Världen innanför och utanför stridsvagnen
Fury
Genre: KrigFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2015
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Senast Brad Pitt spelade nazidräpande soldat hette filmen "Inglourious Basterds" och Pitts karaktär var både blodtörstig och kass på språk. Här är han trött på blodet men duktig på tyska, och skillnaderna mellan Quentin Tarantinos historierevision och David Ayers realistiska andra världskrigsskildring är förstås större än likheterna.
Det andra världskriget är en aldrig sinande inspirationskälla till filmer. Det har gjorts hur många som helst, och det kommer att göras många fler. "Fury" är dock den första film jag sett som specifikt handlar om ett litet team i en stridsvagn under den sista tiden av kriget. 1945 är striderna jobbigare än någonsin. Alla är trötta och vill bara att kriget ska ta slut. Vinsterna sitter längre in och förlusterna svider hårdare. Förbanden minskas och försvinner och i båda lägren gräver militären djupare för att hitta nya människor att slänga in i krigets bistra verklighet. Bland nazisterna har det gått så långt att kvinnor och barn får gevär i sina nävar. Bland amerikanerna sätts oerfarna soldater in i skarpt läge vare sig de själva eller någon annan vill det.
Pitt spelar Don "Wardaddy" Collier, den erfarna ledaren av en Sherman-tank. Han och hans team Boyd "Bible" Swan (Shia LaBeouf), Trini "Gordo" Garcia (Michael Peña) och Grady "Coon-Ass" Travis (Jon Bernthal) har precis förlorat en kollega. Resterna av honom finns delvis utsmetat inuti deras stridsvagn "Fury". Den oerfarna administratören Norman Ellison (Logan Lerman) blir deras femte medlem och han får inleda med att svabba upp sin föregångare. Teamet är inte glada över riskerna det innebär att ta in en oerfaren soldat, och Norman är inte glad över att bli inkastad i en värld - både innanför och utanför tankens pansar - som han inte hör hemma i. Wardaddy ställer tuffa krav - antingen är han med och dödar nazister, eller så blir han själv dödad, och när Norman fått smaka på verkligheten ett par gånger vinner han sin plats i teamet. Detta lagom till att "Fury" ställs inför sin viktigaste strid någonsin. En omöjlig strid, dömd att misslyckas men som ändå måste genomföras.
Ända sedan Steven Spielberg gjorde intima krigsscener i "Rädda menige Ryan" har andra världskrigsfilmerna känts mer realistiska. Våldet har varit ärligare och de psykiska förhållandena mer smärtsamma. Detta tar sig uttryck även i "Fury" där vi tidigt i filmen får se Norman ta hand om en fjärdedel av sin föregångares ansikte, för att senare se samma Norman gråtande tvingas skjuta en nazist. I de smutsiga, uppgivna ansiktena ser vi vad kriget gjort med männen i filmen och det är ingen upplyftande syn.
Nu kan man diskutera om "Fury" kommer med något nytt till krigsfilmsgenren eller inte. Jag tycker att det är lite både och. Samtidigt som jag är mätt på andra världskrigsskildringar nu, tycker jag ändå att "Fury" tillför något. Den originella miljön är något nytt och den autentiska känslan lyfter helheten.
Det andra världskriget är en aldrig sinande inspirationskälla till filmer. Det har gjorts hur många som helst, och det kommer att göras många fler. "Fury" är dock den första film jag sett som specifikt handlar om ett litet team i en stridsvagn under den sista tiden av kriget. 1945 är striderna jobbigare än någonsin. Alla är trötta och vill bara att kriget ska ta slut. Vinsterna sitter längre in och förlusterna svider hårdare. Förbanden minskas och försvinner och i båda lägren gräver militären djupare för att hitta nya människor att slänga in i krigets bistra verklighet. Bland nazisterna har det gått så långt att kvinnor och barn får gevär i sina nävar. Bland amerikanerna sätts oerfarna soldater in i skarpt läge vare sig de själva eller någon annan vill det.
