Lekfullt, roligt och mycket underhållande
FILMENJag var väldigt tveksam när Marvel för några år sedan berättade att de skulle utöka sitt Cinematic Universe med "Guardians of the Galaxy". Jag kände inte till dessa seriehjältar tidigare, men upplevde att de spretade iväg från resten av universumet. Aliens, en pratande tvättbjörn och ett stort träd... Vad var grejen liksom?
Men så kom först lite bilder och sedan trailern och plötsligt kändes filmen intressant och framför allt rolig. Med facit i handen är "Guardians of the Galaxy" Marvels skönaste film hittills och ett bra exempel på att det går att göra bra och underhållande filmer även av grundmaterial av det fånigare slaget.
Trots titelns galax inleds filmen på jorden 1988 där pojken Peter Quill blir bortförd av utomjordingar samma dag som han förlorat sin mamma i cancer. Allt han får med sig är det som finns i ryggsäcken och den Walkman som är som fastlimmad i hans öron där mammans "Awesome mix tape #1" rullar på repeat. 26 år senare är Quill (Chris Pratt) en sorts rymdrövare som kallar sig - eller egentligen vill bli kallad - Star-Lord. Vad som hänt under dessa år är för tittaren en gåta.
När Quill kommer över en mystisk orb blir han ett hett villebråd. Meningen var att orben skulle överlämnas till skurken Ronan (mäktigt, men lätt överspelad av Lee Pace) som i sin tur ska lämna den till superskurken Thanos (Josh Brolin), men Quill har andra planer. Snabbt sätts ett pris på hans huvud och prisjägarna Rocket (röst av Bradley Cooper) och Groot (röst av Vin Diesel) - det vill säga tvättbjörnen och trädet - försöker fånga honom, men bli störd av Gamora (Zoe Saldana) som blivit utsänd av Ronan. Det hela slutar dock med att alla fyra hamnar i ett rymdfängelse, där de snabbt iscensätter en smart rymning där de även får med sig den lätt hatiska Drax (Dave Bautista) som vill hämnas på Ronan. Gamora förklarar att hon inte alls planerat att ge Ronan orben utan sälja den till The Collector (Benicio Del Toro), och det är han som till slut berättar vad orben faktiskt är för något.
Och då blir allting ännu värre. Snart är galaxens existens i fara och det brokiga gänget måste samarbeta för sina egna - och alla andras - liv.
Där "Thor"-filmernas science fiction-inslag känns aningens klumpiga och pretentiösa blir de samma i "Guardians of the Galaxy" lekfulla och smidiga. Det är en väldigt underhållande film som även lyckas göra något bra av den fåniga delen av serietidningsäventyr. Filmen är farligt nära en renodlad komedi (roliga skådespelare som John C. Reilly och Peter Serafinowicz gör roller i den) och det har verkligen inte snålats med humorn. Roliga repliker och scener står som spön i backen och det hela leder till en genuint skön känsla i filmen. Det är inte för inte man påminns som känslan i Josh Weadons sorgligt kortlivade science fiction-serie "Firefly" samt att det finns något spår av 70-tals "Star Wars" i det hela också.
Det senare kan ha att göra med att filmen är ett riktigt rymdepos med en mängd olika planeter och miljöer som skapar känslan av en stor och utvecklad värld och mytologi. Det kan vara lite knepigt att hänga med i alla detaljer i storyn, men filmen fastnar aldrig i sin egen komplexitet utan brassar på med action och humor när man behöver det som bäst.
Kopplingen till resten av Marvels universum är för tillfället ganska knapp. The Collector och Thanos har figurerat ytterst kort i några av de andra filmerna, och det kan kanske kännas lätt att hoppa över "Guardians of the Galaxy" för att den spretar iväg så från resten av filmuniversumet. Men det ska man absolut inte göra. Den är en viktig del och etablerar Thanos som en mäktig skurk som kommer att få betydelse i kommande filmer, och dessutom introduceras vi till aliensläktet Kree, här representerat av Ronan, som också har stor betydelse inom universumet.
Men "Guardians of the Galaxy" är framför allt en bra origin story som absolut framkallar en längtan efter mer. En av årets skönaste filmer och det här brokiga rymdgänget kommer tack och lov tillbaka inom kort.
