Sentimentalt från andra sidan slaget
Letters from Iwo Jima
Genre: KrigFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Warner Bros., 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Clint Eastwoods andra film om slaget vid Iwo Jima filmades samtidigt som "Flags of our fathers" och berättar den andra sidans - japanernas - historia.
Slaget vid Iwo Jima var dömt redan från början. Japanerna stod med 22 000 soldater utan hopp om förstärkningar mot amerikanernas 70 000 och när slaget var över hade bara ett tusental japaner överlevt. Både soldaterna och några officerare hade hellre sett att ön frivilligt gavs till amerikanerna, eller ännu hellre att den sjönk till havets botten, men Iwo Jima var den sista utposten för att försvara fastlandet, och till skillnad från amerikanerna var japanerna inställda på att inte återvända hem.
Historien följer i sak två personer. Soldaten Saigo och generallöjtnanten Kuribayashi. Deras öden korsas ett par gånger under filmens gång. När Kuribayashi anländer till ön börjar han ordna till den oorganiserade försvarsplanen, något som han inte blir helt populär för bland de övriga officerarna. Kuribayashi inser det allvarliga problemet med den desarmerade försvarsstyrkan och kommer på att de ska utnyttja öns grottsystem för sitt försvar, något som visar sig vara effektivt.
Saigo är en ung bagare som lämnat havande fru hemma för att delta i kriget. Han är egentligen en usel soldat som bestraffas på olika sätt, men han ser också poängen i Kuribayashis - en av de få officerarna som faktiskt behandlar honom väl - ledarskap och blir honom trogen.
Båda skriver regelbundet brev hem, därav filmens titel.
"Letters from Iwo Jima" har helt klart ett betydligt mer sentimentalt anslag än "Flags of our fathers" även om stridsscenerna är lika autentiska och brutala. Det är mer människorna som står i fokus, och det är bra. I "Flags of our fathers" såg man knappt några japaner alls - de var bara en ansiktslös ondska. Här får de ett ansikte och framför allt ett hjärta som visar att i ett krig så är de inblandade lika, oavsett vilken sida de står på.
I kombination med "Flags of our fathers" är "Letters from Iwo Jima" ett stort episkt drama, ett jätteprojekt som Clint Eastwood säkert rott i hamn på ett skickligt sätt.
Slaget vid Iwo Jima var dömt redan från början. Japanerna stod med 22 000 soldater utan hopp om förstärkningar mot amerikanernas 70 000 och när slaget var över hade bara ett tusental japaner överlevt. Både soldaterna och några officerare hade hellre sett att ön frivilligt gavs till amerikanerna, eller ännu hellre att den sjönk till havets botten, men Iwo Jima var den sista utposten för att försvara fastlandet, och till skillnad från amerikanerna var japanerna inställda på att inte återvända hem.
Historien följer i sak två personer. Soldaten Saigo och generallöjtnanten Kuribayashi. Deras öden korsas ett par gånger under filmens gång. När Kuribayashi anländer till ön börjar han ordna till den oorganiserade försvarsplanen, något som han inte blir helt populär för bland de övriga officerarna. Kuribayashi inser det allvarliga problemet med den desarmerade försvarsstyrkan och kommer på att de ska utnyttja öns grottsystem för sitt försvar, något som visar sig vara effektivt.
Saigo är en ung bagare som lämnat havande fru hemma för att delta i kriget. Han är egentligen en usel soldat som bestraffas på olika sätt, men han ser också poängen i Kuribayashis - en av de få officerarna som faktiskt behandlar honom väl - ledarskap och blir honom trogen.
Båda skriver regelbundet brev hem, därav filmens titel.
"Letters from Iwo Jima" har helt klart ett betydligt mer sentimentalt anslag än "Flags of our fathers" även om stridsscenerna är lika autentiska och brutala. Det är mer människorna som står i fokus, och det är bra. I "Flags of our fathers" såg man knappt några japaner alls - de var bara en ansiktslös ondska. Här får de ett ansikte och framför allt ett hjärta som visar att i ett krig så är de inblandade lika, oavsett vilken sida de står på.
