Anders Jakobsons blogg

För en vecka sedan skrev jag om mina funderingar att klämma de sista tre avsnitten av "Six Feet Under" på DVD istället för att se dem på tv. Det har jag inte gjort, och kommer inte att göra det. Jag klarar det inte. Gårdagens SVT-avsnitt var så brutalt tungt och svart att jag fysiskt blev helt tagen av det (att det personligen var finalen på en ganska påfrestande dag spelade givetvis in).

Det är lustigt hur personligt påverkad man kan bli av karaktärers öden på skärmen. Det är inte enbart briljant skådespel eller suveränt manus, utan man känner verkligen för karaktärerna. Deras smärta och svårigheter går igenom rutan rätt in i soffan.

Ett av mina värsta exempel på just detta var när Bobby Simone (Jimmy Smiths) dog i "På spaning i New York". Det var ett hemskt öde för karaktären som verkligen var en hyvens kille, och givetvis skildrat så att man inte kunde hålla sina egna känslor under kontroll.

Nu är det två avsnitt av "Six Feet Under" kvar. Jag tror inte det är helt slut på eländet än, men serien behöver minst ett avsnitt på sig för att landa innan kistlocket läggs på för gott.