Aningens för mycket publikfrieri i volym 2
FILMENMarvels brokiga skara av antihjältar i "Guardians of the Galaxy" känns fortfarande som de är en bra bit ifrån de andra karaktärerna i filmuniversumet. Det är högst sannolikt att de kommer att sammanstråla med alla de andra - och fler - i kommande "Avengers: Infinity War" 2018 men än så länge är de "frilansare" och filmen bidrar inte med några speciellt uppenbara kopplingar till de andra karaktärerna. Å ena sidan lite märkligt, å andra ganska naturligt eftersom galaxväktarna har alla andra världar än jorden att röra sig på.
Den första filmen lämnade en rad frågor där den mest brännande var: Vem är Peter "Star-Lord" Quills (Chris Pratt) far? Hans mamma var människa men pappan var "från stjärnorna". Så mycket fick vi veta då. "Vol. 2" drar inte på svaret utan inleder med att ta oss tillbaka till 1980 där Ego (Kurt Russell, föryngrad nästan 40 år med datorns hjälp) uppvaktar mamman, vilket sålunda ledde till att Peter blev till. Det tar dock lite tid innan Ego träder in i den nutida handlingen och berättar vem han är, och fram till dess är det äventyr och trassel som vanligt för väktarna.
Filmens förtexter är geniala. Väktarna har ett uppdrag där de ska försvara några batterier (!) från ett våldsamt rymdmonster, där Star-Lord, Gamora (Zoe Saldana), Drax (Dave Bautista) och Rocket (röst av Bradley Cooper) får slåss för sina liv. Men i stället för att visa bataljen i all sin prakt, följer vi med Baby Groot (röst av Vin Diesel) som oberört dansar till en låt. Bara i denna sekvens sammanfattas hela poängen med "Guardians of the Galaxy" - våldsam action, rymdäventyr och humor i en och samma produkt.
Uppdraget slutförs men leder till nya problem då Rocket stjäl några batterier och det guldglimrande Sovereign-folket tolererar inte sådant vilket leder till en knivig rymdstrid där de får oväntad hjälp från Ego, som verkligen vill återförenas med sin son. Samtidigt har gänget två gamla bekanta av det både blåare och ondare slaget i sin närvaro. Dels Gamoras hämndlystna syster Nebula (Karen Gillan) som de fick med sig från Sovereign-folket, och dels prisjägaren Yondu (Michael Rooker) som anlitats av de samma för att hitta väktarna. Det är med andra ord full fart även denna gång.
Den första filmen var en riktig fullträff. Å ena sidan en nödvändig origin story och å andra en charmigt underhållande rymdrulle som hade både karaktärer, action och humor. Film nummer 2 är medveten om detta och lyckas i mina ögon inte riktigt nå upp till ribbans höjd, så att säga. Marvel förlitar sig på att alla sett den första filmen och vi hamnar rätt in i karaktärernas gnabb och tjafs med varandra, samtidigt som det strösslas på med humoristiska inslag och gullighetsmätaren slår i botten så fort Baby Groot är i bild. Det är kanske inget fel i det, men jag kan tycka att det är lite på bekostnad av historien. Det tar ett bra tag innan man förstår vem som är filmens skurk, även om det kanske är en liten poäng i det. För mig känns det ganska tydligt att uppföljaren inte är bättre än sin föregångare.
Det är förstås ingen dålig film. Den är ett visuellt spektakel med nya fräcka världar att upptäcka och känslan är den samma som sist. Och under ytan finns det förstås lite tyngd. Tankar om familj och relationer, framför allt mellan far och son och vice versa. Trots att det dräller av scener att skratta åt finns det några som angriper andra känsloregister.
Även om jag tycker att rangordningen mellan filmerna är tydlig vill jag se mer. "Vol. 3" kommer och innan dess ser vi sannolikt karaktärerna ihop med de andra i Avengers-sfären och det är givetvis uppmuntrande. Jag tror det finns väldigt mycket mer att berätta om de här karaktärerna och världarna, och så länge man prioriterar story framför publikfrieri kan det bli riktigt bra filmer framöver.