I kombination med "Flags of our fathers" är "Letters from Iwo Jima" ett stort episkt drama, ett jätteprojekt som Clint Eastwood säkert rott i hamn på ett skickligt sätt.
EXTRAMATERIALET
Även "Letters from Iwo Jima" har ett rikt och smått udda extramaterial. En bakomfilm ger oss förklaringarna till att filmen blev av och förklarar också att slaget vid Iwo Jima är något japanerna inte pratat speciellt mycket om sedan det hände, något som inte lärs ut i skolan och som inte dokumenterats speciellt väl, så det krävdes mycket research för att få till historien.
Vi får också en presentation av karaktärerna och skådespelarna som gör dem, vägledda av den japanska rollbesättaren.
Extramaterialet avslutas sen av två inslag som inte hör till vanligheterna på DVD:er. Den första är från världspremiären i Tokyo inför 10 000 besökare. Det vi får se är när fyra av skådespelarna, manusförfattaren, producenten och Clint Eastwood presenteras innan filmen och alla ombes hålla ett litet tal. Det står klart att japanerna är mycket stolta över att få föra fram denna historia i ljuset igen. En rolig detalj är att det finns en person på scenen vars enda uppgift är att höja eller sänka mikrofonstativet. Bara i Japan!
Det andra inslaget är en presskonferens med samma folk där många av journalisterna undrar mycket om hur Clint Eastwood kunde regissera på ett språk han inte förstod, hur han avgjorde om tagningarna var bra etc. En intressant frågeställning som Eastwood hanterar galant.
Även här är det tydligt att extramaterialet ger mer tyngd åt historien, precis som det ska vara när filmen bygger på verkligheten.
Vi får också en presentation av karaktärerna och skådespelarna som gör dem, vägledda av den japanska rollbesättaren.
Extramaterialet avslutas sen av två inslag som inte hör till vanligheterna på DVD:er. Den första är från världspremiären i Tokyo inför 10 000 besökare. Det vi får se är när fyra av skådespelarna, manusförfattaren, producenten och Clint Eastwood presenteras innan filmen och alla ombes hålla ett litet tal. Det står klart att japanerna är mycket stolta över att få föra fram denna historia i ljuset igen. En rolig detalj är att det finns en person på scenen vars enda uppgift är att höja eller sänka mikrofonstativet. Bara i Japan!
Det andra inslaget är en presskonferens med samma folk där många av journalisterna undrar mycket om hur Clint Eastwood kunde regissera på ett språk han inte förstod, hur han avgjorde om tagningarna var bra etc. En intressant frågeställning som Eastwood hanterar galant.
Även här är det tydligt att extramaterialet ger mer tyngd åt historien, precis som det ska vara när filmen bygger på verkligheten.
TRE SAKER
1. Ken Watanabe som spelar Kuribayashi är för oss västerlänningar kanske mest känd som Ra'l As Ghul (den första) i "Batman Begins". Kazunari Ninomiya som spelar Saigo är i sin tur en jättekändis i Japan, men inte som skådespelare utan som Idol-kändis med ett framgångsrikt popband.
2. Vid ett par tillfällen går de båda filmerna ihop. Dels återanvänds några stridsscener men även några luckor från "Flags of our fathers" får sin förklaring.
3. Den blekta nyansen i filmen/filmerna är väldigt effektiv för att tidsbestämma berättelsen, och speciellt effektiv när flaggor och explosioner inte är blekta.
2. Vid ett par tillfällen går de båda filmerna ihop. Dels återanvänds några stridsscener men även några luckor från "Flags of our fathers" får sin förklaring.
3. Den blekta nyansen i filmen/filmerna är väldigt effektiv för att tidsbestämma berättelsen, och speciellt effektiv när flaggor och explosioner inte är blekta.
ANDERS JAKOBSON (2007-07-17)