100 procent Aaron Sorkin denna gång
Molly's Game
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2018
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Aaron Sorkin gillar att skriva advokatkaraktärer som är smarta och iskallt rappa i käften. I "Vita huset" kunde man se Oliver Platt som Oliver Babish i åtta minnesvärda avsnitt. I "The Newsroom" var det Marcia Gay Harden som var stenhårda Rebecca Halliday i tio avsnitt. I Sorkins regidebut heter advokatkaraktären Charlie Jaffey (Idris Elba) och är en duktig och ärlig New York-advokat som tar 250 000 i förhandsarvode för att försvara en kund. Längs med filmens gång blir Jaffey likt sina Sorkin-kusiner en utmejslad och skön karaktär där Elba får chansen att glänsa ordentligt i en lång, mästerlig monolog.
Men det är inte Charlie Jaffey som är filmens huvudperson. Det är Molly Bloom (Jessica Chastain), en slipad ung kvinna som nu står inför rätten i en komplicerad spelhärva med kopplingar till den ryska maffian. Molly var en gång i tiden en otroligt lovande puckelpiståkare med chans till att representera USA i OS. En liten grankvist satte stopp för drömmen. I stället skulle hon bli värdinna för en av USA:s mest exklusiva herrklubbar där miljontals dollar stod på spel i ett fräckt pokerspel med kända spelare från både nöjes- och näringsliv, alla med välfyllda plånböcker.
Molly kommer in i den här världen helt utan någon kunskap om pokerspelet. Hon assisterar värden Dean Keith (Jeremy Strong) som har kontakterna. Under de långa spelkvällarna lär sig Molly allt om spelet och har även gott om tid att använda sin intelligens åt att skaffa sig andra kunskaper, och när det skär sig med Dean Keith plockar hon med sig kundkretsen och startar sitt eget spel. Med framgången och pengarna kommer farorna och så småningom tvingas Molly flytta sig själv och spelet till New York och det är där de riktiga problem kommer som gör att hon till sist anhålls av FBI och behöver Jaffeys hjälp.
Sorkin berättar, givetvis med sin rappa dialog och emellanåt i ett Danny Boyle-liknande tempo, en historia om en kvinna som blivit extremt tävlingsinriktad genom en komplicerad relation med sin far (Kevin Costner) men som lyckas kanalisera all sin kunskap och intelligens i något som genererar mycket pengar och balanserar på gränsen till det illegala. Samtidigt berättar han historien om en advokat som triggar sin egen dotter till att prestera fullt ut och lite mer parallellt som han egentligen inte vill ta hand om Mollys mål. Hon har valt honom på rekommendation när hon frågade runt efter den mest ärliga advokaten i New York och han försöker på alla vis få henne att avslöja sitt brott så att han kan tacka nej till att representera henne. Men Molly har svar på alla frågor, och dessutom bra svar.
Jag är vansinnigt förtjust i Sorkins berättarstil och hans dialogdrivna och intelligenta manus, och "Molly's Game" är givetvis typiskt Sorkin på många vis. Likt Sorkins fyra senaste filmmanus, "Charlie Wilson’s War", "The Social Network", "Moneyball" och "Steve Jobs", är "Molly's Game" en verklighetsbaserad film. Men det är inte en toppfilm. Den är fullt godkänd och ganska spännande, men saknar det lilla extra. Trots strålande skådespelarinsatser.
Men det är inte Charlie Jaffey som är filmens huvudperson. Det är Molly Bloom (Jessica Chastain), en slipad ung kvinna som nu står inför rätten i en komplicerad spelhärva med kopplingar till den ryska maffian. Molly var en gång i tiden en otroligt lovande puckelpiståkare med chans till att representera USA i OS. En liten grankvist satte stopp för drömmen. I stället skulle hon bli värdinna för en av USA:s mest exklusiva herrklubbar där miljontals dollar stod på spel i ett fräckt pokerspel med kända spelare från både nöjes- och näringsliv, alla med välfyllda plånböcker.
Molly kommer in i den här världen helt utan någon kunskap om pokerspelet. Hon assisterar värden Dean Keith (Jeremy Strong) som har kontakterna. Under de långa spelkvällarna lär sig Molly allt om spelet och har även gott om tid att använda sin intelligens åt att skaffa sig andra kunskaper, och när det skär sig med Dean Keith plockar hon med sig kundkretsen och startar sitt eget spel. Med framgången och pengarna kommer farorna och så småningom tvingas Molly flytta sig själv och spelet till New York och det är där de riktiga problem kommer som gör att hon till sist anhålls av FBI och behöver Jaffeys hjälp.
Sorkin berättar, givetvis med sin rappa dialog och emellanåt i ett Danny Boyle-liknande tempo, en historia om en kvinna som blivit extremt tävlingsinriktad genom en komplicerad relation med sin far (Kevin Costner) men som lyckas kanalisera all sin kunskap och intelligens i något som genererar mycket pengar och balanserar på gränsen till det illegala. Samtidigt berättar han historien om en advokat som triggar sin egen dotter till att prestera fullt ut och lite mer parallellt som han egentligen inte vill ta hand om Mollys mål. Hon har valt honom på rekommendation när hon frågade runt efter den mest ärliga advokaten i New York och han försöker på alla vis få henne att avslöja sitt brott så att han kan tacka nej till att representera henne. Men Molly har svar på alla frågor, och dessutom bra svar.
Jag är vansinnigt förtjust i Sorkins berättarstil och hans dialogdrivna och intelligenta manus, och "Molly's Game" är givetvis typiskt Sorkin på många vis. Likt Sorkins fyra senaste filmmanus, "Charlie Wilson’s War", "The Social Network", "Moneyball" och "Steve Jobs", är "Molly's Game" en verklighetsbaserad film. Men det är inte en toppfilm. Den är fullt godkänd och ganska spännande, men saknar det lilla extra. Trots strålande skådespelarinsatser.
EXTRAMATERIALET
En tre minuter lång featurette som till 75 procent består av bilder från filmen är det enda som bjuds. Typiskt säljmaterial som inte ger speciellt mycket mervärde. Jo, en sak. Den verkliga Molly Bloom är med i featuretten. Alltid något.
TRE SAKER
1. Jag gillar när skådespelare gör roller som känns annorlunda för dem. Här tänker jag främst på Kevin Costner som gör en ganska osympatisk figur. En väldigt rak men kanske en smula för osmidig pappa och terapeut.
2. Även Michael Cera gör en utstickande roll som en skådespelare som är väldigt drivande i pokerspelen. En obehaglig smilfink. Rykten gör gällande att den verkliga skådespelaren var Tobey Maquire.
3. Som domare i filmen kan man se Graham Greene (som också gör en typiskt Sorkinsk roll), vilket betyder att det blir en liten "Dansar med vargar"-reunion med Greene och Costner i samma film.
2. Även Michael Cera gör en utstickande roll som en skådespelare som är väldigt drivande i pokerspelen. En obehaglig smilfink. Rykten gör gällande att den verkliga skådespelaren var Tobey Maquire.
3. Som domare i filmen kan man se Graham Greene (som också gör en typiskt Sorkinsk roll), vilket betyder att det blir en liten "Dansar med vargar"-reunion med Greene och Costner i samma film.
ANDERS JAKOBSON (2018-06-27)