Som bäst när den handlar om fel saker
The Lovebirds
Genre: ActionkomediFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2020
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
"The Lovebirds" är en film som historiskt sett tar rygg på en film som till exempel "Foul Play" ("Tjejen som visste för mycket") - en actionkomedi med ett ganska hårt inslag av thriller blandat med garv, romantik och annat småputtrigt och trevligt. "Trevlig" är en bra beskrivning på filmens prolog där Leilani (Issa Rae) och Jibran (Kumail Nanjiani) uppenbarligen haft en spontan natt tillsammans och inte riktigt vill släppa taget om den andra dagen därpå. En dagen-efter-dejt som är början på deras förhållande.
Cut to fyra år senare då de alltså varit ett par så pass länge att det mesta av passionen och romantiken försvunnit och ersatts av cyniskt tjafs, visserligen inbakat i något slags artig kärleksfullhet. På väg till en parmiddag kommer de till insikt att de har nått vägs ende och gör slut, precis sekunden innan de kör på en cyklist med sin bil. Cyklisten överlever, men ilar i väg snabbare än kvickt och en mustaschprydd man (Paul Sparks) som säger sig vara polis tar över bilen och jagar efter cyklisten och kör bokstavligt talat ihjäl honom. Snabbt inser Leilani och Jibran att de är i fara och dessutom misstänkta för mord, men med en ledtråd från den döda cyklisten i fickan försöker de förstå vad som hänt och rentvå sig under en lång och galen natt.
Jag gillar inledningen på filmen och tycker det är skickligt skrivet och bra agerat när förälskelsen går över i rutin och tjafs. Men sen kommer filmens actionmoment och jag ramlar ur lite. Plötsligt blir det lite överdrivet och lite för gapigt och helt enkelt inte lika intressant att ta del av. Fast lyckligtvis kommer det partier mellan actionsekvenserna där paret får utrymme att prata och minnas och kanske komma vidare. Då är filmen som bäst.
Mot filmens avslutande tredjedel börjar relationsdramat och actionthrillern att balansera upp varandra fint och jag känner att jag kommer tillbaka in i matchen, och när filmen gått i mål tycker jag ändå att det har varit 87 trevliga minuter. Kanske inte en jätteoriginell film, men det är ett kul bett i dialogerna och Rae och Nanjiani får till en bra kemi.
Cut to fyra år senare då de alltså varit ett par så pass länge att det mesta av passionen och romantiken försvunnit och ersatts av cyniskt tjafs, visserligen inbakat i något slags artig kärleksfullhet. På väg till en parmiddag kommer de till insikt att de har nått vägs ende och gör slut, precis sekunden innan de kör på en cyklist med sin bil. Cyklisten överlever, men ilar i väg snabbare än kvickt och en mustaschprydd man (Paul Sparks) som säger sig vara polis tar över bilen och jagar efter cyklisten och kör bokstavligt talat ihjäl honom. Snabbt inser Leilani och Jibran att de är i fara och dessutom misstänkta för mord, men med en ledtråd från den döda cyklisten i fickan försöker de förstå vad som hänt och rentvå sig under en lång och galen natt.
Jag gillar inledningen på filmen och tycker det är skickligt skrivet och bra agerat när förälskelsen går över i rutin och tjafs. Men sen kommer filmens actionmoment och jag ramlar ur lite. Plötsligt blir det lite överdrivet och lite för gapigt och helt enkelt inte lika intressant att ta del av. Fast lyckligtvis kommer det partier mellan actionsekvenserna där paret får utrymme att prata och minnas och kanske komma vidare. Då är filmen som bäst.
Mot filmens avslutande tredjedel börjar relationsdramat och actionthrillern att balansera upp varandra fint och jag känner att jag kommer tillbaka in i matchen, och när filmen gått i mål tycker jag ändå att det har varit 87 trevliga minuter. Kanske inte en jätteoriginell film, men det är ett kul bett i dialogerna och Rae och Nanjiani får till en bra kemi.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen var planerad att gå upp på bio under april 2020, men när Coronapandemin slog till och alla biografer stängde, flyttade Paramount filmen till Netflix i stället.
2. Regissör är Michael Showalter vars förra långfilm var den Kumail Nanjiani-skrivna och -frontade "The Big Sick".
3. Efter lite research inser jag att jag aldrig tidigare sett Issa Rae. Hon har visserligen en ganska kort karriär än så länge och mest synts i mindre tv-serier och musikvideor, men det känns som en skådespelare som kan avancera brett inom de närmaste åren.
2. Regissör är Michael Showalter vars förra långfilm var den Kumail Nanjiani-skrivna och -frontade "The Big Sick".
3. Efter lite research inser jag att jag aldrig tidigare sett Issa Rae. Hon har visserligen en ganska kort karriär än så länge och mest synts i mindre tv-serier och musikvideor, men det känns som en skådespelare som kan avancera brett inom de närmaste åren.
ANDERS JAKOBSON (2020-05-26)