Mer prat & mindre action... till en början

Livvakterna

Genre: Action
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2002
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk Widescreen 1.85:1
FILMEN

"Livvakterna" tar vid i stort sett precis där "Noll tolerans" slutar. Johan Falk har tvingats till inre tjänst efter sitt agerande i fallet med Leo Gaut vilket han finner otroligt frustrerande. Samtidigt blir en gammal vän till Falk, Sven Persson, utpressad av den estniska maffian. I ett desperat försök att bli av med dem anlitar han en tysk säkerhetskonsult. Denne visar sig dock vara allt annat än vad de söker. För att bli av med de estniska utpressarna skjuter han helt enkelt ihjäl hela ligan när de kommer för att hämta de pengar de krävt. Sven blir förkrossad och säger genast upp avtalet.

Nikolaus Lehman, som den tyske säkerhetskonsulten heter, ger sig dock inte så lätt. Han kräver nu istället för 20 procent av intäkterna 20 procent av Svens företag. Sven finner sig nu i en situation där polisen inte kan hjälpa honom och när han på sin fars begravning träffar den gamle kompisen Falk ber han honom om hjälp. Falk, som känner till ett bevakningsföretag som skulle kunna hjälpa Sven, säger upp sig från polisen och sin inre tjänst och tar anställning hos bevakningsföretaget som sen tar sig an Svens fall. Falk blir nu Svens livvakt, men tyvärr verkar det som om de underskattat Lehmans förmåga att få som han vill…

"Livvakterna" är till en början lite av en "pratfilm" där de är mycket dialog men inte speciellt mycket handling. Som tur är ändras detta ju längre filmen rullar men början är trots allt lite seg. Jakob Eklund känns här lite stabilare som Johan Falk även om han fortfarande har lite svårt att få de känslomässiga scenerna under kontroll. Som Sven ser vi Samuel Fröler och han höjer verkligen filmen med sin medverkan. Han är en karaktärsskådespelare som är perfekt som den lite strikte affärsmannen som hamnat i knipa. Vi ser även Krister Henriksson och Alexandra Rapaport som VD och vice VD för det bevakningsföretag som ska vakta Sven. Både Henriksson och Rapaport är riktigt bra i sina roller och speciellt Rapaport är riktigt bra. Peronstigen har jag inte sett så mycket med henne men här imponerar hon på mig.

Som sagt blir filmen mer och mer spännande och actionfylld ju längre den pågår och slutet är riktigt spännande och även lite oväntat. Falk far fram som värsta James Bond i skogarna men allt går inte helt enligt planen vilket jag gillar. Jag gillar när det oväntade händer och det inte alltid går så himla bra för alla. Nu ska det väl kanske klargöras att det mesta ändå går som Falk och hans gäng önskar… men inte allt…

"Livvakterna" känns definitivt som en utveckling av "Noll tolerans" och ett steg i rätt riktning. Skådespelarna gör bättre ifrån sig, manuset känns mer genomarbetat och resultatet blir också bättre.


EXTRAMATERIALET

Extramaterialet går inte att klaga på. Vi får en hög med trailers för filmen, allt från vanliga trailers och teasers till aldrig tidigare visade trailers och teasers. Just sådant som ska samlas på DVD-utgåvorna.

Vi får även se några scener i oklippt format där de är längre och inte alls lika vältrimmade som i den slutgiltiga filmen vilket faktiskt gör en väldig skillnad. Sen får vi också en dokumentär, "Bakgrund", där det talas om ekonomisk brottslighet och jag måste nog erkänna att det är ett rätt tråkigt program. Vi får också en bakomfilm som däremot är riktigt intressant. Fokus ligger på livvaktstemat och vi får höra från en riktig livvakt om hans liv och hur han hjälpt till med filmen för att få den så realistisk som möjligt.

Utöver det får vi även kommentarspår, pressbilder, produktionsinformation och en lista över skådespelarna.


TRE SAKER

1. Det känns lite konstigt att se Krister Henriksson i en annan roll än Kurt Wallander nu när de filmerna är så på tapeten.

2. Det känns lite fånigt att gangstrarna tar sig in hos Sven så enkelt när bevakningsfirman lagt ner så mycket på att förhindra det. Personligen skulle jag inte vara nöjd med deras jobb.

3. Filmens sista scen var kanske inte helt oväntat men samtidigt känns den väldigt orealistisk…


Arkiv
HANS-ÅKE LILJA (2002-02-20)