Bagatell men lite smårolig ibland
FILMENKan man betygsätta en komedi efter antalet skratt framför skärmen? Tja, kanske, men inte nödvändigtvis. Det är många gånger jag ser en rolig film och förstår vad som är roligt och vad jag förväntas skratta åt, men aldrig låter ett garv slinka ut. Det behöver inte betyda att jag har tråkigt, men ibland är det svårt för filmer att få en att skratta. Och i andra fall är det oerhört enkelt.
"Die Hart" orsakar ett högt skratt. Det är när Kevin Hart får ett slag på halsen och sedan ska säga en förförande replik och det bara blir ett tyst pipande. Inte något prisvinnande skämt, men det fick mig i alla fall att skratta högt. Vilket alltså inte resten av filmen fick. Jag är ju inget jättefan av Kevin Hart och i den här filmen spelar han sig själv, den där roliga killen som alltid får spela andrafiolen bredvid en tuffare stjärna (ofta Dwayne Johnson). Nu har Hart fått nog av den givna stereotypen och vill avancera. Han vill vara den ledande skådespelaren i en actionfilm.
Efter att katastrofalt medverkande i morgon-tv där han luftar denna önskan och karriären plötsligt känns som att den är över får han höra att den erkänt mäktiga actionregissören Claude Van De Velde (Jean Reno) vill ha honom i huvudrollen i sin nästa film. Det enda kruxet är att han vill att Hart ska gå i en actionfilmskola ledd av legendariska Ron Wilcox (John Travolta). Sagt och gjort - Hart checkar in som enda elev men märker direkt att något är knepigt. Han tror att Wilcox varit involverad i något fuffens men har svårt att bevisa vad, speciellt när Wilcox kör stenhårt med honom. Snart ansluter en annan elev, Jordan King (Nathalie Emmanuel) som direkt behandlas med silkeshandskar av Wilcox, vilket förstås irriterar Hart och när Hart berättar om sina misstankar känns King svårövertalad. Men snart händer fler märkligheter som får King att vackla. Har Hart rätt trots allt?
Givetvis är det mer till den här filmens historia än vad jag sammanfattat här men i grund och botten handlar filmen om att Kevin Hart blir mer eller mindre terroriserad av sin lärare. Då är det bra att den stora behållningen med filmen faktiskt är John Travolta. Travolta har väl mer eller mindre känts lite sladdrig på senare år, men den här rollen trycker jag han gör riktigt bra, med både pondus och lagom uppskruvat skådespeleri. Och Kevin Hart är förstås bra på att spela Kevin Hart. Tråkigt vore det annars.
Men den 83 minuter långa filmen är när det kommer till kritan en bagatell vars stora poäng är enkel att genomskåda, vilket i och för sig inte förtar så mycket av helhetsupplevelsen. Ingen stor actionkomedi men jag förstår det roliga och drar på munnen några gånger utöver det där enda skrattet.
"Die Hart" orsakar ett högt skratt. Det är när Kevin Hart får ett slag på halsen och sedan ska säga en förförande replik och det bara blir ett tyst pipande. Inte något prisvinnande skämt, men det fick mig i alla fall att skratta högt. Vilket alltså inte resten av filmen fick. Jag är ju inget jättefan av Kevin Hart och i den här filmen spelar han sig själv, den där roliga killen som alltid får spela andrafiolen bredvid en tuffare stjärna (ofta Dwayne Johnson). Nu har Hart fått nog av den givna stereotypen och vill avancera. Han vill vara den ledande skådespelaren i en actionfilm.
Efter att katastrofalt medverkande i morgon-tv där han luftar denna önskan och karriären plötsligt känns som att den är över får han höra att den erkänt mäktiga actionregissören Claude Van De Velde (Jean Reno) vill ha honom i huvudrollen i sin nästa film. Det enda kruxet är att han vill att Hart ska gå i en actionfilmskola ledd av legendariska Ron Wilcox (John Travolta). Sagt och gjort - Hart checkar in som enda elev men märker direkt att något är knepigt. Han tror att Wilcox varit involverad i något fuffens men har svårt att bevisa vad, speciellt när Wilcox kör stenhårt med honom. Snart ansluter en annan elev, Jordan King (Nathalie Emmanuel) som direkt behandlas med silkeshandskar av Wilcox, vilket förstås irriterar Hart och när Hart berättar om sina misstankar känns King svårövertalad. Men snart händer fler märkligheter som får King att vackla. Har Hart rätt trots allt?
Givetvis är det mer till den här filmens historia än vad jag sammanfattat här men i grund och botten handlar filmen om att Kevin Hart blir mer eller mindre terroriserad av sin lärare. Då är det bra att den stora behållningen med filmen faktiskt är John Travolta. Travolta har väl mer eller mindre känts lite sladdrig på senare år, men den här rollen trycker jag han gör riktigt bra, med både pondus och lagom uppskruvat skådespeleri. Och Kevin Hart är förstås bra på att spela Kevin Hart. Tråkigt vore det annars.
Men den 83 minuter långa filmen är när det kommer till kritan en bagatell vars stora poäng är enkel att genomskåda, vilket i och för sig inte förtar så mycket av helhetsupplevelsen. Ingen stor actionkomedi men jag förstår det roliga och drar på munnen några gånger utöver det där enda skrattet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är en ihopklippt version av den elva avsnitt långa Quibi-serien med samma namn från 2020.
2. Quibi var en kortlivad streamingplattform med speciellt fokus på tittning i mobila enheter. Av den anledningen var det ganska lämpligt att jag faktiskt såg filmen på smartphonen även om den givetvis går att se på valfri enorm tv också.
3. I både "Central Intelligence" och "The Man From Toronto" spelar Kevin Hart en vanlis som hamnar i en riktig actionfilmhjältesituation. På sätt och vis inte helt olikt det här.
2. Quibi var en kortlivad streamingplattform med speciellt fokus på tittning i mobila enheter. Av den anledningen var det ganska lämpligt att jag faktiskt såg filmen på smartphonen även om den givetvis går att se på valfri enorm tv också.
3. I både "Central Intelligence" och "The Man From Toronto" spelar Kevin Hart en vanlis som hamnar i en riktig actionfilmhjältesituation. På sätt och vis inte helt olikt det här.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
