Otäck värre, men håller inte hela vägen
Smile
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2023
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.00:1
Skräckfilm kan man dela in i flera olika varianter utifrån ett specifikt utgångsläge. Ett av dem är när en förbannelse förs vidare från en person till en annan och till nästa och så vidare. En annan är när en person är den enda som noterar ett avvikande beteende och kämpar för att bli hörd och trodd men i de flesta fall blir sedd som en galning. "Smile" kombinerar dessa två utgångslägen - vilket inte gör den unik på något sätt - och kryddar allt med ett illavarslande och onaturligt leende.
Sosie Bacon spelar Rose Cotter, doktor på en akutpsykavdelning. Hon jobbar mer än normalt. En av anledningarna till det kan vara att hon som barn hittade sin psykiskt sjuka mamma död efter en självmedicinerande överdos. Detta är ett trauma som påverkar henne fortfarande.
En dag tar hon emot en ny patient, Laura (Caitlin Stasey), en ung kvinna som likt många andra är rädd och paranoid. Och som många andra hävdar hon att hon inte är galen men hennes berättelse är det. Fyra dagar tidigare blev hon vittne till när en professor tog sitt liv på ett synnerligt brutalt sätt. Sedan dess har hon sett en leende figur som kan se ut som vem som helst men inte är mänsklig och det är bara hon som kan se den. Rose lyssnar men tror inte helt och hållet på berättelsen men plötsligt framstår Laura som en helt annan person som brett leende skär av sig sin egen hals utan att bryta leendet.
En chock, även för en luttrad doktor inom branschen, men snart ska Rose börja se en leende figur och så småningom förstå att den där förbannelsen faktiskt var sann. I takt med att den ökande paranoian gör att hennes omgivning börjar oro sig om hennes hälsa gör hon egna forskningar som pekar på att hon just nu är sist i en lång kedja där leende personer tar sitt liv inom en vecka efter att de sett någon annan göra det. Tiden tickar - finns det något sätt för Rose att bryta förbannelsen innan den får henne att ta sitt eget liv?
"Smiles" stora poäng är detaljen med det här överdrivna leendet. Det är ett genialt inslag som fungerar otroligt väl. Det är ju sant att leende har en tydlig gräns där det går från trevligt till otrevligt och det gör filmen stundtals effektfullt otäck. Krydda med väldigt våldsamma självmordsmetoder och det blir till och med lite äckligt. Elementet av paranoia skjuter också in ett tydligt obehag som förstärks av molande och smågalen musik.
Men det håller inte riktigt hela vägen. Filmen närmar sig två timmar och det är aningens för långt för historien. Det stora problemet blir förstås när man kommer till den punkt då man faktiskt måste visa monstrets verkliga utseende och speciellt en sekvens är ganska obekväm att ta in som tittare. Där är vi i b-filmsträsket och rotar runt för ett ögonblick. Med andra ord är det lite smådetaljer som håller helheten tillbaka, men jag tycker ändå att "Smile" är en sevärd skräckfilm.
Sosie Bacon spelar Rose Cotter, doktor på en akutpsykavdelning. Hon jobbar mer än normalt. En av anledningarna till det kan vara att hon som barn hittade sin psykiskt sjuka mamma död efter en självmedicinerande överdos. Detta är ett trauma som påverkar henne fortfarande.
En dag tar hon emot en ny patient, Laura (Caitlin Stasey), en ung kvinna som likt många andra är rädd och paranoid. Och som många andra hävdar hon att hon inte är galen men hennes berättelse är det. Fyra dagar tidigare blev hon vittne till när en professor tog sitt liv på ett synnerligt brutalt sätt. Sedan dess har hon sett en leende figur som kan se ut som vem som helst men inte är mänsklig och det är bara hon som kan se den. Rose lyssnar men tror inte helt och hållet på berättelsen men plötsligt framstår Laura som en helt annan person som brett leende skär av sig sin egen hals utan att bryta leendet.
En chock, även för en luttrad doktor inom branschen, men snart ska Rose börja se en leende figur och så småningom förstå att den där förbannelsen faktiskt var sann. I takt med att den ökande paranoian gör att hennes omgivning börjar oro sig om hennes hälsa gör hon egna forskningar som pekar på att hon just nu är sist i en lång kedja där leende personer tar sitt liv inom en vecka efter att de sett någon annan göra det. Tiden tickar - finns det något sätt för Rose att bryta förbannelsen innan den får henne att ta sitt eget liv?
"Smiles" stora poäng är detaljen med det här överdrivna leendet. Det är ett genialt inslag som fungerar otroligt väl. Det är ju sant att leende har en tydlig gräns där det går från trevligt till otrevligt och det gör filmen stundtals effektfullt otäck. Krydda med väldigt våldsamma självmordsmetoder och det blir till och med lite äckligt. Elementet av paranoia skjuter också in ett tydligt obehag som förstärks av molande och smågalen musik.
Men det håller inte riktigt hela vägen. Filmen närmar sig två timmar och det är aningens för långt för historien. Det stora problemet blir förstås när man kommer till den punkt då man faktiskt måste visa monstrets verkliga utseende och speciellt en sekvens är ganska obekväm att ta in som tittare. Där är vi i b-filmsträsket och rotar runt för ett ögonblick. Med andra ord är det lite smådetaljer som håller helheten tillbaka, men jag tycker ändå att "Smile" är en sevärd skräckfilm.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial ligger kortfilmen "Laura Hasn't Slept" som manusförfattaren och regissören Parker Finn gjorde 2020, vilken sedan utvecklades till "Smile". Här gör Caitlin Stasey rollen som patienten Laura igen, men sammanhanget är lite annorlunda. Det är en välgjord och ryslig kortfilm där Caitlin Stasey verkligen briljerar i rollen. Det förvånar mig inte det minsta att Finn plockade med henne till långfilmen.
TRE SAKER
1. Sosie Bacon är dotter till Kevin Bacon och Kyra Sedgwick men har trots det inte Bacontalet 1 (det vill säga: Har skådespelat i samma film som Kevin Bacon), men väl Bacontal 2 via sin mamma.
2. En film med ett liknande tema är "It Follows". Jag tänker också på Stephen Kings "The Outsider".
3. Det ska finnas en novell H.G. Wells som också använder sig av en leende person som ingen annan kan se som skräckmoment.
2. En film med ett liknande tema är "It Follows". Jag tänker också på Stephen Kings "The Outsider".
3. Det ska finnas en novell H.G. Wells som också använder sig av en leende person som ingen annan kan se som skräckmoment.
ANDERS JAKOBSON (2023-01-11)