Maffig för stunden men inte minnesvärd
Pacific Rim: Uprising
Genre: Science fictionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2018
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Ibland är det små, små detaljer som avgör om en film blir bra eller inte. I det här faller är jag övertygad om att "Pacific Rim: Uprising" hade blivit avsevärt bättre om Guillermo del Toro återigen suttit i regissörsstolen precis som han gjorde 2013 när föregångaren "Pacific Rim" bjöd på bataljer mellan jättelika monster och jättelika robotar. I stället gjorde han Oscarsvinnande "The Shape of Water" vilket får anses vara ett rätt lyckat karriärsval.
Nu ska man givetvis inte lägga all skuld på en person för att film inte blir helt lyckad, men jag tror alltså att del Toro hade kunnat lyfta upp uppföljaren till en högre nivå. Det är återigen en special effekter-driven actionfilm (den här gången med kinesiska intressen bland produktionsbolagen, vilket speglas i handlingen) och visuellt är det maffigt värre, men storyn är tunnare den här gången och det blir helt enkelt inte någon intressant film.
Tio år har gått sedan invasionen av jättemonster (Kaiju) genom en dimensionsspricka i Stilla havet, en invasion mänskligheten gemensamt slogs mot genom jättelika robotar (Jaegers). I slutstriden offrade sig Marshall Stacker Pentecost (Idris Elba) och blev legenden som räddade världen. I den här filmen följer vi hans son Jake Pentecost (John Boyega), som jag faktiskt inte minns om han nämndes i föregångaren, som har varit soldat precis som sin far men som nu tjänar pengar på att stjäla delar från havererade Jaegers och sälja på den svarta marknaden. Under ett sådan tillfälle stöter han på tonåringen Amara Namani (Cailee Spaeny) som också stjäl delar men för att bygga en egen mini-Jaeger. Några sådana får dock inte finnas och de blir tillfångatagna av försvarsmyndigheterna, Pan-Pacific Defence Corps (PPDC).
För Jake är valmöjligheterna få: antingen fängelsestraff eller att återgå i tjänst och träna upp nya kadetter, och Amara blir en sådan kadett. De båda ansluter till försvarsstationen Shatterdome i Hong Kong där Amara med illa dold iver fascineras av alla Jaegers som finns där samtidigt som hon inser vem Jake är son till. Det finns inget konkret hot men ändå är de flesta fullt inställda på att en nya Kaiju-attack kommer att ske. I Kina har företaget Shao Corporations tagit fram Jaeger-drönare som kan styras på avstånd. Tekniken är utvecklad av Newt Geiszler (Charlie Day), vars gamla radarpartner Hermann Gottlieb (Burn Gorman) jobbar för PPDC och gör egen research.
När en oregistrerad och fientlig Jaeger attackerar Sydney börjar PPDC ana att något är galet, och det ska bara visa sig vara början. Även om det finns ett utomjordiskt hot finns det allvarliga fiender på hemmaplan också.
Jag kan uppskatta ambitionen att inte göra exakt samma film en gång till, men samtidigt är jag inte alls förtjust i storyn i den här filmen. Det är för att se monster och robotar slåss jag bänkar mig framför en "Pacific Rim"-film och jag får vänta långt och länge på att få se det. Då blir filmen helt okej, men i det stora hela känns det inte som en uppföljare som gör speciellt mycket för franchisen. Likt "Independence Day - Återkomsten" blir det en för stunden maffig sak som i det långa loppet inte blir speciellt minnesvärd. Jag återkommer till att del Toro kanske hade kunnat göra något mer av storyn, men när det kommer till kritan är det kanske mer storyn som har brister snarare än regissören.
Nu ska man givetvis inte lägga all skuld på en person för att film inte blir helt lyckad, men jag tror alltså att del Toro hade kunnat lyfta upp uppföljaren till en högre nivå. Det är återigen en special effekter-driven actionfilm (den här gången med kinesiska intressen bland produktionsbolagen, vilket speglas i handlingen) och visuellt är det maffigt värre, men storyn är tunnare den här gången och det blir helt enkelt inte någon intressant film.
Tio år har gått sedan invasionen av jättemonster (Kaiju) genom en dimensionsspricka i Stilla havet, en invasion mänskligheten gemensamt slogs mot genom jättelika robotar (Jaegers). I slutstriden offrade sig Marshall Stacker Pentecost (Idris Elba) och blev legenden som räddade världen. I den här filmen följer vi hans son Jake Pentecost (John Boyega), som jag faktiskt inte minns om han nämndes i föregångaren, som har varit soldat precis som sin far men som nu tjänar pengar på att stjäla delar från havererade Jaegers och sälja på den svarta marknaden. Under ett sådan tillfälle stöter han på tonåringen Amara Namani (Cailee Spaeny) som också stjäl delar men för att bygga en egen mini-Jaeger. Några sådana får dock inte finnas och de blir tillfångatagna av försvarsmyndigheterna, Pan-Pacific Defence Corps (PPDC).
