Anders Jakobsons blogg

Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 20 av 23...

ANT-MAN AND THE WASP (2018)
Regi: Peyton Reed

Kommentar:
"Ant-Man" var ju en frisk fläkt i MCU när den förde in både humor och heistgenren. Den här gången är det inte så mycket heist kvar, men givetvis den speciella humorn. I "Ant-Man and the Wasp" behövs det inte så mycket uppbyggnad utan vi går direkt in i storyn där tråden plockas upp från sist. Ant-Man lyckades ju återvända från kvantvärlden vilket föder ett hopp hos Hank Pym och Hope Van Dyne om att lokalisera och hämta hem frun/mamman Janet som försvann där för 30 år sedan. De börjar bygga en tunnel till kvantvärlden som andra krafter vill ha tag på och Ant-Man får rycka in, men tillsammans har han kanske den snäppet vassare Wasp - det vill säga Hope som en av de där få kvinnliga hjältarna i MCU. Resultatet blir action i olika storlekar...

Kontinuiteten:
Likt många andra uppföljare inom MCU plockar "Ant-Man and the Wasp" upp tråden efter den första filmen men väver in Ant-Mans andra framträdande i "Captain America: Civil War" som skapade vissa konsekvenser för karaktärens vardag. Men det berättar också varför Ant-Man är frånvarande i "Avengers: Infinity War". Exakt när filmen utspelar sig avslöjas först i bonusscenen.

Daterad eller inte?
Ant-Man-filmerna sticker ju ut i MCU tack vare sina unika actionscener där karaktärernas förmåga att krympa och växa används för att besegra bovarna. Jag kan inte förstå hur man koreograferar dessa scener. Det som är bra med "Ant-Man and the Wasp" är att hjältarna står mot en motståndare som inte har samma krafter, vilket var fallet med första filmen. Skurken Ghost är minst lika unik och svårbesegrad. Fina effekter. Dessutom är kvantvärlden läcker, inte minst i 3D.

Fruns kommentar:
Jag tycker mer eller mindre om alla filmer i serien, så även denna. Som jag säkert sa om förra "Ant-Man" så gillar jag ju Paul Rudd och har alltid gjort. Att Evangeline Lillys karaktär skulle bli en superhjälte kändes både naturligt och förväntat. Det är fortfarande lika kul när de krymper saker och Ant-Mans kompis Luis är en underhållande bikaraktär. Men filmen slutar ju sjukt obehagligt i extrascenen!

Slutknorr:
Som vissa andra titlar i denna omtittning uppskattar jag "Ant-Man and the Wasp" bättre nu än när det först begav sig. De irritationsmoment jag hade har slätat ut sig och jag njuter mer av storyn och drivet i filmen. Den utspelar ju sig under några få dagar och det bidrar på något vis till tempot. Men jag kan samtidigt inte komma förbi att jag är sugen på att komma vidare till ”Avengers: Endgame”. Ett stopp till bara.
20 sedda, tre kvar...