Roligt och svart utan gapskratt
A film with me in it
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det är inte alltid man behöver gapskratta för att känna att en komedi är rolig, speciellt inte när det gäller svarta komedier. "A film with me in it" är länge mer av en tragikomisk film än något annat, men så skruvas den till och blir en absurd fars som bara blir värre och värre och då kommer skratten. När absurda situationer staplas på varandra är det svårt att hålla sig för skratt.
Mark (Mark Doherty) är en arbetslös skådespelare. Hans granne Pierce (Dylan Moran) är en arbetslös regissör. När de är tillsammans försöker de spåna fram en bra filmidé. Eller Pierce spånar, Mark är mest angelägen om att en karaktär ska spela klarinett så att han kan få rollen. De bor i ett par skruttiga lägenheter där hyresvärden hela tiden är på dem om hyran. Mark har det värst - hans lägenhet håller verkligen på att falla i småbitar och hans flickvän Sally (Amy Huberman) blir allt mer besviken på Marks brist att bidra till uppehället. Förhållandet, liksom lägenheten, knakar i fogarna.
Till råga på allt har Mark en invalidiserad bror (David O'Doherty) att ta hand om samt en trött gammal hund. Men han har inget jobb och ingen tur med någonting. En tvättäkta loser vars liv inte kan bli värre. Eller kan det det? Ja, när allt är skit blir det ännu sämre. En rad märkliga händelser sker inom loppet av några minuter och Mark har plötsligt hamnat i en extremt knivig situation som Pierce också blir indragen i. Tillsammans försöker de efter bästa - eller sämsta, beroende på hur man ser det - förmåga att komma ur situationen, även om det ser omöjligt ut. Den är nämligen så osannolik att det inte ens skulle gå att göra en film av den.
Jag tänker lite på "Skumma snubbar" när jag ser filmen. Även det en engelsk film av det svarta och absurda slaget som bara skruvas till ytterligare ju längre den går. Det finns vissa likheter, men "A film with me in it" är betydligt mörkare och rolig, utan att gapskratten står som spön i backen.
Mark (Mark Doherty) är en arbetslös skådespelare. Hans granne Pierce (Dylan Moran) är en arbetslös regissör. När de är tillsammans försöker de spåna fram en bra filmidé. Eller Pierce spånar, Mark är mest angelägen om att en karaktär ska spela klarinett så att han kan få rollen. De bor i ett par skruttiga lägenheter där hyresvärden hela tiden är på dem om hyran. Mark har det värst - hans lägenhet håller verkligen på att falla i småbitar och hans flickvän Sally (Amy Huberman) blir allt mer besviken på Marks brist att bidra till uppehället. Förhållandet, liksom lägenheten, knakar i fogarna.
Till råga på allt har Mark en invalidiserad bror (David O'Doherty) att ta hand om samt en trött gammal hund. Men han har inget jobb och ingen tur med någonting. En tvättäkta loser vars liv inte kan bli värre. Eller kan det det? Ja, när allt är skit blir det ännu sämre. En rad märkliga händelser sker inom loppet av några minuter och Mark har plötsligt hamnat i en extremt knivig situation som Pierce också blir indragen i. Tillsammans försöker de efter bästa - eller sämsta, beroende på hur man ser det - förmåga att komma ur situationen, även om det ser omöjligt ut. Den är nämligen så osannolik att det inte ens skulle gå att göra en film av den.
Jag tänker lite på "Skumma snubbar" när jag ser filmen. Även det en engelsk film av det svarta och absurda slaget som bara skruvas till ytterligare ju längre den går. Det finns vissa likheter, men "A film with me in it" är betydligt mörkare och rolig, utan att gapskratten står som spön i backen.
EXTRAMATERIALET
En kortare bakomfilm och lite småplock är vad som bjuds bland extramaterialet.
TRE SAKER
1. Mark Doherty har skrivit manuset.
2. Mark Doherty och David O'Doherty är, trots de divergerande stavningarna på efternamnen, bröder på riktigt.
3. Skådespelaren Jonathan Rhys Meyers och regissören Neil Jordan gör cameos som sig själva, typ.
2. Mark Doherty och David O'Doherty är, trots de divergerande stavningarna på efternamnen, bröder på riktigt.
3. Skådespelaren Jonathan Rhys Meyers och regissören Neil Jordan gör cameos som sig själva, typ.
ANDERS JAKOBSON (2011-09-04)