En utmärkt och viktig dokumentär
Palme
Genre: DokumentärFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox Vision, 2013
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
1 mars 1986. Jag är tolv år och väcks på morgonen av min mamma som sätter sig på sängkanten och ser allvarlig ut. Jag känner igen detta beteende för det betyder att någon dött. "Det har hänt något otäckt", säger hon. "Olof Palme har blivit mördad". Min familj var starkt socialdemokratisk. Som liten parvel gick jag med i första maj-tågen och min pappa var engagerad, kanske till och med ordförande, i den superlokala föreningen. Den här dagen satt han mest framför tv:n som extrasände nyheter hela dagen. Själv tassade jag omkring för att inte störa och kanaliserade sedan mina egna känslor i en i dag mycket pinsam dikt till Olof Palmes minne (med det tveksamma rimmet "första mars/fredens marsch") som publicerades först i lokalföreningens nyhetsbrev och sedan i lokaltidningen.
Jag var nog i exakt rätt ålder för att bli påverkad av detta mord. Än i dag är jag smått irriterad över att mordgåtan aldrig fått sin definitiva lösning och än i dag kan jag inte låta bli att tänka på den där karaktäristiska blodfläcken när jag går på Sveavägen i Stockholm. Den är fastetsad för evigt, precis som de rasande tornen på Manhattan blev femton år senare.
Det känns - inte minst efter att ha sett den utmärkta dokumentären "Palme" - som om det hände något med Sverige den där bistra mordnatten. Hur hade livet varit om Palme inte hade blivit mördad? Det får vi aldrig veta.
Nu i vuxen ålder är jag betydligt mer mottaglig för politikern Palme. Då var politik något obegripligt och politiker i synnerhet tämligen tråkiga figurer som malde på om saker jag som barn inte kunde relatera till eller förstå. Där fyller dokumentären en både kunskapsmässig och emotionell lucka som jag på sätt och vis sett fram emot att få fylla. Här berättas nämligen på ett tydligt och bra sätt Olof Palmes politiska karriär som tog fart när han helt oväntat anställdes som assistent till dåvarande partiledaren och stadsministern Tage Erlander. Det är otroligt kul att se alla gamla arkivbilder som ger en väldigt bra bild av Palmes karisma och vältalighet som definitivt var en stor anledning till att han snabbt blev omtyckt.
Det är så kul att jämföra med den bild man har av moderna politiker. Palme verkade ha en kompetens som jag inte riktigt hittar i dag. Bara en sådan sak att han förde sig obehindrat på engelska, franska och spanska. Det är så många detaljer här och där som får mig att tycka att den unge Palme skulle utan problem kunnat vara en av de där supersmarta och vältaliga figurerna i President Barlets stabb i "Vita huset".
Dokumentären blir successivt allt mörkare och mörkare, vilket på något vis speglar samhället. Därför är filmen inte enbart en bra dokumentation av Palmes politiska liv utan även om Sverige där vi får se den ena oskyldiga bilden efter den andra. Man hajar till när toppolitiker intervjuas samtidigt som de tar på sig kläderna, eller när Palme efter en valseger ber journalisterna att stänga av kamerorna när han ska plocka fram husnyckeln ur sitt gömställe. Det är chockerande på något sätt.
Det finns inget att klaga på. "Palme" är en ypperlig film och extremt sevärd.
Jag var nog i exakt rätt ålder för att bli påverkad av detta mord. Än i dag är jag smått irriterad över att mordgåtan aldrig fått sin definitiva lösning och än i dag kan jag inte låta bli att tänka på den där karaktäristiska blodfläcken när jag går på Sveavägen i Stockholm. Den är fastetsad för evigt, precis som de rasande tornen på Manhattan blev femton år senare.
Det känns - inte minst efter att ha sett den utmärkta dokumentären "Palme" - som om det hände något med Sverige den där bistra mordnatten. Hur hade livet varit om Palme inte hade blivit mördad? Det får vi aldrig veta.
Nu i vuxen ålder är jag betydligt mer mottaglig för politikern Palme. Då var politik något obegripligt och politiker i synnerhet tämligen tråkiga figurer som malde på om saker jag som barn inte kunde relatera till eller förstå. Där fyller dokumentären en både kunskapsmässig och emotionell lucka som jag på sätt och vis sett fram emot att få fylla. Här berättas nämligen på ett tydligt och bra sätt Olof Palmes politiska karriär som tog fart när han helt oväntat anställdes som assistent till dåvarande partiledaren och stadsministern Tage Erlander. Det är otroligt kul att se alla gamla arkivbilder som ger en väldigt bra bild av Palmes karisma och vältalighet som definitivt var en stor anledning till att han snabbt blev omtyckt.
Det är så kul att jämföra med den bild man har av moderna politiker. Palme verkade ha en kompetens som jag inte riktigt hittar i dag. Bara en sådan sak att han förde sig obehindrat på engelska, franska och spanska. Det är så många detaljer här och där som får mig att tycka att den unge Palme skulle utan problem kunnat vara en av de där supersmarta och vältaliga figurerna i President Barlets stabb i "Vita huset".
Dokumentären blir successivt allt mörkare och mörkare, vilket på något vis speglar samhället. Därför är filmen inte enbart en bra dokumentation av Palmes politiska liv utan även om Sverige där vi får se den ena oskyldiga bilden efter den andra. Man hajar till när toppolitiker intervjuas samtidigt som de tar på sig kläderna, eller när Palme efter en valseger ber journalisterna att stänga av kamerorna när han ska plocka fram husnyckeln ur sitt gömställe. Det är chockerande på något sätt.
Det finns inget att klaga på. "Palme" är en ypperlig film och extremt sevärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen blev självklart nominerad till en Guldbagge för Bästa dokumentärfilm, men vann inte. I stället blev det två andra Guldbaggar för bästa klippning och bästa musik.
2. Musiken är gjord av Benny Anderssons vars huvudtema "Sorgmarsch" är en oerhört bra komposition som verkligen fångar in känslan av sorg och Sverige.
3. Filmen visades som en miniserie i tre längre delar på SVT och jag är faktiskt lite förvånad över att denna version inte fanns med som alternativ på DVD:n.
2. Musiken är gjord av Benny Anderssons vars huvudtema "Sorgmarsch" är en oerhört bra komposition som verkligen fångar in känslan av sorg och Sverige.
3. Filmen visades som en miniserie i tre längre delar på SVT och jag är faktiskt lite förvånad över att denna version inte fanns med som alternativ på DVD:n.
ANDERS JAKOBSON (2013-02-27)