Hajen som blev bläckfisk
The Beast
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 1.33:1
Man kan tycka att Peter Benchley, mannen som skrev "Hajen", borde haft bättre fantasi än så här, för "The Beast", som han skrev 17 år senare är i princip samma historia - rakt av. Strukturen på storyn är precis likadan, upplägget snarlikt och extremt många detaljer går igen.
En jättebläckfisk hotar den småsömniga semesterstaden Grave’s Point, precis innan turisterna ska anlända. Fiskaren Whip Dalton (William Petersen), en änkling med en tonårsdotter som växer upp för fort, hittar en gigantisk klo som han skickar vidare för analys. Slutligen hamnar klon i händerna på marinbiologen Dr. Herbert Talley (Ronald Guttman) som exalterat förklarar vad Whip har att göra med.
När Whip förklarar på ett townmeeting vad det är som ruvar i vattnet och tuggar i sig människor och berättar att om de bara väntar så kommer djuret att försvinna, så får han bara en måttlig respons. Ortens starke man Schuyler Graves (Charles Martin Smith) anlitar en fiskare för att ta kål på besten, och fiskaren kommer tillbaka med en fångst. Men det visar sig vara jättebläckfiskens unge, och alltså ruvar den verkliga terrorn fortfarande i vattnet, nu ännu argare och självklart måste Whip, trots sin initiala motvilja, rycka in.
Filmen är en två-delad tv-film på ca 3 timmar och är egentligen inte så pjåkig, om man bortser från att den inte har en gnutta originalitet. Peterson är stabil som Whip och vid sin sida har han en kvinnlig kustjägare (Karen Sillas) som å sin sida slåss för sina rättigheter som kvinna i ett manligt yrke.
Specialeffekterna varierar från klart godkända till horribla projektioner som ingen kan köpa idag, och då är filmen bara 13 år gammal.
Men som tidigare konstaterat - det är "Hajen" mer eller mindre rakt av och det är så klart originalet man ska se, inte en sån här billig kopia - trots att den är signerad samma upphovsman.
En jättebläckfisk hotar den småsömniga semesterstaden Grave’s Point, precis innan turisterna ska anlända. Fiskaren Whip Dalton (William Petersen), en änkling med en tonårsdotter som växer upp för fort, hittar en gigantisk klo som han skickar vidare för analys. Slutligen hamnar klon i händerna på marinbiologen Dr. Herbert Talley (Ronald Guttman) som exalterat förklarar vad Whip har att göra med.
När Whip förklarar på ett townmeeting vad det är som ruvar i vattnet och tuggar i sig människor och berättar att om de bara väntar så kommer djuret att försvinna, så får han bara en måttlig respons. Ortens starke man Schuyler Graves (Charles Martin Smith) anlitar en fiskare för att ta kål på besten, och fiskaren kommer tillbaka med en fångst. Men det visar sig vara jättebläckfiskens unge, och alltså ruvar den verkliga terrorn fortfarande i vattnet, nu ännu argare och självklart måste Whip, trots sin initiala motvilja, rycka in.
Filmen är en två-delad tv-film på ca 3 timmar och är egentligen inte så pjåkig, om man bortser från att den inte har en gnutta originalitet. Peterson är stabil som Whip och vid sin sida har han en kvinnlig kustjägare (Karen Sillas) som å sin sida slåss för sina rättigheter som kvinna i ett manligt yrke.
Specialeffekterna varierar från klart godkända till horribla projektioner som ingen kan köpa idag, och då är filmen bara 13 år gammal.
Men som tidigare konstaterat - det är "Hajen" mer eller mindre rakt av och det är så klart originalet man ska se, inte en sån här billig kopia - trots att den är signerad samma upphovsman.
EXTRAMATERIALET
Ingenting förutom lite trailers till andra filmer.
TRE SAKER
1. Inte bara storyn är en kopia av "Hajen", även många bildlösningar och delar av musiken känns igen från Steven Spielbergs klassiker.
2. I "Djävla djur"-boxen fanns det ett "Hajen"-plagiat och en jättebläckfiskfilm, så det är nästan som om de slagits ihop till denna.
3. Kul att återse Charles Martin Smith som för mig gjorde ett oförglömligt intryck som supertönt i George Lucas "Sista natten med gänget".
2. I "Djävla djur"-boxen fanns det ett "Hajen"-plagiat och en jättebläckfiskfilm, så det är nästan som om de slagits ihop till denna.
3. Kul att återse Charles Martin Smith som för mig gjorde ett oförglömligt intryck som supertönt i George Lucas "Sista natten med gänget".
ANDERS JAKOBSON (2009-08-15)