Gammal och ny filmmagi
Hugo
Genre: Barn o familjFormat: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: Paramount, 2012
Ljud: DTS 7.1 HD MA
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Jag tror det var många fler än jag som var tvungen att dubbelkolla att det faktiskt var Martin Scorsese som regisserat "Hugo". Det är på alla sätt och vis en film man aldrig skulle kunna tro att mannen bakom filmer som "Taxi Driver", "The Departed" och "Shutter Island" skulle göra. En visuellt storslagen familjefilm baserad på en barnbok - nej, det låter inte som Scorsese det. Men han behövde kanske en utmaning, och den klarade han av galant.
Scorsese har gjort stora, visuellt snygga filmer tidigare, men kanske inte så drömsk och maffig som "Hugo". Här tas vi till den här romantiska, gamla filmvarianten av 30-talets Paris, i synnerhet tågstationen Gare Montparnasse. Här bor den föräldralösa Hugo Cabret (Asa Butterfield) i det till synes hemliga system som knyter ihop alla klockor i stationshuset. Efter att hans far urmakaren (Jude Law) omkom i en brand blev Hugo omhändertagen av sin farbror vars jobb är att skruva upp klockorna. Men den försupna farbrorn är numera försvunnen och Hugo har i smyg tagit hans uppdrag. Från olika gluggar i urverken betraktar han ensam det lilla samhälle som en tågstation utgör.
Det enda han har kvar från sin far är en mekanisk man, en automat, som de båda försökte laga tillsammans. Automaten ska kunna skriva när den väl fungerar, men det gör den inte. Utifrån pappans anteckningsbok försöker Hugo hitta de mekaniska delar som saknas, och de flesta stjäl han från den melankoliska leksaksförsäljaren Georges (Ben Kingsley). Hugo åker dock fast och när Georges får se anteckningsboken blir han som förbytt och vägrar lämna tillbaka den. Tillsammans med Georges styvdotter Isabelle (Chloë Grace Moretz) försöker Hugo få tillbaka boken, och hamnar i ett hemlighetsmakeri där sanningen om Georges ska knyta ihop det mesta.
En bit in i filmen blir det plötsligt en märkligt fokus på filmhistoria, och lagom till när jag undrar varför filmen tog den här vändningen får det sin förklaring. Georges är i själva verket Georges Méliès - en av de tidiga filmkonstnärerna. Detta är i allra högsta grad en verklig person, och hans historia är korrekt återgiven i filmen. Det är oerhört fräckt att bygga en historia runt en verklig historia på det här viset för i slutändan blir det ny filmmagi om gammal filmmagi. Att Scorsese valde att göra filmen känns därför inte så konstigt helt plötsligt.
"Hugo" är en bra film. Oerhört välgjord med fina skådespelarinsatser och gott om kända ansikten i de många birollerna - Ray Winstone, Emily Mortimer, Christopher Lee, Helen McCrory, Michael Stuhlbarg, Frances de la Tour, Richard Griffiths och så Sacha Baron Cohen som krigskadad stationspolis med försmak för att tillfångata föräldralösa barn och placera dem på barnhem. Med andra ord innefattar Hugos äventyr en hel del spänning.
Slutresultatet blir underhållande för hela familjen samtidigt som det är en mycket snygg film med en väldigt fin koppling till filmhistorien som en extra bonus.
Scorsese har gjort stora, visuellt snygga filmer tidigare, men kanske inte så drömsk och maffig som "Hugo". Här tas vi till den här romantiska, gamla filmvarianten av 30-talets Paris, i synnerhet tågstationen Gare Montparnasse. Här bor den föräldralösa Hugo Cabret (Asa Butterfield) i det till synes hemliga system som knyter ihop alla klockor i stationshuset. Efter att hans far urmakaren (Jude Law) omkom i en brand blev Hugo omhändertagen av sin farbror vars jobb är att skruva upp klockorna. Men den försupna farbrorn är numera försvunnen och Hugo har i smyg tagit hans uppdrag. Från olika gluggar i urverken betraktar han ensam det lilla samhälle som en tågstation utgör.
Det enda han har kvar från sin far är en mekanisk man, en automat, som de båda försökte laga tillsammans. Automaten ska kunna skriva när den väl fungerar, men det gör den inte. Utifrån pappans anteckningsbok försöker Hugo hitta de mekaniska delar som saknas, och de flesta stjäl han från den melankoliska leksaksförsäljaren Georges (Ben Kingsley). Hugo åker dock fast och när Georges får se anteckningsboken blir han som förbytt och vägrar lämna tillbaka den. Tillsammans med Georges styvdotter Isabelle (Chloë Grace Moretz) försöker Hugo få tillbaka boken, och hamnar i ett hemlighetsmakeri där sanningen om Georges ska knyta ihop det mesta.
