Hans-Åke Liljas blogg

Ni vet hur det blir när man blir lite äldre (jag är dock inte mer än 36) och man har ett stillasittande jobb. Tillslut tycker man mer eller mindre att man måste göra något för att röra på sig. En del börjar springa i skogen, en del börjar styrketräna. Själv ska jag testa Ki-Box. Det är en blandning av boxning, sparkar, sittupps, armhävningar med mera. Låter det galet? Ja, det tycker jag med!

Det hela började med att vi hade en aktivitet på mitt jobb där vi testade just Ki-Box. Jag hade träningsverk, och då menar jag ordentligt träningsverk, i tre hela dagar efteråt.

Utifrån det drog jag (rätt eller fel) slutsatsen att Ki-Box måste vara en träningsform som ger resultat. Sagt och gjort, jag knallade ner till Friskis & Svettis och köpte ett medlemskort och nu idag är det alltså dags. Mitt första Ki-Box pass... Vi får se hur det går. Jag återkommer i ämnet längre fram.

Just ja, jag kan ju nämna att det passet då jag hade träningsverk var 60 minuter lågt, det jag ska vara med på ikväll är 90...

Igår var jag och såg ”Rocky Balboa” eller ”Rocky 6” som den också kallas och jag måste erkänna att jag är otroligt imponerad. Jag trodde nog att den skulle vara rätt bra men inte så bra som den faktiskt var. Det var mer än en gång jag ville ställa mig upp i biostolen och börja skuggboxas. Jo, jag vet, det är bara på film men ändå…

Nu hoppas jag bara på att Sylvester Stallone verkligen låter detta bli den sista Rocky filmen. Få filmserier har slutat på ett så värdigt sätt.

För några dagar sedan tänkte jag skriva en blogg om en notis jag sett i Metro. Den handlade om hur Moneybrother skulle dra in sin skiva ”Pengabrorsan”. Jag skulle skriva om hur underligt jag tyckte detta beslut var. Hur jag inte kunde förstå varför en artist drar in något han eller hon gjort. Hur arrogant hans svar på vad folk som vill höra just den skivan skulle göra. Han tyckte nämligen att man då skulle köpa den av en kompis…

Jag skulle även ge lite teorier till varför han valde att dra in skivan. Hur jag personligen trodde att det var för att få uppmärksamhet, hur han ville att folk skulle ”be” om att få köpa den. Hur han skulle få sälja mer skivor helt enkelt.

Jag skulle tala om för er alla hur nonchalant och arrogant jag tyckte hans beteende var.

Men, samma dag som jag äntligen skulle få tummen ur och skriva allt detta såg jag en annan notis i Metro. Rubriken till notisen var ”Moneybrothers PR-kupp gick hem” och det säger ju allt. Uttalandet hade gjort att han sålt flera ex av den senaste skivan. Han ville alltså sälja mer skivor med sitt uttalande. Case Closed.

Hur som helst kändes det ju nu rätt onödigt att spåna i varför han gjorde uttalandet när han redan avslöjats. Bloggen hade alltså brunnit inne, eller?

…och fick resultat.

Jaha, nu har den 10 januari passerat och som lovat är det nu dags att berätta att det var Stephen King jag intervjuade igår. För er som mot förmodan inte vet vem han är så kan jag berätta att det är han som skrivit förlagorna till filmer som ”Lida”, ”Nyckel till Frihet”, ”Den Gröna Milen” m.m.

Och ja, allting funkade. Utrustningen spelade in allt, mina händer var inte så pass svettiga att de smetade ut frågorna och strömmen gick inte mitt under intervjun. Faktum är att det gick precis så bra som jag hade hoppats på innan.

Vi pratade i lite drygt 45 minuter och avhandlade både böcker, filmer och annat av intresse. Jag kan redan nu berätta att han bland annat nämnde Mikael Håfströms filmatisering av 1408 med John Cusack och Samuel L. Jackson i huvudrollerna. Tydligen är en trailer redan klar.

Just nu sitter jag och skriver ut allt som sades och det var otroligt mycket mer tidskrävande än jag trodde det skulle vara. Under tre timmar lyckades jag inte beta av mer än 20 minuter…

Hur som helst hoppas jag ha allt klart för publiceringen på Lilja’s Library under nästa vecka.

Just nu är det svårt att tänka på annat än det telefonsamtal som inleddes med "Hello Hans? Steve King..."

I helgen såg jag filmen ”G” från 1982 och även om filmen inte är den bästa jag någonsin sett så är det få filmer som väcker så mycket nostalgi som just filmen ”G”.

