Katt- och råttajakt i motsatta tidslinjer
In the Shadow of the Moon
Genre: ThrillerFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Thrillern "In the Shadow of the Moon", vilket för övrigt är en ganska fjantig titel, känns under den första halvtimmen eller så som en ganska ordinär thriller om en aspirerande polis i Philadelphia, på randen till att avancera från uniformssnut till inspektör, som jagar efter vad som framstår som en seriemördare. Känslan är bekant och inte speciellt inspirerande. Men sedan sker ett hopp i tiden, från 1988 till 1997 och samma polis - nu inspektör - stöter på den möjliga seriemördaren igen bara för att inse att hon kommer från ett annat håll i tiden. Plötsligt uppgraderas den oinspirerade thrillern till en kittlande tidsresehistoria och sådana gillar jag!
Polisen är Thomas Lockhart (Boyd Holbrook). Dagen då hans liv förändras 1988 börjar med att han lämnar sin höggravida fru för att jobba och slutar med att hon dör i samband med att dottern Amy föds. Däremellan har Lockhart lagt sig i svåger Holts (Michael C. Hall) arbete när denna i rollen som inspektör utrett tre mystiska mordfall där offren dött av att deras hjärna bokstavligt talat smält. I samband med mördarjakten lyckas Lockhart hitta den skyldiga unga kvinnan (Cleopatra Coleman) och dödar henne av misstag. Kroppen hittas dock aldrig.
Nio år senare är den okända kvinnans dödsfall fortfarande ett hett ämne. Hon var svart och mördades av en vit polis som dessutom befordrades. Klart det är en anledning till arga protester och det är inget som Lockhart är speciellt stolt över, men samtidigt inget han vill tänka på när årsdagen av hans frus bortgång sammanfaller med dotterns nioårsdag. Men så dyker det upp kroppar efter personer som dött på samma sätt som offren 1988 och så småningom dyker även den okända kvinnan upp, livs levande. Fast precis som 1988 slutar cykeln abrupt även denna gång och därmed inleds en besatthet hos Lockhart för att hitta och stoppa kvinnan en gång för alla vid nästa nioårsdag. Eller kanske nästa efter det.
Filmen växer som sagt och att göra nedslag i en persons liv i nioårsintervaller blir ett kul grepp, speciellt som Lockhart blir allt risigare och risigare för varje tillfälle. Samtidigt gräver han i gåtan efter bästa förmåga vilket får honom att framstå som en oerhört dedikerad utredare eller en komplett galenpanna som bara saknar en foliehatt. Lite kul trots att det är gjort på ett seriöst sätt och Boyd Holbrook avancerar på intresseskalan hos mig. Jag har sett han i lite olika sammanhang under åren och tycker att han helt klart växer som skådespelare och precis som sist ("The Predator") tycker jag att han emellanåt är kusligt lik Michael Keaton.
Någonstans halvvägs blir det dessvärre ganska enkelt att lista ut hur det hela hänger ihop och upplösningen blir ingen överraskning för mig, men jag tycker ändå att "In the Shadow of the Moon" är en underhållande thriller med både scifi- och actioninslag.
Polisen är Thomas Lockhart (Boyd Holbrook). Dagen då hans liv förändras 1988 börjar med att han lämnar sin höggravida fru för att jobba och slutar med att hon dör i samband med att dottern Amy föds. Däremellan har Lockhart lagt sig i svåger Holts (Michael C. Hall) arbete när denna i rollen som inspektör utrett tre mystiska mordfall där offren dött av att deras hjärna bokstavligt talat smält. I samband med mördarjakten lyckas Lockhart hitta den skyldiga unga kvinnan (Cleopatra Coleman) och dödar henne av misstag. Kroppen hittas dock aldrig.
Nio år senare är den okända kvinnans dödsfall fortfarande ett hett ämne. Hon var svart och mördades av en vit polis som dessutom befordrades. Klart det är en anledning till arga protester och det är inget som Lockhart är speciellt stolt över, men samtidigt inget han vill tänka på när årsdagen av hans frus bortgång sammanfaller med dotterns nioårsdag. Men så dyker det upp kroppar efter personer som dött på samma sätt som offren 1988 och så småningom dyker även den okända kvinnan upp, livs levande. Fast precis som 1988 slutar cykeln abrupt även denna gång och därmed inleds en besatthet hos Lockhart för att hitta och stoppa kvinnan en gång för alla vid nästa nioårsdag. Eller kanske nästa efter det.
Filmen växer som sagt och att göra nedslag i en persons liv i nioårsintervaller blir ett kul grepp, speciellt som Lockhart blir allt risigare och risigare för varje tillfälle. Samtidigt gräver han i gåtan efter bästa förmåga vilket får honom att framstå som en oerhört dedikerad utredare eller en komplett galenpanna som bara saknar en foliehatt. Lite kul trots att det är gjort på ett seriöst sätt och Boyd Holbrook avancerar på intresseskalan hos mig. Jag har sett han i lite olika sammanhang under åren och tycker att han helt klart växer som skådespelare och precis som sist ("The Predator") tycker jag att han emellanåt är kusligt lik Michael Keaton.
Någonstans halvvägs blir det dessvärre ganska enkelt att lista ut hur det hela hänger ihop och upplösningen blir ingen överraskning för mig, men jag tycker ändå att "In the Shadow of the Moon" är en underhållande thriller med både scifi- och actioninslag.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Lockhart har en partner spelad av Bokeem Woodbine som överanvänder svordomen "sheit" så det faktiskt blir irriterande. Dock drar han inte ut på ordet på samma sätt som mäster Isiah Whitlock Jr. gjorde i rollen som Clay Davis i "The Wire".
2. Filmen är regisserad av Jim Mickle som tidigare stått för regi och manus av bland annat "Stake Land", "We Are What We Are" och "Cold in July". Filmens manus är skrivet av Gregory Weidman och Geoffrey Tock.
3. Ett möjligt plotthål [spoiler - markera för att läsa enbart om du sett filmen] På IMDB har någon under "goofs"-sektionen påpekat att mördaren inte behövde ta livet av offren på ett så utstuderat vis. Det hade räckt med en vanlig pistol, vilket även hade gjort det svårare att koppla samman offren. Å andra sidan avslöjas det ju mot slutet av filmen att morden kunde fjärrstyras från framtiden så det fanns väl kanske en poäng i det i alla fall. [/spoiler]
2. Filmen är regisserad av Jim Mickle som tidigare stått för regi och manus av bland annat "Stake Land", "We Are What We Are" och "Cold in July". Filmens manus är skrivet av Gregory Weidman och Geoffrey Tock.
3. Ett möjligt plotthål [spoiler - markera för att läsa enbart om du sett filmen] På IMDB har någon under "goofs"-sektionen påpekat att mördaren inte behövde ta livet av offren på ett så utstuderat vis. Det hade räckt med en vanlig pistol, vilket även hade gjort det svårare att koppla samman offren. Å andra sidan avslöjas det ju mot slutet av filmen att morden kunde fjärrstyras från framtiden så det fanns väl kanske en poäng i det i alla fall. [/spoiler]
ANDERS JAKOBSON (2019-10-02)