Humor och action: Precis vad Thor behövde
FILMEN"Jag ser fram emot mer av Thor i nästa 'Avengers'-film, men en tredje solofilm känns inte lika lockande just nu." Så avslutade jag min recension av "Thor: The Dark World" som jag upplevde som en ganska tung och bökig film. Kanske kände även de bestämmande krafterna inom Marvels filmuniversum samma sak, för när nu Thor dyker upp i sin tredje solofilm är det i ett sammanhang som är förändrat och det helt och hållet till det bättre.
Chris Hemsworth har gjort karaktären i sammanlagt sex filmer nu, men mellan dem har han gjort otroligt lyckade komiska insatser i filmer som "Ett päron till farsa: Nästa generation" och "Ghostbusters" och det kanske var ännu en anledning till att "Thor: Ragnarök" blev som den blev. Jag ska väl inte kategorisera filmen som en komedi men det är snubblande nära. Det är en oväntat rolig film med rapp dialog, lite slapstick och komiska inslag överlag, vilket i kombination med det episka scifi-fantasy-konceptet visade sig fungera ypperligt bra. Man kan i och för sig anta att succén med "Guardians of the Galaxy"-filmerna hjälpt till att putta filmen i den här riktningen.
När filmen inleds är Thor i en riktig knipa där har ser ut att falla offer för elddemonen Surtur (röst av Clancy Brown) vars öde är att framkalla Ragnarök - den totala förstörelsen av Asgård. Thor besegrar Surtur och får samtidigt veta att Oden (Anthony Hopkins) inte är i Asgård och när Thor därefter återvänder hem kan han avslöja att hans påstått döda bror Loke (Tom Hiddleston) har tagit skepnaden av Oden. Loke menar att han gömt undan pappan på jorden och därför färdas bröderna till New York där de efter ett kort och roligt möte med Doctor Strange (Benedict Cumberbatch) fortsätter till Norge där Oden väntar. Han förklarar att han är döende och när han väl dör kommer hans förstfödda, hemliga dotter Hel (Cate Blanchett) släppas fri och hennes ondska kommer att framkalla Ragnarök. När bröderna ställs emot deras syster krossar hon Thors hammare och bröderna kastas i väg till skräpplaneten Sakaar.
Thor fångas av prisjägaren Valkyrie (Tessa Thompson) som lämnar in honom till planetens självutnämnde härskare Grandmaster (Jeff Goldblum) som raskt placerar åskguden i ett gladiatorspel där hans mästare är något alldeles extra. Det är ingen annan än Hulken (Mark Ruffalo) som inte förvandlats tillbaka till Bruce Banner på två år. Så småningom ska Thor använda sig av Banner, Loke och Valkyrie för att återvända till Asgård och bekämpa Hel innan det är för sent.
Det finns mycket positivt att plocka med sig från filmen. Till att börja med är det glädjande att filmen fått en kvinnlig skurk. Cate Blanchett gör en insats som angränsar till att bli pretentiös men jag tycker ändå att hon har kontroll nog att göra karaktären rättvisa. Vidare är det än mer glädjande att Marvels karaktärsstall utökats med ännu en stark kvinnlig hjälte i form av Valkyrie. Hon kompletterar tidigare starka karaktärer som Black Widow och Gamora bra och jag hoppas att Valkyrie får följa med in i Avengers kommande äventyr. Sen går det ju inte att blunda för att Jeff Goldblum nästan stjäl hela filmen som Grandmaster. Det är verkligen en minnesvärd karaktär och fantastiskt bra spelad.
Men filmens kärna är förstås Thor och hans olika relationer. Thor och Lokes komplicerade brödraskap har stötts och blötts i fyra olika filmer nu och trots att de ständigt ställs mot varandra är de som bäst när de samarbetar. Sen har vi Thors relation till Hulken/Banner som är underhållande på många vis. Hulken är mer av en bärande karaktär i den här filmen jämfört med de actiondrivna inslagen i "Avengers"-filmerna, och framstår som ett argt barn. Jag är inte helt lycklig i den gestaltningen men gillar överlag att Hulken förfinats och som datagjord karaktär är han numera nästan helt perfekt.
Bäst av allt är känslan i filmen. Den är kul helt enkelt och färgsprakande snygg med någon sorts 80-talskänsla, framför allt i musiken. Att sedan Led Zeppelins "Immigrant Song" (från 1970, dock) används på helt rätt sätt bidrar absolut till den positiva känslan.
