06-09)