För Jake är valmöjligheterna få: antingen fängelsestraff eller att återgå i tjänst och träna upp nya kadetter, och Amara blir en sådan kadett. De båda ansluter till försvarsstationen Shatterdome i Hong Kong där Amara med illa dold iver fascineras av alla Jaegers som finns där samtidigt som hon inser vem Jake är son till. Det finns inget konkret hot men ändå är de flesta fullt inställda på att en nya Kaiju-attack kommer att ske. I Kina har företaget Shao Corporations tagit fram Jaeger-drönare som kan styras på avstånd. Tekniken är utvecklad av Newt Geiszler (Charlie Day), vars gamla radarpartner Hermann Gottlieb (Burn Gorman) jobbar för PPDC och gör egen research.
När en oregistrerad och fientlig Jaeger attackerar Sydney börjar PPDC ana att något är galet, och det ska bara visa sig vara början. Även om det finns ett utomjordiskt hot finns det allvarliga fiender på hemmaplan också.
Jag kan uppskatta ambitionen att inte göra exakt samma film en gång till, men samtidigt är jag inte alls förtjust i storyn i den här filmen. Det är för att se monster och robotar slåss jag bänkar mig framför en "Pacific Rim"-film och jag får vänta långt och länge på att få se det. Då blir filmen helt okej, men i det stora hela känns det inte som en uppföljare som gör speciellt mycket för franchisen. Likt "Independence Day - Återkomsten" blir det en för stunden maffig sak som i det långa loppet inte blir speciellt minnesvärd. Jag återkommer till att del Toro kanske hade kunnat göra något mer av storyn, men när det kommer till kritan är det kanske mer storyn som har brister snarare än regissören.
EXTRAMATERIALET
Några bortklippta scener inleder extramaterialspaketet. Scenerna går att se med kommentarer av regissören Steven DeKnight som även pratat in ett spår till hela filmen.
I övrigt finns det åtta featuretter med en sammanlagd spellängd på cirka 40 minuter. Med undantag för den första featuretten som är halvt om halvt i karaktär där John Boyega berättar om Jaeger-robotarna i filmen, är resten traditionellt bakommaterial med bilder ur filmer, bilder från inspelningen och intervjuer. Det handlar om allt från hur filmen plockar upp tråden från sin föregångare till specifika karaktärer, och givetvis tittar på alla robotar och monster.
Nästan samtliga featuretter börjar med frasen "Ten years after the war" i något utförande. Lite fantasilöst och i sin helhet är extramaterialet inte speciellt upphetsande.
I övrigt finns det åtta featuretter med en sammanlagd spellängd på cirka 40 minuter. Med undantag för den första featuretten som är halvt om halvt i karaktär där John Boyega berättar om Jaeger-robotarna i filmen, är resten traditionellt bakommaterial med bilder ur filmer, bilder från inspelningen och intervjuer. Det handlar om allt från hur filmen plockar upp tråden från sin föregångare till specifika karaktärer, och givetvis tittar på alla robotar och monster.
Nästan samtliga featuretter börjar med frasen "Ten years after the war" i något utförande. Lite fantasilöst och i sin helhet är extramaterialet inte speciellt upphetsande.
TRE SAKER
1. I filmen tas det vissa geografiska friheter. Vi får till exempel intrycket av det japanska berget Mount Fuji ligger precis utanför Tokyos stadsgräns. Så är det förstås inte. Berget ligger 13 mil bort. Nu kan man i och för sig tänka sig att i denna framtidsvärld har Tokyo vuxit som stad, men inte så mycket!
2. En annan miss är att en Jaeger dyker upp från vattnet vid Operahuset i Sydney. I verkligheten är det helt omöjligt att det skulle kunna ske då det är alldeles för grunt där för att en jätterobot skulle kunna gömma sig under vattenytan.
3. Slutet på filmen stänger absolut inte dörren för ytterligare en film, men det är inte på långa vägar en cliffhanger. Så vi får väl se om det blir mer.
2. En annan miss är att en Jaeger dyker upp från vattnet vid Operahuset i Sydney. I verkligheten är det helt omöjligt att det skulle kunna ske då det är alldeles för grunt där för att en jätterobot skulle kunna gömma sig under vattenytan.
3. Slutet på filmen stänger absolut inte dörren för ytterligare en film, men det är inte på långa vägar en cliffhanger. Så vi får väl se om det blir mer.
ANDERS JAKOBSON (2018-08-21)