Visuellt snygg och egentligen en bra film
The Fifth Estate
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Det är lite intressant att se "The Fifth Estate" om Julian Assange och WikiLeaks mindre än en månad sedan jag såg dokumentären "We Steal Secrets: The Story of WikiLeaks". Samtidigt blir det lite tråkigt för även om den ena är en lite halvtorr dokumentär och den andra en halvrafflande dramathriller är det i grund och botten exakt samma historia som berättas. Av förklarliga skäl, "The Fifth Estate" bygger ju på de verkliga händelser som skildrades i "We Steal Secrets".
I mitt fall blir det dessvärre till en nackdel att jag redan har hela storyn i färskt minne för den drygt två timmar långa dramathrillern får inte alls samma effekt som jag inbillar mig att den får på de som ser den utan att ha dokumentären i bagaget.
Hur som helst: Filmen fokuserar mycket på Assanges (Benedict Cumberbatch) "vänskap" med den tyske hackern Daniel Berg (Daniel Brühl). Jag skriver "vänskap" inom citattecken då det råder delade meningar mellan de båda huruvida de är vänner eller inte, och med tanke på hur det går är citattecknen motiverade. Berg blir Assanges första medhjälpare och tillsammans utvecklar de WikiLeaks till att bli en seriös plattform för läckta politiska hemligheter. De börjar samarbeta med Der Spiegel, The Guardian och New York Times och publicerar obekväm information om kriget i Afghanistan och blir därmed en farlig aktör som ömsom upprör och ömsom bejublas. Assange och WikiLeaks börjar leva farligt och i och med det börjar Assange bara bete sig allt märkligare och märkligare och relationen till Berg blir bara sämre och sämre.
Det är en snygg film, främst för att manusförfattaren Josh Singer och regissören Bill Condon kommit runt det eviga problemet med historier om folk som sitter vid datorer på ett fiffigt sätt. Delvis utnyttjas - och jag kan knappt tro att jag använder ordet - "cyberrymdsgrafik" (terminalfönster med gröna tecken mot svartbakgrund, rutsystem, stora pixlar etc) för att illustrera vad de håller på med, men även rent metaforiska bilder med gigantiska kontorslandskap gör att det visuellt blir lite extra spännande. Det är riktigt snyggt gjort.
Egentligen är det en ganska bra film, men jag har lite svårt att hålla intresset uppe i två timmar. Jag kan historien innan jag ens sett filmen och då hjälper tyvärr inte bra skådespelarinsatser och ett snyggt utseende riktigt hela vägen.
I mitt fall blir det dessvärre till en nackdel att jag redan har hela storyn i färskt minne för den drygt två timmar långa dramathrillern får inte alls samma effekt som jag inbillar mig att den får på de som ser den utan att ha dokumentären i bagaget.
Hur som helst: Filmen fokuserar mycket på Assanges (Benedict Cumberbatch) "vänskap" med den tyske hackern Daniel Berg (Daniel Brühl). Jag skriver "vänskap" inom citattecken då det råder delade meningar mellan de båda huruvida de är vänner eller inte, och med tanke på hur det går är citattecknen motiverade. Berg blir Assanges första medhjälpare och tillsammans utvecklar de WikiLeaks till att bli en seriös plattform för läckta politiska hemligheter. De börjar samarbeta med Der Spiegel, The Guardian och New York Times och publicerar obekväm information om kriget i Afghanistan och blir därmed en farlig aktör som ömsom upprör och ömsom bejublas. Assange och WikiLeaks börjar leva farligt och i och med det börjar Assange bara bete sig allt märkligare och märkligare och relationen till Berg blir bara sämre och sämre.
Det är en snygg film, främst för att manusförfattaren Josh Singer och regissören Bill Condon kommit runt det eviga problemet med historier om folk som sitter vid datorer på ett fiffigt sätt. Delvis utnyttjas - och jag kan knappt tro att jag använder ordet - "cyberrymdsgrafik" (terminalfönster med gröna tecken mot svartbakgrund, rutsystem, stora pixlar etc) för att illustrera vad de håller på med, men även rent metaforiska bilder med gigantiska kontorslandskap gör att det visuellt blir lite extra spännande. Det är riktigt snyggt gjort.
Egentligen är det en ganska bra film, men jag har lite svårt att hålla intresset uppe i två timmar. Jag kan historien innan jag ens sett filmen och då hjälper tyvärr inte bra skådespelarinsatser och ett snyggt utseende riktigt hela vägen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Trist nog är detta en film där tyskarna pratar engelska med tysk brytning i stället för att prata tyska med varandra (på Der Spiegels redaktion, till exempel). Fånigt - filmen hade knappast blivit sämre om de fått prata som de gör.
2. Jag gillar verkligen Benedict Cumberbatch. Han är alltid bra och stabil, men jag har lite svårt för att ta honom helt på 100 procent allvar när han ser ut som en halvgalen albino-Bondskurk. Men det är egentligen en liten bisak.
3. Julian Assanges trassel i Sverige är inte med i själva spelfilmen, men nämns i lite textinformation som avslutar filmen. I övrigt representeras Sverige av Alicia Vikander som gör en roll i filmen.
2. Jag gillar verkligen Benedict Cumberbatch. Han är alltid bra och stabil, men jag har lite svårt för att ta honom helt på 100 procent allvar när han ser ut som en halvgalen albino-Bondskurk. Men det är egentligen en liten bisak.
3. Julian Assanges trassel i Sverige är inte med i själva spelfilmen, men nämns i lite textinformation som avslutar filmen. I övrigt representeras Sverige av Alicia Vikander som gör en roll i filmen.
ANDERS JAKOBSON (2014-02-20)