3D-VERSION
Ja, vad ska man säga? Episka rymdbataljer, Egos fantasifyllda planet - "Guardians of the Galaxy Vol. 2" är en film som gynnas av 3D-formatet och har man möjlighet att se filmen på detta vis är det en varm rekommendation.
Den första filmen lämnade en rad frågor där den mest brännande var: Vem är Peter "Star-Lord" Quills (Chris Pratt) far? Hans mamma var människa men pappan var "från stjärnorna". Så mycket fick vi veta då. "Vol. 2" drar inte på svaret utan inleder med att ta oss tillbaka till 1980 där Ego (Kurt Russell, föryngrad nästan 40 år med datorns hjälp) uppvaktar mamman, vilket sålunda ledde till att Peter blev till. Det tar dock lite tid innan Ego träder in i den nutida handlingen och berättar vem han är, och fram till dess är det äventyr och trassel som vanligt för väktarna.
Filmens förtexter är geniala. Väktarna har ett uppdrag där de ska försvara några batterier (!) från ett våldsamt rymdmonster, där Star-Lord, Gamora (Zoe Saldana), Drax (Dave Bautista) och Rocket (röst av Bradley Cooper) får slåss för sina liv. Men i stället för att visa bataljen i all sin prakt, följer vi med Baby Groot (röst av Vin Diesel) som oberört dansar till en låt. Bara i denna sekvens sammanfattas hela poängen med "Guardians of the Galaxy" - våldsam action, rymdäventyr och humor i en och samma produkt.
Uppdraget slutförs men leder till nya problem då Rocket stjäl några batterier och det guldglimrande Sovereign-folket tolererar inte sådant vilket leder till en knivig rymdstrid där de får oväntad hjälp från Ego, som verkligen vill återförenas med sin son. Samtidigt har gänget två gamla bekanta av det både blåare och ondare slaget i sin närvaro. Dels Gamoras hämndlystna syster Nebula (Karen Gillan) som de fick med sig från Sovereign-folket, och dels prisjägaren Yondu (Michael Rooker) som anlitats av de samma för att hitta väktarna. Det är med andra ord full fart även denna gång.
Den första filmen var en riktig fullträff. Å ena sidan en nödvändig origin story och å andra en charmigt underhållande rymdrulle som hade både karaktärer, action och humor. Film nummer 2 är medveten om detta och lyckas i mina ögon inte riktigt nå upp till ribbans höjd, så att säga. Marvel förlitar sig på att alla sett den första filmen och vi hamnar rätt in i karaktärernas gnabb och tjafs med varandra, samtidigt som det strösslas på med humoristiska inslag och gullighetsmätaren slår i botten så fort Baby Groot är i bild. Det är kanske inget fel i det, men jag kan tycka att det är lite på bekostnad av historien. Det tar ett bra tag innan man förstår vem som är filmens skurk, även om det kanske är en liten poäng i det. För mig känns det ganska tydligt att uppföljaren inte är bättre än sin föregångare.
Det är förstås ingen dålig film. Den är ett visuellt spektakel med nya fräcka världar att upptäcka och känslan är den samma som sist. Och under ytan finns det förstås lite tyngd. Tankar om familj och relationer, framför allt mellan far och son och vice versa. Trots att det dräller av scener att skratta åt finns det några som angriper andra känsloregister.
Även om jag tycker att rangordningen mellan filmerna är tydlig vill jag se mer. "Vol. 3" kommer och innan dess ser vi sannolikt karaktärerna ihop med de andra i Avengers-sfären och det är givetvis uppmuntrande. Jag tror det finns väldigt mycket mer att berätta om de här karaktärerna och världarna, och så länge man prioriterar story framför publikfrieri kan det bli riktigt bra filmer framöver.
