Spännande miljö i luddig 80-talsskräckis
Deadly Blessing
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Lite enkelt sagt kan man säga att "Deadly blessing" (1981) är en typisk 80-talsskräckfilm. En slasher med en "osynlig" mördare som först fram emot slutet avslöjar sig. Twisten i den här filmen är dock miljön som inte är den vanligaste.
Martha (Maren Jensen) är gift med Jim (Douglas Barr) som är en avhoppad Hittite-medlem. Hittite är en Amishliknande sekt och Jims far är den lokala falangens ledare, och givetvis bor de vägg i vägg. Jim har dock förvisats av sin far och ingen annan Hittite får prata med honom.
Plötsligt dör Jim brutalt när hans egen traktor kör över honom (!) i stallet. Hittite-medlemmarna menar att det är en Incubus som ligger bakom det hela och att Martha är dess budbärare. För att bearbeta sorgen får Martha besök av väninnorna Lana (Sharon Stone) och Vicky (Susan Buckner), men det blir fler dödsfall. En efterbliven Hittite försvinner och hittas mördad i Marthas stall, Lana drömmer hemska mardrömmar och någon försöker mörda Martha genom att släppa in en orm i hennes badkar (ett trick som måste känts gammalt redan 1981).
Som tittare vet vi att mördaren inte är en demon, men vem är det och finns det egentligen någon vettig förklaring till vad som händer?
Egentligen gör det inte det. När mördaren mot slutet avslöjas känns det ganska oväntat. Några ledtrådar har man verkligen inte fått och saker och ting känns inte helt logiskt. Dessutom kommer det en liten bonustwist i den sista scenen som jag personligen tycker känns totalt överflödig. Filmen hade med sin originella inramning klarat sig väl utan den.
Filmen är en tidig Wes Craven, gjord mellan "The Hills Have Eyes" och "Terror på Elm Street", och båda de två filmerna är givetvis bättre. "Deadly blessing" känns, trots Italieninspirerade mordscener lite som en tv-film. Dialogerna har den där "billigare" tonen, vilket kanske snarare beror på ljudkvaliteten än vilken arena den är gjord för. Sharon Stone gör en tidig roll i filmen. Hon är inte huvudperson, men figurerar mer i den än vad jag hade trott. Scenen som utgör omslaget till filmen är med, men hon visar betydligt mindre tuttar i den...
Jag kan inte påstå att jag blev speciellt skrämd av filmen, och med tanke på den luddiga upplösningen och det onödiga bonusslutet så blir filmen bara knappt godkänd i min bok. Långt ifrån någon klassiker.
Martha (Maren Jensen) är gift med Jim (Douglas Barr) som är en avhoppad Hittite-medlem. Hittite är en Amishliknande sekt och Jims far är den lokala falangens ledare, och givetvis bor de vägg i vägg. Jim har dock förvisats av sin far och ingen annan Hittite får prata med honom.
Plötsligt dör Jim brutalt när hans egen traktor kör över honom (!) i stallet. Hittite-medlemmarna menar att det är en Incubus som ligger bakom det hela och att Martha är dess budbärare. För att bearbeta sorgen får Martha besök av väninnorna Lana (Sharon Stone) och Vicky (Susan Buckner), men det blir fler dödsfall. En efterbliven Hittite försvinner och hittas mördad i Marthas stall, Lana drömmer hemska mardrömmar och någon försöker mörda Martha genom att släppa in en orm i hennes badkar (ett trick som måste känts gammalt redan 1981).
Som tittare vet vi att mördaren inte är en demon, men vem är det och finns det egentligen någon vettig förklaring till vad som händer?
Egentligen gör det inte det. När mördaren mot slutet avslöjas känns det ganska oväntat. Några ledtrådar har man verkligen inte fått och saker och ting känns inte helt logiskt. Dessutom kommer det en liten bonustwist i den sista scenen som jag personligen tycker känns totalt överflödig. Filmen hade med sin originella inramning klarat sig väl utan den.
Filmen är en tidig Wes Craven, gjord mellan "The Hills Have Eyes" och "Terror på Elm Street", och båda de två filmerna är givetvis bättre. "Deadly blessing" känns, trots Italieninspirerade mordscener lite som en tv-film. Dialogerna har den där "billigare" tonen, vilket kanske snarare beror på ljudkvaliteten än vilken arena den är gjord för. Sharon Stone gör en tidig roll i filmen. Hon är inte huvudperson, men figurerar mer i den än vad jag hade trott. Scenen som utgör omslaget till filmen är med, men hon visar betydligt mindre tuttar i den...
Jag kan inte påstå att jag blev speciellt skrämd av filmen, och med tanke på den luddiga upplösningen och det onödiga bonusslutet så blir filmen bara knappt godkänd i min bok. Långt ifrån någon klassiker.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Det är lite lustigt att så fort folk får syn på blod i en skräckfilm så ska de bestämt ta på det.
2. Ännu lustigare är det att blodet fortfarande är färskt efter att den som dött blivit begravd.
3. Michael Berryman som spelar den efterblivna William har gjort tonvis med småroller, ofta som kufisk otäck figur, eftersom hans utseende är lite udda. 67 roller hittills, med de 11 senaste bara i år.
2. Ännu lustigare är det att blodet fortfarande är färskt efter att den som dött blivit begravd.
3. Michael Berryman som spelar den efterblivna William har gjort tonvis med småroller, ofta som kufisk otäck figur, eftersom hans utseende är lite udda. 67 roller hittills, med de 11 senaste bara i år.
ANDERS JAKOBSON (2009-10-10)