Stabila insatser men ingen märkvärdig film
Grandma
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2016
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Filmer där tre generationer kvinnor strålar samman hör kanske inte till det vanligaste i utbudet, men de finns. För snart tio år sedan såg jag och skrev om "Georgia Rule" för DVDKritik.ses räkning där jag till och med kallade Lindsay Lohan för "en högklassig skådespelerska". Den ni! Där handlade det om tre generationer, mormor, mor och dotter, med sin beskärda del av problem och trassliga relationer.
Ungefär samma upplägg är det i "Grandma" där Lily Tomlin spelar titelrollen och således familjens äldste medlem. När filmen inleds gör mormor Elle slut med sin betydligt yngre flickvän (Judy Greer) som hon menar inte betydde speciellt mycket trots fyra månader ihop. I alla fall inte i jämförelse med Elles livlånga förhållande med den numera avlidna Violet. Lite elakt avfärdar Elle flickvännen som "en fotnot", men när avskedet är sagt och husnycklarna återlämnade gråter hon hejdlöst i duschen.
Barnbarnet Sage (Julia Garner) söker upp henne. Hon är på smällen och har bokat tid för abort och måste skrapa ihop pengar inom ett par timmar. Urfattiga Elle har inte mycket att låna ut, och att vända sig till mittengenerationen, Elles dotter och Sage mamma Judy (Marcia Gay Harden) finns inte på kartan. Än. I stället tar Elle med sig barnbarnet i sin skruttiga bil och försöker göra vad som går på de få timmar de har på sig, om det så handlar om att hota barnets far (Nat Wolff) eller leta upp personer från det förflutna (Sam Elliott).
Det oundvikliga är förstås att söka upp Judy, men med det bubblar bristande relationer upp till ytan och den här roadtripsliknande dagen går givetvis ut på att rensa luften och försöka lappa ihop generationsbristerna.
När jag börjar titta reagerar jag på att filmen är blott 80 minuter lång och tycker att det känns effektivt och härligt, men de 80 minuterna är ganska långa. Det här är en pratig och lite småsnårig film vars kärna berättats på olika sätt tidigare. Jag kan inte påstå att jag får någon speciell upplevelse av filmen, men den är för den delen inte dåligt spelad. Omslaget citerar Peter Travers från Rolling Stone som tycker att Lily Tomlin aldrig varit bättre. Det är väl en smaksak, men hon gör rollen trovärdigt och stabilt. Marcia Gay Harden är som alltid bra och förhållandevis nya Julia Garner sköter sig fint. I övrigt vill jag lyfta fram den numera gråvita Sam Elliott utan maffig mustasch som på några få minuter gör en bra gestaltning av en man som blivit grymt sviken långt tidigare i livet.
"Grandma" är med andra ord ingen dålig film, men för mig är den inte speciellt märkvärdig heller.
Ungefär samma upplägg är det i "Grandma" där Lily Tomlin spelar titelrollen och således familjens äldste medlem. När filmen inleds gör mormor Elle slut med sin betydligt yngre flickvän (Judy Greer) som hon menar inte betydde speciellt mycket trots fyra månader ihop. I alla fall inte i jämförelse med Elles livlånga förhållande med den numera avlidna Violet. Lite elakt avfärdar Elle flickvännen som "en fotnot", men när avskedet är sagt och husnycklarna återlämnade gråter hon hejdlöst i duschen.
Barnbarnet Sage (Julia Garner) söker upp henne. Hon är på smällen och har bokat tid för abort och måste skrapa ihop pengar inom ett par timmar. Urfattiga Elle har inte mycket att låna ut, och att vända sig till mittengenerationen, Elles dotter och Sage mamma Judy (Marcia Gay Harden) finns inte på kartan. Än. I stället tar Elle med sig barnbarnet i sin skruttiga bil och försöker göra vad som går på de få timmar de har på sig, om det så handlar om att hota barnets far (Nat Wolff) eller leta upp personer från det förflutna (Sam Elliott).
Det oundvikliga är förstås att söka upp Judy, men med det bubblar bristande relationer upp till ytan och den här roadtripsliknande dagen går givetvis ut på att rensa luften och försöka lappa ihop generationsbristerna.
När jag börjar titta reagerar jag på att filmen är blott 80 minuter lång och tycker att det känns effektivt och härligt, men de 80 minuterna är ganska långa. Det här är en pratig och lite småsnårig film vars kärna berättats på olika sätt tidigare. Jag kan inte påstå att jag får någon speciell upplevelse av filmen, men den är för den delen inte dåligt spelad. Omslaget citerar Peter Travers från Rolling Stone som tycker att Lily Tomlin aldrig varit bättre. Det är väl en smaksak, men hon gör rollen trovärdigt och stabilt. Marcia Gay Harden är som alltid bra och förhållandevis nya Julia Garner sköter sig fint. I övrigt vill jag lyfta fram den numera gråvita Sam Elliott utan maffig mustasch som på några få minuter gör en bra gestaltning av en man som blivit grymt sviken långt tidigare i livet.
"Grandma" är med andra ord ingen dålig film, men för mig är den inte speciellt märkvärdig heller.
EXTRAMATERIALET
Filmens tillkomst och skådespelare diskuteras noggrant i en nästan halvtimmeslång bakomfilm och en tjugo minuter lång Q&A med regissören Paul Weitz, Lily Tomlin och Sam Elliott - som här sportar sin mafffiga trademark-mustasch. Många citat och anekdoter går igen mellan de två inslagen och jag vågar sätta en liten slant på att samma citat och anekdoter även nämns i kommentarspåret som jag inte lyssnat på.
Hur som helst ger detta bakommaterial en bra komplettering till filmen, men möjligen lite tjatigt.
Hur som helst ger detta bakommaterial en bra komplettering till filmen, men möjligen lite tjatigt.
TRE SAKER
1. Bilen i filmen, som Lily Tomlins karaktär menar att den tillhört hennes älskade Violet, är i själva verket Tomlins personliga bil. En 1955 Dodge Royal som hon köpte 1975 för 1500 dollar.
2. Manusförfattaren och regissören Paul Weitz är förmodligen mest känd för manus och regi till "Om en pojke".
3. Det ska poängteras att filmen har vissa komiska inslag. Lily Tomlins karaktär är ironiskt vass i truten. "Where can you get a reasonably priced abortion in this town?" är till exempel en minnesvärd replik.
2. Manusförfattaren och regissören Paul Weitz är förmodligen mest känd för manus och regi till "Om en pojke".
3. Det ska poängteras att filmen har vissa komiska inslag. Lily Tomlins karaktär är ironiskt vass i truten. "Where can you get a reasonably priced abortion in this town?" är till exempel en minnesvärd replik.
ANDERS JAKOBSON (2016-04-21)