Rörigt samurajäventyr
Zipang
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Letterbox widescreen 1.78:1
Jigoku är en laglös samuraj med ett pris på sitt huvud. Han är stor i käften och rapp med svärden, för det spelar egentligen ingen roll hur många motståndare han har emot sig - i sann samurajanda gör han processen kort med dem en efter en.
Han har ett lite brokigt gäng runt sig bestående av en dvärg, en trolliknande tokdåre med svartmålad näsa, en brainiac - givetvis med glasögon för att etablera intelligensen, och en materialförvaltare/caddy som förser honom med de numrerade svärd han har i sitt lager. Glasögonsmartisen har med hjälp av en spartansk karta lokaliserat platsen för en skatt och Jigoku finner ett märkligt guldsvärd som har anor från det mytonspunna guldlandet Zipang.
Men Jigoku har ett helt följe efter sig. En rik knösus som vill komma över svärdet eftersom det öppnar porten till Zipang har skickat ut ett gäng ninjor, där själva ledaren ser ut att ha en dräkt gjord av svarta sopsäckar, för att hitta svärdet. Det finns också en kvinnlig prisjägare - Yuri med pistolen - som vill ha Jigokus huvud. Dessutom - när Jigoku likt Kung Arthur drog guldsvärdet ur sin sten uppstod en gammal krigare, uppenbarligen förvisad från Zipang som också vill ha tag på svärdet för att kunna rädda sin älskade kvinna som är fängslad inne i Zipang.
Ungefär så långt är jag med i filmen, sen driver den in i betydligt mer komplicerade territorier och jag tappar snabbt koncentrationen och intresset och väntar mest ut slutet som är en timme borta. Det verkar även som manusförfattaren förstått att plotten - vars mytologi verkar hittas på allt efter hand - blivit för komplex och har därför givit Yuri repliken "Hur hänger det här ihop?" ett par gånger under ganska kort tid. Hon säger precis det jag tänker.
Den snart 20 år gamla japanska filmen har knappast haft någon imponerande budget att röra sig med, men jag tycker ändå att man lyckats riktigt bra utifrån de medel som funnits när det gäller specialeffekterna. Vissa är usla men en del är fantasifullt gjorda, och dessutom tycker jag att mycket i filmen är riktigt väldesignat. Egentligen har "Zipang" ganska bra förutsättningar för att bli en schysst äventyrsfilm, men storyn är alldeles för komplicerad och rörig för att man ska orka hänga med i svängarna.
Fajtscenerna är utdragna och inte alls bra koreograferade och dessutom löjligt blodfattiga. Det finns egentligen bara tre scener i filmen som sticker iväg från det barntillåtna mesfajtandet och bjuder på lite grafiskt våld, så om de scenerna är vad som utgör denna "special uncut edition" så kan den klippta versionen inte varit våldsam alls.
Han har ett lite brokigt gäng runt sig bestående av en dvärg, en trolliknande tokdåre med svartmålad näsa, en brainiac - givetvis med glasögon för att etablera intelligensen, och en materialförvaltare/caddy som förser honom med de numrerade svärd han har i sitt lager. Glasögonsmartisen har med hjälp av en spartansk karta lokaliserat platsen för en skatt och Jigoku finner ett märkligt guldsvärd som har anor från det mytonspunna guldlandet Zipang.
Men Jigoku har ett helt följe efter sig. En rik knösus som vill komma över svärdet eftersom det öppnar porten till Zipang har skickat ut ett gäng ninjor, där själva ledaren ser ut att ha en dräkt gjord av svarta sopsäckar, för att hitta svärdet. Det finns också en kvinnlig prisjägare - Yuri med pistolen - som vill ha Jigokus huvud. Dessutom - när Jigoku likt Kung Arthur drog guldsvärdet ur sin sten uppstod en gammal krigare, uppenbarligen förvisad från Zipang som också vill ha tag på svärdet för att kunna rädda sin älskade kvinna som är fängslad inne i Zipang.
Ungefär så långt är jag med i filmen, sen driver den in i betydligt mer komplicerade territorier och jag tappar snabbt koncentrationen och intresset och väntar mest ut slutet som är en timme borta. Det verkar även som manusförfattaren förstått att plotten - vars mytologi verkar hittas på allt efter hand - blivit för komplex och har därför givit Yuri repliken "Hur hänger det här ihop?" ett par gånger under ganska kort tid. Hon säger precis det jag tänker.
Den snart 20 år gamla japanska filmen har knappast haft någon imponerande budget att röra sig med, men jag tycker ändå att man lyckats riktigt bra utifrån de medel som funnits när det gäller specialeffekterna. Vissa är usla men en del är fantasifullt gjorda, och dessutom tycker jag att mycket i filmen är riktigt väldesignat. Egentligen har "Zipang" ganska bra förutsättningar för att bli en schysst äventyrsfilm, men storyn är alldeles för komplicerad och rörig för att man ska orka hänga med i svängarna.
Fajtscenerna är utdragna och inte alls bra koreograferade och dessutom löjligt blodfattiga. Det finns egentligen bara tre scener i filmen som sticker iväg från det barntillåtna mesfajtandet och bjuder på lite grafiskt våld, så om de scenerna är vad som utgör denna "special uncut edition" så kan den klippta versionen inte varit våldsam alls.
EXTRAMATERIALET
Här finns endast trailers till andra Njutafilms-filmer.
TRE SAKER
1. I en av fajtscenerna slåss Jigoku mot ett myller av fiender och när kameran filmar ovanifrån ungefär samtidigt som han trycker iväg fienderna så får jag väldigt tydliga associationer till när Neo slåss mot en miljard Agent Smith i "Matrix"-filmerna.
2. Mot slutet görs en rolig passning till "Jaws", dock med en variant på John Williams klassiska tema som skulle få kompositören att bli vansinnig...
3. Det land som åsyftas med Zipang är Japan. Ordet, som också kan skrivas Jipangu, är det kinesiska namnet på Japan.
2. Mot slutet görs en rolig passning till "Jaws", dock med en variant på John Williams klassiska tema som skulle få kompositören att bli vansinnig...
3. Det land som åsyftas med Zipang är Japan. Ordet, som också kan skrivas Jipangu, är det kinesiska namnet på Japan.
ANDERS JAKOBSON (2009-05-24)