Pitt spelar Don "Wardaddy" Collier, den erfarna ledaren av en Sherman-tank. Han och hans team Boyd "Bible" Swan (Shia LaBeouf), Trini "Gordo" Garcia (Michael Peña) och Grady "Coon-Ass" Travis (Jon Bernthal) har precis förlorat en kollega. Resterna av honom finns delvis utsmetat inuti deras stridsvagn "Fury". Den oerfarna administratören Norman Ellison (Logan Lerman) blir deras femte medlem och han får inleda med att svabba upp sin föregångare. Teamet är inte glada över riskerna det innebär att ta in en oerfaren soldat, och Norman är inte glad över att bli inkastad i en värld - både innanför och utanför tankens pansar - som han inte hör hemma i. Wardaddy ställer tuffa krav - antingen är han med och dödar nazister, eller så blir han själv dödad, och när Norman fått smaka på verkligheten ett par gånger vinner han sin plats i teamet. Detta lagom till att "Fury" ställs inför sin viktigaste strid någonsin. En omöjlig strid, dömd att misslyckas men som ändå måste genomföras.
Ända sedan Steven Spielberg gjorde intima krigsscener i "Rädda menige Ryan" har andra världskrigsfilmerna känts mer realistiska. Våldet har varit ärligare och de psykiska förhållandena mer smärtsamma. Detta tar sig uttryck även i "Fury" där vi tidigt i filmen får se Norman ta hand om en fjärdedel av sin föregångares ansikte, för att senare se samma Norman gråtande tvingas skjuta en nazist. I de smutsiga, uppgivna ansiktena ser vi vad kriget gjort med männen i filmen och det är ingen upplyftande syn.
Nu kan man diskutera om "Fury" kommer med något nytt till krigsfilmsgenren eller inte. Jag tycker att det är lite både och. Samtidigt som jag är mätt på andra världskrigsskildringar nu, tycker jag ändå att "Fury" tillför något. Den originella miljön är något nytt och den autentiska känslan lyfter helheten.
EXTRAMATERIALET
Utöver nästan en timme med borttaget eller utökat material finns det några bakomfilmer som ger en tillfredsställande titt på filmen. Mycket fokus läggs på att poängtera hur "verklig" filmen är.
Skådespelarna fick träffa krigsveteraner - nu i 90-årsåldern - som berättade om vad de upplevde. Riktiga pansarvagnar från förr användes, och mycket annat gjordes på sätt som var mer verkligt än filmiskt. Allt har bidragit till en realistisk känsla i filmen, vilket gör filmupplevelsen starkare för oss tittare.
Skådespelarna fick träffa krigsveteraner - nu i 90-årsåldern - som berättade om vad de upplevde. Riktiga pansarvagnar från förr användes, och mycket annat gjordes på sätt som var mer verkligt än filmiskt. Allt har bidragit till en realistisk känsla i filmen, vilket gör filmupplevelsen starkare för oss tittare.
TRE SAKER
1. De som missat Shia LaBeoufs något märkliga beteende under de senaste åren blir kanske förvånade över följande trivia: Såret som som LaBeoufs karaktär har på kinden orsakade han sig själv när det behövdes. Det ryktas även att LaBeouf drog ut en tand på sig själv och undvek att duscha under hela inspelningen. Mysigt! Dessutom lär LaBeouf funnit gud under inspelningen.
2. Filmen är till större delen inspelad i England som alltså ska föreställa Tyskland.
3. Manusförfattaren och regissören David Ayer har gjort en hel del action tidigare, bland annat manus till "The Fast and the Furious" och "Training Day" samt manus och regi till filmer som "Harsh Times", "End of Watch" och "Sabotage". Härnäst kommer han att dyka in i DC:s filmuniversum med ensemblefilmen "Suicide Squad".
2. Filmen är till större delen inspelad i England som alltså ska föreställa Tyskland.
3. Manusförfattaren och regissören David Ayer har gjort en hel del action tidigare, bland annat manus till "The Fast and the Furious" och "Training Day" samt manus och regi till filmer som "Harsh Times", "End of Watch" och "Sabotage". Härnäst kommer han att dyka in i DC:s filmuniversum med ensemblefilmen "Suicide Squad".
ANDERS JAKOBSON (2015-03-06)