Så, "Thor: Ragnarök" är en mycket lyckad film. Både inom den utdragna Avengers-sagan och på egna ben. Nya Zeeländska regissören Taika Waititi ("Flight of the Conchords", "What we do in the shadows") hittade en riktigt bra ton i filmen som gjorde den både actionpackad och grymt rolig på samma gång. Det här var precis var Thor i soloformat behövde.
3D-VERSION
De fantasifulla miljöerna i "Thor"-filmerna gynnas helt klart av 3D:ns djup och lager. Det blir en förstärkt tittarupplevelse. Sen är det i och för sig svårt att bortse från att vissa bildvinklar valts speciellt för 3D:ns skull. Med andra ord är det en del "peta med saker in i kameran"-scener...
Chris Hemsworth har gjort karaktären i sammanlagt sex filmer nu, men mellan dem har han gjort otroligt lyckade komiska insatser i filmer som "Ett päron till farsa: Nästa generation" och "Ghostbusters" och det kanske var ännu en anledning till att "Thor: Ragnarök" blev som den blev. Jag ska väl inte kategorisera filmen som en komedi men det är snubblande nära. Det är en oväntat rolig film med rapp dialog, lite slapstick och komiska inslag överlag, vilket i kombination med det episka scifi-fantasy-konceptet visade sig fungera ypperligt bra. Man kan i och för sig anta att succén med "Guardians of the Galaxy"-filmerna hjälpt till att putta filmen i den här riktningen.
När filmen inleds är Thor i en riktig knipa där har ser ut att falla offer för elddemonen Surtur (röst av Clancy Brown) vars öde är att framkalla Ragnarök - den totala förstörelsen av Asgård. Thor besegrar Surtur och får samtidigt veta att Oden (Anthony Hopkins) inte är i Asgård och när Thor därefter återvänder hem kan han avslöja att hans påstått döda bror Loke (Tom Hiddleston) har tagit skepnaden av Oden. Loke menar att han gömt undan pappan på jorden och därför färdas bröderna till New York där de efter ett kort och roligt möte med Doctor Strange (Benedict Cumberbatch) fortsätter till Norge där Oden väntar. Han förklarar att han är döende och när han väl dör kommer hans förstfödda, hemliga dotter Hel (Cate Blanchett) släppas fri och hennes ondska kommer att framkalla Ragnarök. När bröderna ställs emot deras syster krossar hon Thors hammare och bröderna kastas i väg till skräpplaneten Sakaar.
Thor fångas av prisjägaren Valkyrie (Tessa Thompson) som lämnar in honom till planetens självutnämnde härskare Grandmaster (Jeff Goldblum) som raskt placerar åskguden i ett gladiatorspel där hans mästare är något alldeles extra. Det är ingen annan än Hulken (Mark Ruffalo) som inte förvandlats tillbaka till Bruce Banner på två år. Så småningom ska Thor använda sig av Banner, Loke och Valkyrie för att återvända till Asgård och bekämpa Hel innan det är för sent.
Det finns mycket positivt att plocka med sig från filmen. Till att börja med är det glädjande att filmen fått en kvinnlig skurk. Cate Blanchett gör en insats som angränsar till att bli pretentiös men jag tycker ändå att hon har kontroll nog att göra karaktären rättvisa. Vidare är det än mer glädjande att Marvels karaktärsstall utökats med ännu en stark kvinnlig hjälte i form av Valkyrie. Hon kompletterar tidigare starka karaktärer som Black Widow och Gamora bra och jag hoppas att Valkyrie får följa med in i Avengers kommande äventyr. Sen går det ju inte att blunda för att Jeff Goldblum nästan stjäl hela filmen som Grandmaster. Det är verkligen en minnesvärd karaktär och fantastiskt bra spelad.
Men filmens kärna är förstås Thor och hans olika relationer. Thor och Lokes komplicerade brödraskap har stötts och blötts i fyra olika filmer nu och trots att de ständigt ställs mot varandra är de som bäst när de samarbetar. Sen har vi Thors relation till Hulken/Banner som är underhållande på många vis. Hulken är mer av en bärande karaktär i den här filmen jämfört med de actiondrivna inslagen i "Avengers"-filmerna, och framstår som ett argt barn. Jag är inte helt lycklig i den gestaltningen men gillar överlag att Hulken förfinats och som datagjord karaktär är han numera nästan helt perfekt.
Bäst av allt är känslan i filmen. Den är kul helt enkelt och färgsprakande snygg med någon sorts 80-talskänsla, framför allt i musiken. Att sedan Led Zeppelins "Immigrant Song" (från 1970, dock) används på helt rätt sätt bidrar absolut till den positiva känslan.
