Anders Jakobsons blogg

Jag har haft säsong 5 av "Six Feet Under" liggande ett bra tag. Den släpptes ju på DVD i Sverige lustigt nog ett bra tag innan den visades på SVT. Jag har varit sugen att se den länge, men rapporter om säsongen oerhörda dysterhet gjorde att jag avvaktade lite.

Och nu tuffar den på SVT och jag bänkar mig varje söndag för veckans avsnitt. Och den är deprimerande värre. Gårdagens avsnitt var, ja hemskt (på ett bra sätt).

Det är tre avsnitt kvar och jag funderar på att köra dem på DVD i stället. "Six Feet Under" är dock en serie jag gillat att se ett avsnitt i taget till skillnad från vissa andra serier som jag helst ser ett par avsnitt i stöten med. Så jag tvekar lite - titta eller inte titta?

"Six Feet Under" blev en favorit redan med dess första avsnitt. De välskrivna karaktärerna i kombination med manuset och det oortodoxa utförandet gick hem på en gång. Den snygga vinjetten och suggestiva ledmotivet hjälpte till.

Och nu är det snart över. Jag kommer att sörja serien lite grann men ändå vara nöjd över att det blev fem starka säsonger som jag kan se om när som helst. Frågan är bara hur illa allting slutar. Som det står på omslaget: "Everything, everyone, everywhere ends."