En småseg andra runda för deckarhjälten
FILMENDen första säsongen av Marvels "Jessica Jones", en del av The Defenders-serien inom det stora filmuniversumet, var som del två av en större story där huvudpersonen Jessica Jones (Krysten Ritter) redan hade varit superhjälte och sadlat om till privatdetektiv. Det var tydligt att det fanns en tragisk historia i botten där Jones var den enda överlevande ur en bilolycka som tog hennes familjs liv, och där hon via experiment fick oönskade superkrafter. Dessutom fanns det en kompletterande plågsam historia där hon utnyttjats av manipulativa psykopaten Kilgrave (David Tennant) som var skurken i förra omgången.
Efter äventyret i "The Defenders" är Jones tillbaka som privatdetektiv redo att ta nya uppdrag. En som vill ha hennes hjälp är en paranoid figur som menar att han har superkrafter. Trams, tror Jones, men lite senare ska det visa sig att det var sant men då är mannen död. Ett spår är IGH - namnet på den hemliga organisation som utförde experiment på Jones. Hennes kompis och styvsyster, radioprataren Trish Walker (Rachael Taylor) är besatt av IGH och de orättvisor hon tycker att de utsatte människor för. Som polisen Will Simpson (Wil Traval), som också var med i förra omgången. Här skyddar han åter igen Trish och Jones men dör på kuppen. Trish lägger beslag på hans inhalator, fylld av en kraftfull sinneshöjande drog. Inte bra för en före detta missbrukare som Trish...
Vem är det som dödar folk med kopplingar till IGH? Någon med liknande krafter som Jones dyker upp och fullkomligt slaktar folk, och för polisen är det enkelt att misstänka Jones. Men när hon letar rätt på förövaren hittar hon - sin egen mamma. Även hon överlevde olyckan men i ruskigt dåligt skick och experimenten förvandlade henne till en helt annan person med knappt kontrollerbart raseri, men det är ändå Jones mamma och hon ser sig tvungen att hjälpa henne på alla sätt och vis.
Denna andra säsong känns tyvärr lite seg och är inget direkt kliv framåt, även om en del frågetecken kring Jones bakgrund rätas ut. Jones själv är en ganska miserabel person som klunkar i sig sprit som det är läskeblask och helt enkelt inte verkar må bra under några omständigheter. Det är lite ensidigt. Det känns som hon missar att ta vara på det som är bra runt henne, som till exempel grannen Malcolm Ducasse (Eka Darville) som i första säsongen var en knarkare som Jones lyckades hjälpa rätt fötter och som till denna säsong blivit så pass skärpt och fräsch att han är hennes knappt uppskattade hjälpreda som gör allting (nåja) rätt. Även Trish dras ned i träsket på nytt, visserligen helt och hållet på eget bevåg, men det gör hela säsongen till en deppig tittning.
Det finns en omfattande sidohistoria med återkommande advokaten Jeri Hogarth (Carrie-Anne Moss) som drabbas av ALS och därför blir pressad av sina kollegor att säga upp sig. Det hela utvecklar sig till ett ganska fult spel där Jeri agerar långt bortom det lagliga, men även drabbas av svidande bakslag. Ännu mer att lägga på deppkontot.
"Mja", får bli betyget för andra solosäsongen med "Jessica Jones". Det känns som den här historien kunde ha tjänat på ett lite bättre tempo. Kanske hade tio fokuserade avsnitt fungerat bättre än tretton?
Efter äventyret i "The Defenders" är Jones tillbaka som privatdetektiv redo att ta nya uppdrag. En som vill ha hennes hjälp är en paranoid figur som menar att han har superkrafter. Trams, tror Jones, men lite senare ska det visa sig att det var sant men då är mannen död. Ett spår är IGH - namnet på den hemliga organisation som utförde experiment på Jones. Hennes kompis och styvsyster, radioprataren Trish Walker (Rachael Taylor) är besatt av IGH och de orättvisor hon tycker att de utsatte människor för. Som polisen Will Simpson (Wil Traval), som också var med i förra omgången. Här skyddar han åter igen Trish och Jones men dör på kuppen. Trish lägger beslag på hans inhalator, fylld av en kraftfull sinneshöjande drog. Inte bra för en före detta missbrukare som Trish...
Vem är det som dödar folk med kopplingar till IGH? Någon med liknande krafter som Jones dyker upp och fullkomligt slaktar folk, och för polisen är det enkelt att misstänka Jones. Men när hon letar rätt på förövaren hittar hon - sin egen mamma. Även hon överlevde olyckan men i ruskigt dåligt skick och experimenten förvandlade henne till en helt annan person med knappt kontrollerbart raseri, men det är ändå Jones mamma och hon ser sig tvungen att hjälpa henne på alla sätt och vis.
Denna andra säsong känns tyvärr lite seg och är inget direkt kliv framåt, även om en del frågetecken kring Jones bakgrund rätas ut. Jones själv är en ganska miserabel person som klunkar i sig sprit som det är läskeblask och helt enkelt inte verkar må bra under några omständigheter. Det är lite ensidigt. Det känns som hon missar att ta vara på det som är bra runt henne, som till exempel grannen Malcolm Ducasse (Eka Darville) som i första säsongen var en knarkare som Jones lyckades hjälpa rätt fötter och som till denna säsong blivit så pass skärpt och fräsch att han är hennes knappt uppskattade hjälpreda som gör allting (nåja) rätt. Även Trish dras ned i träsket på nytt, visserligen helt och hållet på eget bevåg, men det gör hela säsongen till en deppig tittning.
Det finns en omfattande sidohistoria med återkommande advokaten Jeri Hogarth (Carrie-Anne Moss) som drabbas av ALS och därför blir pressad av sina kollegor att säga upp sig. Det hela utvecklar sig till ett ganska fult spel där Jeri agerar långt bortom det lagliga, men även drabbas av svidande bakslag. Ännu mer att lägga på deppkontot.
"Mja", får bli betyget för andra solosäsongen med "Jessica Jones". Det känns som den här historien kunde ha tjänat på ett lite bättre tempo. Kanske hade tio fokuserade avsnitt fungerat bättre än tretton?
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Min förhoppning om att de fyra Defenders-karaktärerna skulle gästspela i varandras individuella serier fick jag inget för denna gång. I första omgången av "Jessica Jones" var Luke Cage en viktig bikaraktär, men varken han eller någon av de andra är med. Däremot kan, visserligen snabbt, se Foggy Nelson (Elden Henson) och den alltid i periferin närvarande Turk Barrett (Rob Morgan) i denna säsong.
2. Härnäst kommer "Luke Cage" säsong 2 och "Daredevil" säsong 3. Båda ser jag fram emot.
3. Krysten Ritter, född 1981, har ett sådant där utseende att det är väldigt lätt att acceptera henne som 18-åring eller 36-åring. Ett avsnitt i säsongen är ett flashbackavsnitt där hon ska vara i 20-årsåldern kanske och det fungerar prickfritt.
2. Härnäst kommer "Luke Cage" säsong 2 och "Daredevil" säsong 3. Båda ser jag fram emot.
3. Krysten Ritter, född 1981, har ett sådant där utseende att det är väldigt lätt att acceptera henne som 18-åring eller 36-åring. Ett avsnitt i säsongen är ett flashbackavsnitt där hon ska vara i 20-årsåldern kanske och det fungerar prickfritt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
