Den minsta stora Marvel-hjälten hittills
FILMENEn fråga man självklart ställer sig efter att ha sett "Ant-Man" är: Hur hade filmen sett ut om Edgar Wright hade fått göra den? Wright jobbade på filmen i närmare tio år (!) tills samarbetet med Marvel sprack och han lämnade projektet som regissör. Wrights manus, skrivet tillsammans med Joe Cornish, ligger fortfarande till grund för filmen, men både Adam McKay och huvudrollsinnehavaren Paul Rudd har varit inne och petat i det. När jag ser filmen, regisserad av Peyton Reed, kan jag absolut identifiera några Wright-typiska scener, så jag antar att mycket av Wrights idéer fortfarande är kvar. Men som sagt: Hur hade filmen sett ut om Edgar Wright hade fått göra den?
Kronologiskt sett är detta den sista filmen i Phase 2 av "Marvel Cinematic Universe". I ett helhetsperspektiv bidrar inte "Ant-Man" med något mer omvälvande än att hjälten introduceras för oss tittare och för The Avengers via Falcon (Anthony Mackie) som har ett litet möte med miniatyrmannen en bit in i filmen. Inledningsvis får vi i en flashback till 1989 träffa Howard Stark (John Slattery) och Agent Peggy Carter (Hayley Atwell) samt den S.H.I.E.L.D.-anställda Dr. Hank Pym (Michael Douglas) som inte vill dela med sig av sin förminskningsteknologi. Han vill begrava forskningen och alla spår av den helt och hållet så att den inte hamnar i fel händer.
I nutid har Pym dragit sig tillbaka men är fortfarande involverad i forskningsvärlden via Pym Tech som han grundade och nu drivs av Darren Cross (Corey Stoll) och Pyms dotter Hope Van Dyne (Evangeline Lilly). Pym blir inbjuden till en presentation på företaget där Cross visar att han kommit en bra bit på vägen att återskapa Pyms mytomspunna teknologi och han är farligt nära lösningen. Cross variant är en dräkt eller snarare en farkost som går under namnet Yellowjacket som ska användas av nästa generation soldater och Pym ser genast hur problemen hopar sig. Vi får veta att hans öppet faderskritiska dotter spelar ett dubbelspel och i själva verket vill hjälpa sin far att förhindra Cross planer med sin uppfinning.
Parallellt med detta lär vi känna inbrottstjuven Scott Lang (Rudd) som precis muckat och letar ärliga jobb för att så småningom kunna betala av underhållet för sin dotter och kunna träffa henne igen. Det går si så där med jobben och när en möjlighet till snabba pengar uppenbarar sig går Lang motvilligt med på att göra ett inbrott. Platsen är hemma hos Hank Pym och det enda Lang hittar i det gamla kassaskåpet är en dräkt och när han väl tar på sig dräkten blir han både liten som en myra och hamnar i direktkontakt med Pym som förstås planerat alltihop.
Efter en mardrömslik testkörning av dräkten hamnar Lang så småningom öga mot öga med Pym som förklarar att han vill att Lang ska bli Ant-Man och stjäla och förstöra Yellowjacket-dräkten. Dottern Hope är negativt inställd till det hela, men är med och tränar Lang inför uppdraget. Både fysiskt och i Pyms kommunikationsmedel där olika typer av myror används som hjälpmedel.
Det här med att myror har en stor plats i filmen, inte enbart som någon sorts beskrivning av hjältens storlek, känns initialt lite fjantigt, men på något märkligt sätt känns det väldigt snabbt naturligt och som något fullt normalt inom filmens ramar. Varför skulle myror som hjälpmedel vara konstigare än en arg och grön jätte?
"Ant-Man" är generellt sett en betydligt mer humoristisk film än vad vi är vana vid i Marvel-världen, men det är ingen parodi eller renodlad komedi. Vad vi heller inte är vana vid är att det i stora drag är en heistfilm med superhjälteinslag, vilket är en spännande kombination. Ännu mer på pluskontot är att miljön blir udda och annorlunda eftersom det handlar om en liten värld i ett jätteformat. Med andra ord känns "Ant-Man" som någon helt nytt i Marvel-sammanhang - med undantag för att hjälte/skurk-sammandrabbningen är i princip identisk med "Iron Man". Marvel har haft lite problem med sina skurkar och Corey Stroll är å ena sidan bra och karismatiskt trovärdig, men det ebbar ut i något som känns gjort tidigare - och bevisligen gjordes tidigare, av Marvel själva för sju år sedan.
