Deckargåta i tre tidslinjer
True Detective - Säsong 3
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 3 skivor
Bolag: Warner Bros., 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Den första omgången av "True Detective" var en uppvisning i bra tv med sin blandning av en riktig deckargåta, knivskarpa karaktärer och ett stänk av något övernaturligt och ockult. En braksuccé. Dessvärre blev omgång två, med en annan story och andra karaktärer (helt enligt planen), en framstressad historia som blev ganska illa omtyckt. Jag minns inte jättemycket av den på detaljnivå, men enligt mina åsikter när det begav sig blev jag inte besviken på den.
Nu har skaparen Nic Pizzolatto fått lite mer tid på sig igen och när "True Detectives" tredje omgång vecklar ut sig är det med en ton och kvalitet som ligger närmare den första säsongen än den andra. Det är åter igen en deckargåta som sträcker sig över åtta avsnitt och som den här gången berättas genom tre olika tidslinjer. 1980 hittas en ung pojke död och hans syster försvinner. 1990 tas fallet upp på nytt och 2015 försöker den åldrade polisen Wayne Hays (Mahershala Ali) att en gång för alla lösa det. Inte utan problem, för Hays är drabbad av en sjukdom som påverkar hans minne.
Det är alltså 1980 som syskonen Will och Julie Purcell åker iväg på sina cyklar och lovar att vara hemma till middagen. När pappa Tom (Scoot McNairy) noterar att de är borta kommer oron. Poliserna Hays och Roland West (Stephen Dorff) leder arbetet som snabbt går in i en avsevärt mer seriös fas när pojken Will hittas död i en grotta, arrangerad som han ligger fridfullt och ber. Den trasiga familjen Purcell, pappa Tom och mamma Lucy (Mamie Gummer), faller samman ytterligare och Hays och West får fullt upp med att kartlägga vad som hänt och vilka som kan tänkas ha information eller rent av vara misstänkta. Men eftersom det finns olika tidslinjer här vet vi redan från start att det är ett knepigt fall, och det är riktigt smart att varva tidslinjerna på det här viset eftersom vi successivt får veta mer och mer och dessutom se vad de inblandade kommer ihåg från en tidslinje till en annan. Det gör att deckargåtan verkligen förblir en gåta in i det sista.
Men det är även en story om livet. Under utredningen 1980 intresserar sig Hays för skollärarinnan Amelia Reardon (Carmen Ejogo) som tio år senare är hans fru och mamma till deras två barn (och dessutom författare till en bok om fallet), och i 2015-linjen är hon mer eller mindre ett spöke som påverkar den minnesbegränsade åldermannen. Även relationen med kollegan West hänger med under de olika linjerna och utvecklas och förändras.
Det är ett fräscht upplägg som ändå knyter an till första omgången av serien som hade två tidslinjer. Det ställs en del krav på framför allt Mahershala Ali och Stephen Dorff som ändå gör samma karaktärer under 35 år. Jag måste säga att Mahershala Alis gammelmansversion fungerar oväntat bra. Masken är trovärdig men framför allt är agerandet, kryddat med karaktärens minnesförlust, riktigt bra. Det är även fler skådespelare som glänser i sina roller. Både Scoot McNairy och Mamie Gummer gör gripande insatser som riktigt trasiga människor på olika vis. Gestaltningen av det lilla samhället någonstans mitt i Ozarkplatån känns kärv och verklig och givetvis perfekt för "True Detective".
Den första omgången kvarstår ändå som seriens definitiva höjdpunkt hittills, men omgång tre är en bra utmanare. Om serien får förnyat förtroende är det bara att hoppas på att kvaliteten bibehålls.
Nu har skaparen Nic Pizzolatto fått lite mer tid på sig igen och när "True Detectives" tredje omgång vecklar ut sig är det med en ton och kvalitet som ligger närmare den första säsongen än den andra. Det är åter igen en deckargåta som sträcker sig över åtta avsnitt och som den här gången berättas genom tre olika tidslinjer. 1980 hittas en ung pojke död och hans syster försvinner. 1990 tas fallet upp på nytt och 2015 försöker den åldrade polisen Wayne Hays (Mahershala Ali) att en gång för alla lösa det. Inte utan problem, för Hays är drabbad av en sjukdom som påverkar hans minne.
