Verkliga bröder spelar verkliga bröder
De laglösa
Genre: WesternFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Monomix
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Om man nu ska göra en film om bröder, är inte det fullt naturliga då att ha skådespelarbröder i rollerna? Detta har dragits till sin spets i "De laglösa" från 1980 där vi till att börja med har tre brödrapar - Jesse och Frank James (James och Stacy Keach), Ed och Clell Miller (Dennis och Randy Quaid) och Charlie och Bob Ford (Christopher och Nicholas Guest) och sedan inte mindre än tre bröder Younger - Cole, Jim och Bob (David, Keith och Robert Carradine). Inte illa gjort av rollbesättaren!
Ni känner kanske igen några av karaktärsnamnen. Japp, detta är en western som berättar Jesse James öde, vilket hyfsat nyligen gjordes i spoilerbetitlade "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford". Storyn i filmen är ganska enkel: bröderna James och Miller rider med de tre bröderna Younger och lever jävelskap, rånar och mördar, vilket gör att detektivbyrån Pinkerton sätter in tunga resurser för att få fast dem. Det går så där - till en början blir det mest så att Pinkertonagenterna missar att få tag på dem och har istället ihjäl oskyldiga, varpå Younger/James-gänget hämnas genom att knäppa så många agenter de kan hitta.
Men Pinkerton kommer allt närmare och en rejäl sammandrabbning stundar. Denna sammandrabbning är absolut filmens klimax och faktiskt en jäkligt läckert gjord sekvens med bra action och coola effekter. Dessvärre kommer denna sammandrabbning ganska långt innan filmen är slut, vilket gör att alla scener därefter känns lite avslagna och dessutom hackigt berättade. Det är lite som 45 minuters story berättas på 20 och det är inte alls samma tempo som tidigare i filmen.
Annars är det en helt okej westernfilm. Den känns kanske lite för "ren" för min smak - "Deadwood" satte faktiskt en standard för hur western ska se ut och kännas enligt mig - och stundtals känns den lite mer som en tv-serie än en långfilm, men tv-känslan kompenseras av en hel del blod.
Initiativet att sätta riktiga bröder i rollerna är något som jag verkligen gillar skarpt. Nu är det i och för sig inte så att det i alla fall syns att de verkligen är bröder. Christopher och Nicholas Guest, som har mindre roller i filmen, är dock sjukt lika med identiska munnar och röster. James och Stacy Keach (som för övrigt varit med och skrivit manuset) har också drag som går igen hos varandra. Däremot är det svårare att se likheterna hos bröderna Quaid och Carradine som jag faktiskt inte hade någon aning om att de var släkt. Det är svårt att avgöra om släktskapet mellan skådespelarna bidrar till någon extra tajt kemi mellan karaktärerna, men jag gillar verkligen upplägget.
Ni känner kanske igen några av karaktärsnamnen. Japp, detta är en western som berättar Jesse James öde, vilket hyfsat nyligen gjordes i spoilerbetitlade "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford". Storyn i filmen är ganska enkel: bröderna James och Miller rider med de tre bröderna Younger och lever jävelskap, rånar och mördar, vilket gör att detektivbyrån Pinkerton sätter in tunga resurser för att få fast dem. Det går så där - till en början blir det mest så att Pinkertonagenterna missar att få tag på dem och har istället ihjäl oskyldiga, varpå Younger/James-gänget hämnas genom att knäppa så många agenter de kan hitta.
Men Pinkerton kommer allt närmare och en rejäl sammandrabbning stundar. Denna sammandrabbning är absolut filmens klimax och faktiskt en jäkligt läckert gjord sekvens med bra action och coola effekter. Dessvärre kommer denna sammandrabbning ganska långt innan filmen är slut, vilket gör att alla scener därefter känns lite avslagna och dessutom hackigt berättade. Det är lite som 45 minuters story berättas på 20 och det är inte alls samma tempo som tidigare i filmen.
Annars är det en helt okej westernfilm. Den känns kanske lite för "ren" för min smak - "Deadwood" satte faktiskt en standard för hur western ska se ut och kännas enligt mig - och stundtals känns den lite mer som en tv-serie än en långfilm, men tv-känslan kompenseras av en hel del blod.
Initiativet att sätta riktiga bröder i rollerna är något som jag verkligen gillar skarpt. Nu är det i och för sig inte så att det i alla fall syns att de verkligen är bröder. Christopher och Nicholas Guest, som har mindre roller i filmen, är dock sjukt lika med identiska munnar och röster. James och Stacy Keach (som för övrigt varit med och skrivit manuset) har också drag som går igen hos varandra. Däremot är det svårare att se likheterna hos bröderna Quaid och Carradine som jag faktiskt inte hade någon aning om att de var släkt. Det är svårt att avgöra om släktskapet mellan skådespelarna bidrar till någon extra tajt kemi mellan karaktärerna, men jag gillar verkligen upplägget.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är det egentligen inte så mycket att orda om. Lite trailers, ett bildgalleri och textsidor med specialskrivna biografier om några av skådespelarna och och regissören Walter Hill och ett par sidor trivia som dock är spännande läsning. Här finns det mycket intressant information att hämta.
TRE SAKER
1. Filmens originaltitel är "The Long Riders" och jag antog att det syftade på gängets kläder, där alla har långa, gråa rockar på sig. Så är det inte, trivian berättar att det är ett äldre uttryck för laglösa, vilket gör att den svenska titeln är helt korrekt.
2. Jag har faktiskt ingen aning om vem det är som är störst på omslaget, för det är ingen av de nio bröderna i alla fall.
3. "Squareheads" översätts till "Svenskjävlar" vid ett tillfälle. Mycket riktigt stöter gänget på några svenskar som bland annat frågar "Är den här hästen till salu?".
2. Jag har faktiskt ingen aning om vem det är som är störst på omslaget, för det är ingen av de nio bröderna i alla fall.
3. "Squareheads" översätts till "Svenskjävlar" vid ett tillfälle. Mycket riktigt stöter gänget på några svenskar som bland annat frågar "Är den här hästen till salu?".
ANDERS JAKOBSON (2010-08-30)