Det är ett litet bidrag till minuskontot. I ett helhetsperspektiv är "Ant-Man" en underhållande film som inte hör till seriens toppskikt men som inte på några vägar är en flopp. Karaktären Ant-Man kommer här näst att figurera i MCU:s första film i Phase 3, "Captain America: Civil War", och sedan i en egen uppföljare "Ant-Man and the Wasp". Figuren har trots sin storlek gjort ett stort avtryck på en gång.
3D-VERSION
"Ant-Man" är definitivt en film som förstärks av 3D. Det hela har förstås att göra med att figuren är liten i en vanlig värld, som då blir en gigantisk värld. Ett badkar blir lika stor som en ishall och så vidare. Effekten blir att allting känns stort och maffigt och det är helt klart ett extra lager till filmens i övrigt redan fräcka bildspråk. Utmärkt!
Kronologiskt sett är detta den sista filmen i Phase 2 av "Marvel Cinematic Universe". I ett helhetsperspektiv bidrar inte "Ant-Man" med något mer omvälvande än att hjälten introduceras för oss tittare och för The Avengers via Falcon (Anthony Mackie) som har ett litet möte med miniatyrmannen en bit in i filmen. Inledningsvis får vi i en flashback till 1989 träffa Howard Stark (John Slattery) och Agent Peggy Carter (Hayley Atwell) samt den S.H.I.E.L.D.-anställda Dr. Hank Pym (Michael Douglas) som inte vill dela med sig av sin förminskningsteknologi. Han vill begrava forskningen och alla spår av den helt och hållet så att den inte hamnar i fel händer.
I nutid har Pym dragit sig tillbaka men är fortfarande involverad i forskningsvärlden via Pym Tech som han grundade och nu drivs av Darren Cross (Corey Stoll) och Pyms dotter Hope Van Dyne (Evangeline Lilly). Pym blir inbjuden till en presentation på företaget där Cross visar att han kommit en bra bit på vägen att återskapa Pyms mytomspunna teknologi och han är farligt nära lösningen. Cross variant är en dräkt eller snarare en farkost som går under namnet Yellowjacket som ska användas av nästa generation soldater och Pym ser genast hur problemen hopar sig. Vi får veta att hans öppet faderskritiska dotter spelar ett dubbelspel och i själva verket vill hjälpa sin far att förhindra Cross planer med sin uppfinning.
Parallellt med detta lär vi känna inbrottstjuven Scott Lang (Rudd) som precis muckat och letar ärliga jobb för att så småningom kunna betala av underhållet för sin dotter och kunna träffa henne igen. Det går si så där med jobben och när en möjlighet till snabba pengar uppenbarar sig går Lang motvilligt med på att göra ett inbrott. Platsen är hemma hos Hank Pym och det enda Lang hittar i det gamla kassaskåpet är en dräkt och när han väl tar på sig dräkten blir han både liten som en myra och hamnar i direktkontakt med Pym som förstås planerat alltihop.
Efter en mardrömslik testkörning av dräkten hamnar Lang så småningom öga mot öga med Pym som förklarar att han vill att Lang ska bli Ant-Man och stjäla och förstöra Yellowjacket-dräkten. Dottern Hope är negativt inställd till det hela, men är med och tränar Lang inför uppdraget. Både fysiskt och i Pyms kommunikationsmedel där olika typer av myror används som hjälpmedel.
Det här med att myror har en stor plats i filmen, inte enbart som någon sorts beskrivning av hjältens storlek, känns initialt lite fjantigt, men på något märkligt sätt känns det väldigt snabbt naturligt och som något fullt normalt inom filmens ramar. Varför skulle myror som hjälpmedel vara konstigare än en arg och grön jätte?
"Ant-Man" är generellt sett en betydligt mer humoristisk film än vad vi är vana vid i Marvel-världen, men det är ingen parodi eller renodlad komedi. Vad vi heller inte är vana vid är att det i stora drag är en heistfilm med superhjälteinslag, vilket är en spännande kombination. Ännu mer på pluskontot är att miljön blir udda och annorlunda eftersom det handlar om en liten värld i ett jätteformat. Med andra ord känns "Ant-Man" som någon helt nytt i Marvel-sammanhang - med undantag för att hjälte/skurk-sammandrabbningen är i princip identisk med "Iron Man". Marvel har haft lite problem med sina skurkar och Corey Stroll är å ena sidan bra och karismatiskt trovärdig, men det ebbar ut i något som känns gjort tidigare - och bevisligen gjordes tidigare, av Marvel själva för sju år sedan.
