Tillknäppta föräldrar blir pårökta diton
Taking off
Genre: DramakomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Monomix
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Det här Milos Formans första film som han gjorde i USA. Den kom 1971 och plockade hem Grand Prix vid Cannesfestivalen samma år. Lustigt nog är det först nu den kommer ut på DVD - över huvud taget. Japp, det är världspremiär via svenska bolaget Studio S Entertainment.
Ett citat på omslaget från "Time out" (som jag gissar inte är det svenska underhållningsprogrammet med sporttema...) menar att filmen är "till och med bättre än 'Gökboet'". Nej, så är det så klart inte. Jag tycker att filmen är godkänd, men inte så mycket mer. Däremot gillar jag att filmen klarar av att berätta en komplett historia på ett väldigt snyggt sätt. Eller jag skulle säga att Milos Forman klarar av berätta historien, och det är något jag känner igen från "Gökboet".
Storyn går ut på att de ganska tillknäppta föräldrarna Lynn och Larry Tyne (Lynn Carlin, Buck Henry) upptäcker att deras dotter Jeannie (Linnea Heacock) rymt hemifrån. I själva verket handlar det inte om någon långvarig frånvaro och Jeannie tillbringar större delen av tiden på någon sorts "Idol"-liknande audition där mängder av tjejer sjunger och spelar för att bli bedömda. Lynn och Larry har dock ingen aning om detta och börjar i panik leta mer eller mindre planlöst.
Larry stöter ihop med en annan kvinna som också har en försvunnen dotter och får reda på att det finns en hel organisation med överlämnade föräldrar och Lynn och Larry blir med på ett möte.
Nu måste jag dela med mig av en tanke. Då och då stöter man på äldre filmer och tänker att "den här filmen skulle aldrig gå att göra idag" och tack vare det som händer på mötet kvalar "Taking off" in i det facket. Av någon bisarr och egentligen totalt ologisk anledning ombeds samtligt föräldrar att röka marijuana, instruerade av en omåttligt entusiastisk flummare. Scenen är fullständigt absurd men samtidigt oerhört rolig av just den anledningen.
För min del hade det inte skadat om filmen hade varit lite roligare över lag. Den bild som ackompanjerar filmen på dess IMDB-sida har citat som proklamerar "Recklessly funny!", "I wish there was a funnier word for funny! You'll have a great time!", "Hilarous! Uncommonly entertaining!" och "Extremely funny!", vilket indikerar att det är värsta skrattfesten. Så är det inte, utan filmen är till större delen ett lite lätt mellankoliskt drama men med vissa roliga repliker och absurda sekvenser. Men inte tillräckligt rolig eller skruvad för min smak.
Ett citat på omslaget från "Time out" (som jag gissar inte är det svenska underhållningsprogrammet med sporttema...) menar att filmen är "till och med bättre än 'Gökboet'". Nej, så är det så klart inte. Jag tycker att filmen är godkänd, men inte så mycket mer. Däremot gillar jag att filmen klarar av att berätta en komplett historia på ett väldigt snyggt sätt. Eller jag skulle säga att Milos Forman klarar av berätta historien, och det är något jag känner igen från "Gökboet".
Storyn går ut på att de ganska tillknäppta föräldrarna Lynn och Larry Tyne (Lynn Carlin, Buck Henry) upptäcker att deras dotter Jeannie (Linnea Heacock) rymt hemifrån. I själva verket handlar det inte om någon långvarig frånvaro och Jeannie tillbringar större delen av tiden på någon sorts "Idol"-liknande audition där mängder av tjejer sjunger och spelar för att bli bedömda. Lynn och Larry har dock ingen aning om detta och börjar i panik leta mer eller mindre planlöst.
Larry stöter ihop med en annan kvinna som också har en försvunnen dotter och får reda på att det finns en hel organisation med överlämnade föräldrar och Lynn och Larry blir med på ett möte.
Nu måste jag dela med mig av en tanke. Då och då stöter man på äldre filmer och tänker att "den här filmen skulle aldrig gå att göra idag" och tack vare det som händer på mötet kvalar "Taking off" in i det facket. Av någon bisarr och egentligen totalt ologisk anledning ombeds samtligt föräldrar att röka marijuana, instruerade av en omåttligt entusiastisk flummare. Scenen är fullständigt absurd men samtidigt oerhört rolig av just den anledningen.
För min del hade det inte skadat om filmen hade varit lite roligare över lag. Den bild som ackompanjerar filmen på dess IMDB-sida har citat som proklamerar "Recklessly funny!", "I wish there was a funnier word for funny! You'll have a great time!", "Hilarous! Uncommonly entertaining!" och "Extremely funny!", vilket indikerar att det är värsta skrattfesten. Så är det inte, utan filmen är till större delen ett lite lätt mellankoliskt drama men med vissa roliga repliker och absurda sekvenser. Men inte tillräckligt rolig eller skruvad för min smak.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är lite småplock i form av bildgallerier, specialskrivna biografier och lite trivia, där man bland annat får lära sig att Milos Forman inspirerades av The Beatles låt "She's leaving home".
TRE SAKER
1. Den här auditionbiten av filmen tar alldeles för stor plats, men har en riktig höjdpunkt när Kathy Bates dyker upp i sin absolut första filmroll och framför en känslosam och skör låt som heter "And even the horses had wings".
2. Även Carly Simon är med bland tjejerna som sjunger på auditionen.
3. Buck Henry är till utseende och sätt inte helt olik den karaktär Michael Stuhlbarg spelar i Coen-brödernas "A Serious Man". I och med att den filmen utspelar sig ungefär när "Taking off" spelades in förklarar det kanske likheten.
2. Även Carly Simon är med bland tjejerna som sjunger på auditionen.
3. Buck Henry är till utseende och sätt inte helt olik den karaktär Michael Stuhlbarg spelar i Coen-brödernas "A Serious Man". I och med att den filmen utspelar sig ungefär när "Taking off" spelades in förklarar det kanske likheten.
ANDERS JAKOBSON (2010-09-19)