Så, "Thor: Ragnarök" är en mycket lyckad film. Både inom den utdragna Avengers-sagan och på egna ben. Nya Zeeländska regissören Taika Waititi ("Flight of the Conchords", "What we do in the shadows") hittade en riktigt bra ton i filmen som gjorde den både actionpackad och grymt rolig på samma gång. Det här var precis var Thor i soloformat behövde.
3D-VERSION
De fantasifulla miljöerna i "Thor"-filmerna gynnas helt klart av 3D:ns djup och lager. Det blir en förstärkt tittarupplevelse. Sen är det i och för sig svårt att bortse från att vissa bildvinklar valts speciellt för 3D:ns skull. Med andra ord är det en del "peta med saker in i kameran"-scener...
EXTRAMATERIALET
En halvtimmeslång featurettesamling betar av filmens stil och karaktärer på ett sakligt och kul vis utan det här ryggdunkstramset som allt för ofta förvandlar den här typen av bakomfilmer till internt fjäskande. Skönt. I samma anda finns en mer omfattande, men ändå oväntat kort titt på Marvel Studios första tio år med fokus på karaktärerna Iron Man, Thor och Captain America med någon sorts snuddning av kommande "Avengers: Infinity War".
På det mer lättsammare kontot finns borttagna/förlängda scener samt ett block med bloppers som inte är speciellt underhållande för att höra till en överlag komisk film. Dessutom kan vi titta på två scener ur filmen i 8-bits-utförande. Ganska kul.
"Team Darryl" är en sorts uppföljare till de skämtsamma "Team Thor"-kortfilmerna som hittats på nätet och som extramaterial till tidigare filmer i "Avengers"-sviten. Där har vi sett hur Thor flyttat in hos en helt vanlig kille (Darryl). I den här kortisen har Darryl fått en ny inneboende - ingen annan än Grandmaster.
Till sist, ett kommentarspår. Man kan även se filmen med ett ganska oseriöst intro av regissören Taika Waititi.
På det mer lättsammare kontot finns borttagna/förlängda scener samt ett block med bloppers som inte är speciellt underhållande för att höra till en överlag komisk film. Dessutom kan vi titta på två scener ur filmen i 8-bits-utförande. Ganska kul.
"Team Darryl" är en sorts uppföljare till de skämtsamma "Team Thor"-kortfilmerna som hittats på nätet och som extramaterial till tidigare filmer i "Avengers"-sviten. Där har vi sett hur Thor flyttat in hos en helt vanlig kille (Darryl). I den här kortisen har Darryl fått en ny inneboende - ingen annan än Grandmaster.
Till sist, ett kommentarspår. Man kan även se filmen med ett ganska oseriöst intro av regissören Taika Waititi.
TRE SAKER
1. En av filmens roligaste bikaraktärer är en stenfigur som heter Korg. Karaktären görs av Taika Waititi och har därefter en ganska pipig Nya Zeeländsk röst, vilket egentligen inte passar figuren alls men just därför är helt genialiskt. Jag hoppas att karaktären följer med till fler filmer i Marvels filmuniversum.
2. Lite trist slarvas det lite med tidigare karaktärer från "Thor"-filmerna. Idris Elbas Heimdall har visserligen en stor roll, men Thors krigare Hogun (Tadanobu Asano), Volstagg (Ray Stevenson) och Fandral (Zachary Levi) hinner knappt synas i bild innan de dödas och Lady Sif (Jaimie Alexander) syns inte alls. Ej heller är Thors jordvänner (Natalie Portman, Kat Dennings och Stellan Skarsgård) med.
3. I filmen får vi se en liten teaterföreställning som återger händelserna i "Thor: The Dark World" där Oden gestaltas av Sam Neill, Loke av Matt Damon och Thor av Luke Hemsworth, Chris bror i verkligheten. Rolig deluxe-cameo!
2. Lite trist slarvas det lite med tidigare karaktärer från "Thor"-filmerna. Idris Elbas Heimdall har visserligen en stor roll, men Thors krigare Hogun (Tadanobu Asano), Volstagg (Ray Stevenson) och Fandral (Zachary Levi) hinner knappt synas i bild innan de dödas och Lady Sif (Jaimie Alexander) syns inte alls. Ej heller är Thors jordvänner (Natalie Portman, Kat Dennings och Stellan Skarsgård) med.
3. I filmen får vi se en liten teaterföreställning som återger händelserna i "Thor: The Dark World" där Oden gestaltas av Sam Neill, Loke av Matt Damon och Thor av Luke Hemsworth, Chris bror i verkligheten. Rolig deluxe-cameo!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Chris Hemsworth (13)
Chris Hemsworth (13)
