Fyller i kunskapsluckorna
Mandela: Vägen till frihet
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
När jag upptäckte Idris Elba som den karismatiska Stringer Bell i "The Wire" tänkte jag aldrig en sekund på att han skulle vara klockren för att spela Nelson Mandela. Den långa och muskulösa engelsmannen har dykt upp i lite allt möjligt sedan "The Wire" (huvudrollen i polisserien "Luther" som jag ännu inte sett och nyligen i "Pacific Rim") och har nu gjort sin karriärs största roll som den sydafrikanska ikonen.
Jag ska erkänna att min Mandela-kunskap egentligen börjar med att han satt fängslad länge för att sedan släppas ut och bli den där jätteikonen och sedermera Sydafrikas president. Filmen börjar lyckligtvis tidigare i Mandelas liv och fyller i kunskapsluckorna. Under 40-talet är Mandela advokat och ser från dag till dag hur den svarta befolkningen lider av apartheidregimen och så småningom börjar han engagera sig i ANC och blir snabbt en "farlig" person och jagas av polisen. Han döms till livstidsfängelse på Robben Island där de svarta har ännu mindre rättigheter. Mandela ber tidigt om att de ska få ha långbyxor i stället för shorts. "Man måste börja smått", menar han, men det ska ta lång tid innan önskemålet blir verklighet.
Parallellt med tiden i fängelset följer vi frun Winnie Mandela (Naomie Harris) som inte har det överdrivet lätt och fängslas samtidigt som deras barn lämnas ensamma. Den långa separationen gör att Nelson och Winnie växer i från varandra, vilket får konsekvenser när Nelson väl släpps ut som en grånad och gammal man.
Det här med att låta en skådespelare gestalta en och samma människa över en väldigt lång tid är förstås lite riskabelt. Det är lätt att acceptera Elba som Mandela i hans krafts unga dagar, medan det är lite svårare att ta in honom i grått hår och gammelmanssmink. Men det går, för gestaltningen är överlag mycket bra. Det är inte Stringer Bell som plockat av sig sköna tröjor och guldklockor och blivit en av tidernas största krigare för mänskliga rättigheter, utan det är Nelson Mandela som står där.
Filmen bygger på Mandelas egen självbiografi och även om man i stora drag kan Mandelas historia blir det en spännande och gripande historia, men jag kan inte riktigt erkänna mig golvad av filmen. Bra och välgjord, men ingen klassiker.
Jag ska erkänna att min Mandela-kunskap egentligen börjar med att han satt fängslad länge för att sedan släppas ut och bli den där jätteikonen och sedermera Sydafrikas president. Filmen börjar lyckligtvis tidigare i Mandelas liv och fyller i kunskapsluckorna. Under 40-talet är Mandela advokat och ser från dag till dag hur den svarta befolkningen lider av apartheidregimen och så småningom börjar han engagera sig i ANC och blir snabbt en "farlig" person och jagas av polisen. Han döms till livstidsfängelse på Robben Island där de svarta har ännu mindre rättigheter. Mandela ber tidigt om att de ska få ha långbyxor i stället för shorts. "Man måste börja smått", menar han, men det ska ta lång tid innan önskemålet blir verklighet.
Parallellt med tiden i fängelset följer vi frun Winnie Mandela (Naomie Harris) som inte har det överdrivet lätt och fängslas samtidigt som deras barn lämnas ensamma. Den långa separationen gör att Nelson och Winnie växer i från varandra, vilket får konsekvenser när Nelson väl släpps ut som en grånad och gammal man.
Det här med att låta en skådespelare gestalta en och samma människa över en väldigt lång tid är förstås lite riskabelt. Det är lätt att acceptera Elba som Mandela i hans krafts unga dagar, medan det är lite svårare att ta in honom i grått hår och gammelmanssmink. Men det går, för gestaltningen är överlag mycket bra. Det är inte Stringer Bell som plockat av sig sköna tröjor och guldklockor och blivit en av tidernas största krigare för mänskliga rättigheter, utan det är Nelson Mandela som står där.
Filmen bygger på Mandelas egen självbiografi och även om man i stora drag kan Mandelas historia blir det en spännande och gripande historia, men jag kan inte riktigt erkänna mig golvad av filmen. Bra och välgjord, men ingen klassiker.
EXTRAMATERIALET
Fem bakomfilmer utgör extramaterialet. Allt inleds med en lite längre making of som berättar hur filmen kom till och allt det där. Resterande fyra bakomfilmer är kortare och fokuserar på olika ämnen - musik, produktionsdesign, smink och specialeffekter. Allting är dessvärre väldigt löst i kanterna och inte så fokuserat som man hade önskat, och det är dessutom frikostigt med klipp ur filmen.
Jag upplever inte extramaterialet som direkt tillfredsställande.
Jag upplever inte extramaterialet som direkt tillfredsställande.
TRE SAKER
1. Nelson Mandela dog 95 år gammal samma kväll som filmen hade premiär i London. Hans döttrar Zindzi och Zenani fanns i publiken och propsade på att filmen skulle visas. Resten av publiken fick veta nyheten först efter filmen rullat klart.
2. Den politiska thrillern "Endgame" handlar delvis om Mandelas samtal inför frigivningen. Där spelades han av Idris Elbas "The Wire"-kompis Clarke Peters.
3. Ytterligare en film i vårt arkiv med Mandela i en av huvudrollerna är "Invictus - De oövervinneliga" vars nutid utspelar sig efter att denna film slutat.
2. Den politiska thrillern "Endgame" handlar delvis om Mandelas samtal inför frigivningen. Där spelades han av Idris Elbas "The Wire"-kompis Clarke Peters.
3. Ytterligare en film i vårt arkiv med Mandela i en av huvudrollerna är "Invictus - De oövervinneliga" vars nutid utspelar sig efter att denna film slutat.
ANDERS JAKOBSON (2014-06-02)