Jag är också glad att jag nu, lite drygt 20 efter att jag såg den sist, faktiskt inte tycker att den är sådär dålig som man ofta tycker något man gillade för så länge sedan är när man ser det många år senare.

Faktum är att jag satt och mös mest hela tiden. Min recension kan ni läsa här.

...väntar aldrig för länge.

Mitt inlägg idag har inget att göra med DVDer men jag måste ändå få skriva av mig, jag hoppas ni ursäktar. I lite drygt fem och ett halvt år har jag försökt få till en intervju med en person jag beundrar enormt mycket och idag gick det hela i lås!

Idag kom mailet jag väntat så länge på. ”Wednesday, January 10th if that is convenient for you” stod det. Tror jag det! Efter så lång tid hade när som helst passat bra.

Såhär sex timmar efter att jag fått beskedet går det bara runt i huvudet på mig. Är jag tillräckligt förberedd? Har jag fått med de rätta frågorna? Funkar inspelningsutrustningen? Jag tror allt är som det ska men inte förens den 10e vet vi säkert.

Ni som känner mig har säkert inga problem med att lista ut vem personen är, ni andra får snällt vänta några dagar…

Under kort tid har jag recenserat två filmer vars originaltitlar bytts ut mot en ny engelsk titel här i Sverige!?!? Är det bara jag som tycker att det känns lite konstigt? Antingen borde väl filmen få behålla sin originaltitel eller få en ny svensk titel. Varför i hela friden ska man byta en engelsk titel mot en annan engelsk titel?

Som jag ser det kan detta bara bero på att någon på den svenska filmbolaget helt enkelt tyckte att originaltiteln var för dålig men samtidigt inte velat ge filmen en svensk titel.

Personligen tycker jag att detta är ett konstigt fenomen och jag skulle helst se att man lät filmerna behålla sina originaltitlarna i framtiden. Vem vet, annars kanske ”Göta Kanal 2” får heta enbart ”Kanalkampen” när den visas på TV.

Så var årets sista recension skriven. Under de 2½ månad DVDKritik var online under 2006 har vi hunnit med att recensera 110 DVDer. Det är i genomsnitt 1½ recension per dag eller 55 recensioner var för Anders och mig. Håller vi samma tempo under 2007 kommer vi att hinna med inte mindre än 547 filmer…

547 filmer…smaka på den siffran. Det är drygt 273 filmer var för Anders och mig, vilket är fantastiskt. Tänk att få se så många filmer. En del kommer säkert att vara otroligt dåliga, konstigt vore det annars men en del kommer även att vara otroligt bra.

Jag ser redan nu fram emot att få recensera filmer som ”Simpsons – The Movie”, ”1408”, Mikael Håfströms filmatisering av Stephen King novellen med samma namn och ”Hostel Part 2” bara för att nämna några.

En del av de filmer jag kommer att recensera under 2007 står redan här bredvid mig. Kanske hinner jag en till innan jag går och lägger mig? Jo, det gör jag nog, frågan är bara vilken jag ska ta…

Alla som köpte Aftonbladet igår kunde också köpa en av de bästa Svenska komedierna som gjorts, ”Tomten är far till alla barnen”. Hela upplägget att fira jul med några av sin frus ex och deras familjer är så otroligt att man inte kan göra annat än att skratta.

Sen blir ju inte filmen sämre när en av de bästa filmreplikerna någonsin finns med. Peter Haber är i full färd med att strypa tomten, barna står och tittar på och Haber skriker ”Dö tomte jävel.....”. Hur underbart som helst.

Idag ges ytterligare en chans att köpa ”Tomten är far till alla barnen” för 19:-, missa den inte.

Hur recenserar man en uppföljare? Ska man utgå från att läsaren har sett den eller dem tidigare filmerna i serien eller ska man behandla filmen som helt fristående? Eller kanske varierar det från film till film?

Det som fick mig att fundera över detta är att jag recenserat de fyra ”Superman” filmerna nu under de senaste veckorna och i samband med det inte ville förstöra för de som kanske bara sett ”Superman 3” eller någon annan enstaka film.

Efter lite funderande kom jag fram till att det mest troliga ändå måste vara att de som läser en recension för del 3 i en serie filmer sett de två första. Och har man inte det får man faktiskt skylla sig själv lite om man får saker avslöjade om de tidigare filmerna.

Med det vill jag dock inte säga att man måste nämna tidigare filmer. Jag tror dock att motsatsen, dvs. att recensera en uppföljare utan att nämna originalet är rätt svårt. Det brukar slinka in en och annan referens någonstans.

Om en vecka finna alla mina ”Superman” recensioner ute och då kan ni själva se om jag lyckades…