3D-VERSION
Rymdfilmer är ju oerhört tacksamma att se i 3D, och speciellt när det blir mäktiga och rejäla miljöer. Och sådana finns det gott om i "Guardians of the Galaxy", inte minst det bosatta jättehuvudet Knowhere. Riktigt läckert!
Men så kom först lite bilder och sedan trailern och plötsligt kändes filmen intressant och framför allt rolig. Med facit i handen är "Guardians of the Galaxy" Marvels skönaste film hittills och ett bra exempel på att det går att göra bra och underhållande filmer även av grundmaterial av det fånigare slaget.
Trots titelns galax inleds filmen på jorden 1988 där pojken Peter Quill blir bortförd av utomjordingar samma dag som han förlorat sin mamma i cancer. Allt han får med sig är det som finns i ryggsäcken och den Walkman som är som fastlimmad i hans öron där mammans "Awesome mix tape #1" rullar på repeat. 26 år senare är Quill (Chris Pratt) en sorts rymdrövare som kallar sig - eller egentligen vill bli kallad - Star-Lord. Vad som hänt under dessa år är för tittaren en gåta.
När Quill kommer över en mystisk orb blir han ett hett villebråd. Meningen var att orben skulle överlämnas till skurken Ronan (mäktigt, men lätt överspelad av Lee Pace) som i sin tur ska lämna den till superskurken Thanos (Josh Brolin), men Quill har andra planer. Snabbt sätts ett pris på hans huvud och prisjägarna Rocket (röst av Bradley Cooper) och Groot (röst av Vin Diesel) - det vill säga tvättbjörnen och trädet - försöker fånga honom, men bli störd av Gamora (Zoe Saldana) som blivit utsänd av Ronan. Det hela slutar dock med att alla fyra hamnar i ett rymdfängelse, där de snabbt iscensätter en smart rymning där de även får med sig den lätt hatiska Drax (Dave Bautista) som vill hämnas på Ronan. Gamora förklarar att hon inte alls planerat att ge Ronan orben utan sälja den till The Collector (Benicio Del Toro), och det är han som till slut berättar vad orben faktiskt är för något.
Och då blir allting ännu värre. Snart är galaxens existens i fara och det brokiga gänget måste samarbeta för sina egna - och alla andras - liv.
Där "Thor"-filmernas science fiction-inslag känns aningens klumpiga och pretentiösa blir de samma i "Guardians of the Galaxy" lekfulla och smidiga. Det är en väldigt underhållande film som även lyckas göra något bra av den fåniga delen av serietidningsäventyr. Filmen är farligt nära en renodlad komedi (roliga skådespelare som John C. Reilly och Peter Serafinowicz gör roller i den) och det har verkligen inte snålats med humorn. Roliga repliker och scener står som spön i backen och det hela leder till en genuint skön känsla i filmen. Det är inte för inte man påminns som känslan i Josh Weadons sorgligt kortlivade science fiction-serie "Firefly" samt att det finns något spår av 70-tals "Star Wars" i det hela också.
Det senare kan ha att göra med att filmen är ett riktigt rymdepos med en mängd olika planeter och miljöer som skapar känslan av en stor och utvecklad värld och mytologi. Det kan vara lite knepigt att hänga med i alla detaljer i storyn, men filmen fastnar aldrig i sin egen komplexitet utan brassar på med action och humor när man behöver det som bäst.
Kopplingen till resten av Marvels universum är för tillfället ganska knapp. The Collector och Thanos har figurerat ytterst kort i några av de andra filmerna, och det kan kanske kännas lätt att hoppa över "Guardians of the Galaxy" för att den spretar iväg så från resten av filmuniversumet. Men det ska man absolut inte göra. Den är en viktig del och etablerar Thanos som en mäktig skurk som kommer att få betydelse i kommande filmer, och dessutom introduceras vi till aliensläktet Kree, här representerat av Ronan, som också har stor betydelse inom universumet.
Men "Guardians of the Galaxy" är framför allt en bra origin story som absolut framkallar en längtan efter mer. En av årets skönaste filmer och det här brokiga rymdgänget kommer tack och lov tillbaka inom kort.