Det är ett litet bidrag till minuskontot. I ett helhetsperspektiv är "Ant-Man" en underhållande film som inte hör till seriens toppskikt men som inte på några vägar är en flopp. Karaktären Ant-Man kommer här näst att figurera i MCU:s första film i Phase 3, "Captain America: Civil War", och sedan i en egen uppföljare "Ant-Man and the Wasp". Figuren har trots sin storlek gjort ett stort avtryck på en gång.
3D-VERSION
"Ant-Man" är definitivt en film som förstärks av 3D. Det hela har förstås att göra med att figuren är liten i en vanlig värld, som då blir en gigantisk värld. Ett badkar blir lika stor som en ishall och så vidare. Effekten blir att allting känns stort och maffigt och det är helt klart ett extra lager till filmens i övrigt redan fräcka bildspråk. Utmärkt!
EXTRAMATERIALET
Tyvärr får man inte svar på frågan jag ställde initialt i recensionen bland extramaterialet heller, då alla spår från Edgar Wrights tio år som "pappa" till "Ant-Man" är som bortblåsta. Jag tycker det är lite trist. Inte ens det här testmaterialet som visats här och där under åren finns med.
Vad som i stället finns med är övervägande lättsamt material. En kvartslång making of skrapar på ytan när det gäller karaktärens historik och filmproduktionen. Klart mer intressant blir det i en hälften så lång titt på "makrouniversumet" där man får en hyfsad bild av hur man åstadkom minitatyrvärldarna. Vidare finns det fyra fejkklipp från nyhetssändningar och liknande som jag inte riktigt förstår syftet med. Det trevliga datumet 17 juli (min födelsedag... men även det ursprungliga premiärdatumet för "Ant-Man") nämns ett par gånger så min slutsats är att dessa klipp är promos av något slag.
En samling bortklippta eller förlängda scener finns att se med eller utan kommentarer från Peyton Reed och Paul Rudd och de är ganska bra, även om det som faktiskt försvunnit känns som det tagits bort av helt rätt anledningar.
Bloopers och ett kommentarspår rundar av paketet.
Vad som i stället finns med är övervägande lättsamt material. En kvartslång making of skrapar på ytan när det gäller karaktärens historik och filmproduktionen. Klart mer intressant blir det i en hälften så lång titt på "makrouniversumet" där man får en hyfsad bild av hur man åstadkom minitatyrvärldarna. Vidare finns det fyra fejkklipp från nyhetssändningar och liknande som jag inte riktigt förstår syftet med. Det trevliga datumet 17 juli (min födelsedag... men även det ursprungliga premiärdatumet för "Ant-Man") nämns ett par gånger så min slutsats är att dessa klipp är promos av något slag.
En samling bortklippta eller förlängda scener finns att se med eller utan kommentarer från Peyton Reed och Paul Rudd och de är ganska bra, även om det som faktiskt försvunnit känns som det tagits bort av helt rätt anledningar.
Bloopers och ett kommentarspår rundar av paketet.
TRE SAKER
1. I vanlig ordning finns det en mid-credits- och en post-credits-scen efter filmen tagit slut. Den första är i allra högsta grad relaterad till filmen och dess fortsättning i framtiden och den andra är kopplad till "Captain America: Civil War", och inte bara kopplad till utan faktiskt plockad ifrån...
2. I en scen slåss Ant-Man mot sin motståndare inuti en attachéväska och lyckas krocka med en iPhone så att en speciell låt börjar spelas. En rolig detalj.
3. I filmen görs en referens till Spider-Man, men den enda Avengers-medlem som syns i bild är ovan nämnda Falcon.
2. I en scen slåss Ant-Man mot sin motståndare inuti en attachéväska och lyckas krocka med en iPhone så att en speciell låt börjar spelas. En rolig detalj.
3. I filmen görs en referens till Spider-Man, men den enda Avengers-medlem som syns i bild är ovan nämnda Falcon.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Paul Rudd (23)
Paul Rudd (23)