3D-VERSION
Ja, vad ska man säga? Episka rymdbataljer, Egos fantasifyllda planet - "Guardians of the Galaxy Vol. 2" är en film som gynnas av 3D-formatet och har man möjlighet att se filmen på detta vis är det en varm rekommendation.
EXTRAMATERIALET
Väljer man 2D-versionen av filmen kan man se den med ett litet intro från James Gunn där han berättar lite snabbt om vad han ville fokusera på denna gång samt med ett kompletterande kommentarspår om man så önskar.
Huvudpjäsen bland extramaterialet är en fyradelad making of i lagom längd som i tur och ordning avverkar regissören Gunn, musiken, specialeffekterna och skådespelarna. Lite övervikt åt det smöriga hållet men i sin helhet tycker jag att det är en bra och fint kompletterande bakomfilm.
En musikvideo till den specialskrivna discodängan "Guardians' Inferno" med "Zardu Hasselfrau" (David Hasselhoff) ligger med vilken förstås är en smått galen 80-talsdoftande video till en stänkig låt.
Ett kortare block med bloopers och några bortklippta/alternativa scener ligger också med. Det roligaste med att se de sistnämnda är att de temporära specialeffekter som ligger speciellt när det handlar om miljöerna snabbt förvandlar "Guardians of the Galaxy Vol. 2" till en riktig kalkonfilm. Tänk om filmen hade sett ut så!
Huvudpjäsen bland extramaterialet är en fyradelad making of i lagom längd som i tur och ordning avverkar regissören Gunn, musiken, specialeffekterna och skådespelarna. Lite övervikt åt det smöriga hållet men i sin helhet tycker jag att det är en bra och fint kompletterande bakomfilm.
En musikvideo till den specialskrivna discodängan "Guardians' Inferno" med "Zardu Hasselfrau" (David Hasselhoff) ligger med vilken förstås är en smått galen 80-talsdoftande video till en stänkig låt.
Ett kortare block med bloopers och några bortklippta/alternativa scener ligger också med. Det roligaste med att se de sistnämnda är att de temporära specialeffekter som ligger speciellt när det handlar om miljöerna snabbt förvandlar "Guardians of the Galaxy Vol. 2" till en riktig kalkonfilm. Tänk om filmen hade sett ut så!
TRE SAKER
1. Kronologiskt sett utspelar sig filmen fyra månader efter sin föregångare, vilket betyder att vissa av de filmer i Marvel Cinematic Universe som givits ut mellan dem inte har fått sin plats på tidslinjen än. Det återstår att se om det har någon betydelse längre fram.
2. I vanlig ordning finns det ett antal mid-/postcredits-scener som i det här fallet gör mig lite besviken. En av dem ger en liten föraning om vad som kan tänkas ske i "Vol. 3" medan de andra är mer skämtsamma och det är ingen passning framåt till någon annan MCU-film - vilket kanske förklaras av ovanstående punkt.
3. Precis som första filmen tonsätts historien av poplåtar från framför allt 70-talet, låtar som finns på "Awesome mix tape #2". Det blir jäkligt underhållande samtidigt som låtarna är väldigt noga utvalda, vilket gör att de passar bra in i scenerna.
2. I vanlig ordning finns det ett antal mid-/postcredits-scener som i det här fallet gör mig lite besviken. En av dem ger en liten föraning om vad som kan tänkas ske i "Vol. 3" medan de andra är mer skämtsamma och det är ingen passning framåt till någon annan MCU-film - vilket kanske förklaras av ovanstående punkt.
3. Precis som första filmen tonsätts historien av poplåtar från framför allt 70-talet, låtar som finns på "Awesome mix tape #2". Det blir jäkligt underhållande samtidigt som låtarna är väldigt noga utvalda, vilket gör att de passar bra in i scenerna.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Chris Pratt (14)
Chris Pratt (14)
