Som förväntat när hajen blir krokodil
Killer Crocodile
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Att "Hajen" satte standarden för djurskräckisar överlag är vida känt, men den tillförde även något annat till skräckgenren, nämligen att inte avslöja monstret i all sin prakt förrän en bit in i filmen. Ridley Scott gjorde samma sak i "Alien" ett par år senare.
"Killer Crocodile" struntar totalt i det diskreta avslöjandet och brassar på med jättekrokodilen efter bara några sekunder (!) av filmen, vilket leder till öppningsscenen där filmens första offer går åt. Det är en tjej som simmar ut i vattnet medan pojkvännen sitter kvar på stranden. Den öppningsscenen låter bekant och visst finns det gott om "Hajen"-referenser i "Killer Crocodile". Se Tre saker för några av dem.
Grundhistorien i filmen går ut på att ett antal unga ekologer färdas längs en flod någonstans i världen. De gör mätningar i vattnet och märker att det blir mer och mer förorenat. Orsaken verkar vara ett par tunnor med radioaktivmärkning. Något elakt företag har dumpat skräp i vattnet alltså. Man får anta att det är den direkta orsaken till att en jättekrokodil numera simmar omkring i vattnet med speciell smak för människokött. Den gigantiska krokodilens väg korsas så klart med ekologernas, och först vill de skydda den från våldsamma jägare, men allt eftersom flera av dem ramlar ned i krokodilens gap ändras deras attityd till jättedjuret.
Den här italienska filmen med till större delen engelsktalande skådespelare gjordes 1989 och jag hade tippat på att den var betydligt äldre. Filmen är hyfsat välgjord men som alltid när det gäller djurskräckisar inte speciellt originell och jag tappar ganska snabbt intresset för vad som händer. Den följer tydligt den givna mallen, men samtidigt hade jag inte väntat mig något annat. Jag ska väl i och för sig poängtera att metoden som används för att till slut få kål på skräcken är lite smått oväntad och originell, men i övrigt är det samma gamla visa som vanligt.
Krokodilen ser stor ut och känns väldigt stor, vilket är en fördel när det ändå ska handla om ett riktigt rejält exemplar, men däremot känner man aldrig att det skulle kunna vara en riktig krokodil. Den är inte speciellt animerad - den blinkar inte ens - och alla har väl sett i något djurprogram hur en krokodil agerar när den överfaller något: först smyger den fram som en trästock i vattnet och sen blir det full fart när den livligt attackerar ett oskyldigt offer. Här handlar det om trästocksfasen mest hela tiden, förutom när lite stock footage används för att få in lite fart i djuret.
Fast det är lite strunt samma. Krokodilen fungerar och överfallen är härligt italienskt splattriga. Men något mästerverk är "Killer Crocodile" inte.
"Killer Crocodile" struntar totalt i det diskreta avslöjandet och brassar på med jättekrokodilen efter bara några sekunder (!) av filmen, vilket leder till öppningsscenen där filmens första offer går åt. Det är en tjej som simmar ut i vattnet medan pojkvännen sitter kvar på stranden. Den öppningsscenen låter bekant och visst finns det gott om "Hajen"-referenser i "Killer Crocodile". Se Tre saker för några av dem.
Grundhistorien i filmen går ut på att ett antal unga ekologer färdas längs en flod någonstans i världen. De gör mätningar i vattnet och märker att det blir mer och mer förorenat. Orsaken verkar vara ett par tunnor med radioaktivmärkning. Något elakt företag har dumpat skräp i vattnet alltså. Man får anta att det är den direkta orsaken till att en jättekrokodil numera simmar omkring i vattnet med speciell smak för människokött. Den gigantiska krokodilens väg korsas så klart med ekologernas, och först vill de skydda den från våldsamma jägare, men allt eftersom flera av dem ramlar ned i krokodilens gap ändras deras attityd till jättedjuret.
Den här italienska filmen med till större delen engelsktalande skådespelare gjordes 1989 och jag hade tippat på att den var betydligt äldre. Filmen är hyfsat välgjord men som alltid när det gäller djurskräckisar inte speciellt originell och jag tappar ganska snabbt intresset för vad som händer. Den följer tydligt den givna mallen, men samtidigt hade jag inte väntat mig något annat. Jag ska väl i och för sig poängtera att metoden som används för att till slut få kål på skräcken är lite smått oväntad och originell, men i övrigt är det samma gamla visa som vanligt.
Krokodilen ser stor ut och känns väldigt stor, vilket är en fördel när det ändå ska handla om ett riktigt rejält exemplar, men däremot känner man aldrig att det skulle kunna vara en riktig krokodil. Den är inte speciellt animerad - den blinkar inte ens - och alla har väl sett i något djurprogram hur en krokodil agerar när den överfaller något: först smyger den fram som en trästock i vattnet och sen blir det full fart när den livligt attackerar ett oskyldigt offer. Här handlar det om trästocksfasen mest hela tiden, förutom när lite stock footage används för att få in lite fart i djuret.
Fast det är lite strunt samma. Krokodilen fungerar och överfallen är härligt italienskt splattriga. Men något mästerverk är "Killer Crocodile" inte.
EXTRAMATERIALET
Ett par bildgallerier med affischer, stillbilder och lobbykort är vad som bjuds.
TRE SAKER
"Hajen"-referens #1: Så fort krokodilen dyker upp i bild blir musiken staccatoaktig på ett mycket bekant sätt...
"Hajen"-referens #2: En erfaren jägare ger sig fan på att ha ihjäl krokodilen till vilket pris som helst.
"Hajen"-referens #3: Krokodilen river ned en hel brygga i en attack.
"Hajen"-referens #2: En erfaren jägare ger sig fan på att ha ihjäl krokodilen till vilket pris som helst.
"Hajen"-referens #3: Krokodilen river ned en hel brygga i en attack.
ANDERS JAKOBSON (2011-10-04)