Det är alltså 1980 som syskonen Will och Julie Purcell åker iväg på sina cyklar och lovar att vara hemma till middagen. När pappa Tom (Scoot McNairy) noterar att de är borta kommer oron. Poliserna Hays och Roland West (Stephen Dorff) leder arbetet som snabbt går in i en avsevärt mer seriös fas när pojken Will hittas död i en grotta, arrangerad som han ligger fridfullt och ber. Den trasiga familjen Purcell, pappa Tom och mamma Lucy (Mamie Gummer), faller samman ytterligare och Hays och West får fullt upp med att kartlägga vad som hänt och vilka som kan tänkas ha information eller rent av vara misstänkta. Men eftersom det finns olika tidslinjer här vet vi redan från start att det är ett knepigt fall, och det är riktigt smart att varva tidslinjerna på det här viset eftersom vi successivt får veta mer och mer och dessutom se vad de inblandade kommer ihåg från en tidslinje till en annan. Det gör att deckargåtan verkligen förblir en gåta in i det sista.
Men det är även en story om livet. Under utredningen 1980 intresserar sig Hays för skollärarinnan Amelia Reardon (Carmen Ejogo) som tio år senare är hans fru och mamma till deras två barn (och dessutom författare till en bok om fallet), och i 2015-linjen är hon mer eller mindre ett spöke som påverkar den minnesbegränsade åldermannen. Även relationen med kollegan West hänger med under de olika linjerna och utvecklas och förändras.
Det är ett fräscht upplägg som ändå knyter an till första omgången av serien som hade två tidslinjer. Det ställs en del krav på framför allt Mahershala Ali och Stephen Dorff som ändå gör samma karaktärer under 35 år. Jag måste säga att Mahershala Alis gammelmansversion fungerar oväntat bra. Masken är trovärdig men framför allt är agerandet, kryddat med karaktärens minnesförlust, riktigt bra. Det är även fler skådespelare som glänser i sina roller. Både Scoot McNairy och Mamie Gummer gör gripande insatser som riktigt trasiga människor på olika vis. Gestaltningen av det lilla samhället någonstans mitt i Ozarkplatån känns kärv och verklig och givetvis perfekt för "True Detective".
Den första omgången kvarstår ändå som seriens definitiva höjdpunkt hittills, men omgång tre är en bra utmanare. Om serien får förnyat förtroende är det bara att hoppas på att kvaliteten bibehålls.
EXTRAMATERIALET
Utöver en ungefär åtta minuter längre version av säsongsfinalen och spridda borttagna scener utgörs extramaterialet av två kortare inslag som båda finns på första skivan.
Det ena inslaget liknar en traditionell bakomfilm och bär titeln "Designing the Decades" och avverkar seriens tre huvudsakliga tidslinjer och hur detaljer i designen anpassades för att skildra dem rätt. Det är allt från skyltar och färger, till kläder, smink och justering av röstlägen på karaktärerna. Väldigt intressant och snyggt gjort.
Det andra inslaget är ett samtal mellan manusförfattaren Nic Pizzolatto och kompositören T Bone Burnett som samarbetar för tredje gången i rad. De talar om sina respektive delar och hur de samspelar med varandra. Karaktärer, stämningar, motiv och åter igen detaljer. Ett bra komplement som sticker ut.
Det ena inslaget liknar en traditionell bakomfilm och bär titeln "Designing the Decades" och avverkar seriens tre huvudsakliga tidslinjer och hur detaljer i designen anpassades för att skildra dem rätt. Det är allt från skyltar och färger, till kläder, smink och justering av röstlägen på karaktärerna. Väldigt intressant och snyggt gjort.
Det andra inslaget är ett samtal mellan manusförfattaren Nic Pizzolatto och kompositören T Bone Burnett som samarbetar för tredje gången i rad. De talar om sina respektive delar och hur de samspelar med varandra. Karaktärer, stämningar, motiv och åter igen detaljer. Ett bra komplement som sticker ut.
TRE SAKER
1. Åter igen är det en riktigt snygg vinjett till serien. Den sätter stämningen, och det gör även den olycksbådande musiken som färgar scenerna nattsvarta.
2. Matthew McConaughey och Woody Harrelson krediteras som exekutiva producenter och det görs även en liten syftning till deras karaktärer och deras story vid ett tillfälle.
3. Det finns faktiskt en fjärde tidslinje också, som bör vara någonstans mellan 2005-2010, men i den pågår ingen utredning.
2. Matthew McConaughey och Woody Harrelson krediteras som exekutiva producenter och det görs även en liten syftning till deras karaktärer och deras story vid ett tillfälle.
3. Det finns faktiskt en fjärde tidslinje också, som bör vara någonstans mellan 2005-2010, men i den pågår ingen utredning.
ANDERS JAKOBSON (2019-09-04)