3D-VERSION
Rymdfilmer är ju oerhört tacksamma att se i 3D, och speciellt när det blir mäktiga och rejäla miljöer. Och sådana finns det gott om i "Guardians of the Galaxy", inte minst det bosatta jättehuvudet Knowhere. Riktigt läckert!
EXTRAMATERIALET
Nu har Marvel släppt ett par filmer utan de här kortfilmerna som gav lite extra krydda åt filmuniversumet och jag saknar dem. På sätt och vis har den biten tagits över av tv-serien "Agents of S.H.I.E.L.D.", men de var ändå något speciellt.
Extramaterialet denna gång är kort, konkret och effektivt. Utöver kommentarspåret finns det två featuretter, en liten titt på nästa "The Avengers"-film och så bortklippt material och bloopers.
Featuretterna är ungefär en halvtimme tillsammans och ger en bra bild av vad vi har att göra med. Den längre av dem etablerar världen regissören James Gunn format och vad han ville göra, och man märker att han och hans team tänkt ett steg längre än vad vi tittare får ta del av. En riktigt bra titt på filmen, som omringas av humoristiska 8-bitsvinjetter med en SID-version av Marvel-temat som kusligt nog kastar mig 30+ år bakåt i tiden till dagarna då Commodore-datorn var livets fokus. Den andra featuretten är mer inriktad på filmens två CGI-karaktärer Rocket och Groot och hur de kom till liv.
Titten på "The Avengers: Age of Ultron" är 100 procent "bakom kameran" med snabba glimtar från inspelningen och lite lösryckta uttalanden från främst Josh Weadon. Typiskt säljmaterial, men oj, vad de tre minuterna fungerar bra på mig!
De bortklippta scenerna och bloopersblocket fyller sin funktion och rundar av bonusarna på ett trivsamt sätt.
Extramaterialet denna gång är kort, konkret och effektivt. Utöver kommentarspåret finns det två featuretter, en liten titt på nästa "The Avengers"-film och så bortklippt material och bloopers.
Featuretterna är ungefär en halvtimme tillsammans och ger en bra bild av vad vi har att göra med. Den längre av dem etablerar världen regissören James Gunn format och vad han ville göra, och man märker att han och hans team tänkt ett steg längre än vad vi tittare får ta del av. En riktigt bra titt på filmen, som omringas av humoristiska 8-bitsvinjetter med en SID-version av Marvel-temat som kusligt nog kastar mig 30+ år bakåt i tiden till dagarna då Commodore-datorn var livets fokus. Den andra featuretten är mer inriktad på filmens två CGI-karaktärer Rocket och Groot och hur de kom till liv.
Titten på "The Avengers: Age of Ultron" är 100 procent "bakom kameran" med snabba glimtar från inspelningen och lite lösryckta uttalanden från främst Josh Weadon. Typiskt säljmaterial, men oj, vad de tre minuterna fungerar bra på mig!
De bortklippta scenerna och bloopersblocket fyller sin funktion och rundar av bonusarna på ett trivsamt sätt.
TRE SAKER
1. Som vanligt finns det en mid-credits-scen (om än väldigt tidigt) och en post-credits-scen där den senare introducerar en Marvelkaraktär man aldrig trodde skulle dyka upp i det nuvarande universumet...
2. Det finns mängder av påskägg i filmen. Leta lite på nätet efter detaljerade listor om du är intresserad.
3. I och att den mest musiken i filmen kommer från Quills Walkman blir det ett ganska udda soundtrack med 70- och 80-talsmusik. En av de mest framträdande låtarna är "Hooked on a feeling" som även var en bidragande anledning till att trailern blev så skön. Låten spelas dessutom under blu-ray:ens menyer vilket bara gör allting ännu mer absurt och roligt.
2. Det finns mängder av påskägg i filmen. Leta lite på nätet efter detaljerade listor om du är intresserad.
3. I och att den mest musiken i filmen kommer från Quills Walkman blir det ett ganska udda soundtrack med 70- och 80-talsmusik. En av de mest framträdande låtarna är "Hooked on a feeling" som även var en bidragande anledning till att trailern blev så skön. Låten spelas dessutom under blu-ray:ens menyer vilket bara gör allting ännu mer absurt och roligt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Chris Pratt (14)
Chris Pratt (14)