En bit in i filmen blir det plötsligt en märkligt fokus på filmhistoria, och lagom till när jag undrar varför filmen tog den här vändningen får det sin förklaring. Georges är i själva verket Georges Méliès - en av de tidiga filmkonstnärerna. Detta är i allra högsta grad en verklig person, och hans historia är korrekt återgiven i filmen. Det är oerhört fräckt att bygga en historia runt en verklig historia på det här viset för i slutändan blir det ny filmmagi om gammal filmmagi. Att Scorsese valde att göra filmen känns därför inte så konstigt helt plötsligt.
"Hugo" är en bra film. Oerhört välgjord med fina skådespelarinsatser och gott om kända ansikten i de många birollerna - Ray Winstone, Emily Mortimer, Christopher Lee, Helen McCrory, Michael Stuhlbarg, Frances de la Tour, Richard Griffiths och så Sacha Baron Cohen som krigskadad stationspolis med försmak för att tillfångata föräldralösa barn och placera dem på barnhem. Med andra ord innefattar Hugos äventyr en hel del spänning.
Slutresultatet blir underhållande för hela familjen samtidigt som det är en mycket snygg film med en väldigt fin koppling till filmhistorien som en extra bonus.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är genomarbetet och seriöst - med ett litet undantag... - och inte så överdrivet barnanpassat, speciellt inte featuretten om automater som innehåller en hel del maskiner med riktigt läskigt utseende som utan problem skulle skapat mardrömmar hos mig som barn... Dock är innehållet i featuretten, där hela historiken kring dessa skapelser berättas mycket intressant och sevärt.
Men det börjar med en bakomfilm som på sätt och vis fokuserar på barn, 3D och djur, vilka alla var nya bekantskaper för Martin Scorsese som filmskapare. I övrigt hälls det mycket kärlek över mannen med de svarta ögonbrynen, men det är väl välförtjänt, antar jag.
Den verkliga Georges Méliès och hans banbrytande verk från filmens riktiga barndom tas upp i en separat featurette. Det är faktiskt helt makalöst vad mannen åstadkom med befintlig teknik. Det känns som han uppfann varenda filmtrick som finns under den tid han höll på. Jag ser en tydlig koppling till Terry Gilliams gamla animationer, även om det inte nämns i filmen. Méliès filmer är som dem, fast gjorda i kameran.
En liten titt på en praktisk effekt i filmen där ett tåg kraschar en station - även detta plockat ur verkligheten - avslutar det seriösa extramaterialet. En imponerande återskapelse.
Det oseriösa är ett inslag där Sacha Baron Cohen sitter och drygar sig. Som balans till det övriga blir det ganska kul, speciellt som de övriga intervjuade hänger på.
Men det börjar med en bakomfilm som på sätt och vis fokuserar på barn, 3D och djur, vilka alla var nya bekantskaper för Martin Scorsese som filmskapare. I övrigt hälls det mycket kärlek över mannen med de svarta ögonbrynen, men det är väl välförtjänt, antar jag.
Den verkliga Georges Méliès och hans banbrytande verk från filmens riktiga barndom tas upp i en separat featurette. Det är faktiskt helt makalöst vad mannen åstadkom med befintlig teknik. Det känns som han uppfann varenda filmtrick som finns under den tid han höll på. Jag ser en tydlig koppling till Terry Gilliams gamla animationer, även om det inte nämns i filmen. Méliès filmer är som dem, fast gjorda i kameran.
En liten titt på en praktisk effekt i filmen där ett tåg kraschar en station - även detta plockat ur verkligheten - avslutar det seriösa extramaterialet. En imponerande återskapelse.
Det oseriösa är ett inslag där Sacha Baron Cohen sitter och drygar sig. Som balans till det övriga blir det ganska kul, speciellt som de övriga intervjuade hänger på.
TRE SAKER
1. Filmen gjordes i "riktig" 3D och finns även utgiven på 3D-blu-ray. Scenerna är maffiga redan i 2D men jag är ändå lite sugen på att se filmen i 3D.
2. Vid ett tidigare tillfälle har jag noterat likheten mellan Sacha Baron Cohen med mustasch och den fumliga engelska polisen Crabtree i "’allo ’allo ’emliga armén" och nu när Baron Cohen är klädd på ett liknande sätt - vilket kan skymtas på omslaget - är likheten extremt slående.
3. Ett litet minus för baksidetexten på omslaget. Om än bara några meningar kort, lyckas den avslöja slutklämmen på filmen på ett ofint sätt.
2. Vid ett tidigare tillfälle har jag noterat likheten mellan Sacha Baron Cohen med mustasch och den fumliga engelska polisen Crabtree i "’allo ’allo ’emliga armén" och nu när Baron Cohen är klädd på ett liknande sätt - vilket kan skymtas på omslaget - är likheten extremt slående.
3. Ett litet minus för baksidetexten på omslaget. Om än bara några meningar kort, lyckas den avslöja slutklämmen på filmen på ett ofint sätt.
ANDERS JAKOBSON (2012-07-31)